Glöd · Debatt

”Veganismen öppnade en värld av smaker”

En tallrik misosoppa med rostad blomkål – istället för att äta upp någon som hade velat leva.

I dag är det internationella vegandagen och jag tänker uppfylla en bild av veganer som brukar florera, nämligen att vi inte kan låta bli att berätta att vi är veganer hela tiden och ”predika” för andra om vilka kostval de gör.

På denna särskilda dag tänkte jag ta mig rätten att berätta hur jag ser på veganism och varför jag valt att bli vegan.

Men jag skriver inte detta för att reta gallfeber på den som sitter med sin ost- och skinkmacka till morgonkaffet, jag skriver det för att jag normalt sett inte säger särskilt mycket alls om att jag är vegan. För det, för min tystnad, känner jag en skuld.

Jag brukar vara fåordig för att inte väcka obehag, för att inte stöta mig med andra, för att jag tänker att andra får ta eget ansvar, och därför jag känner skuld. Tystnaden är en avsaknad på mod och vilja att ta ansvar hos mig själv som jag vill råda bot på.

Jag slutade äta kött efter en jul där bordet dignat under maten och jag frossat i grisens bak och det som egentligen är kalvens mjölk som förvandlats till ost och grädde.

Plötsligt insåg jag att ”skinka” är del av ett djur som hade velat leva. Jag insåg vad det verkligen betyder att köttbullarna är gjorda på nermalt djur.

Efter att jag först blivit så kallad lakto-ovovegetarian (du äter ägg och mjölk men inget annat från djurriket) och därefter insett att veganism är det absolut bästa för djuren, hälsan och klimatet, har jag aldrig ångrat mig.

En hel värld av nya smaker har öppnat sig för mig, det är en enorm rikedom av ingredienser som jag aldrig förr provat och som nu gör min vardag godare, nyttigare och bättre för planeten vi bor på.

Det är en stor lättnad att slippa de döda djuren i mina tarmar och jag behöver inte oroa mig för att någon fått lida för min skull.

Jag har svårt att följa allätares krumbukter om varför de ”måste” och vill äta djur och sekret från djur i form av mjölk och honung. Det finns en kognitiv dissonans, en spricka, i att äta djur och samtidigt påstå att en ”älskar” djur. Älskar du djur äter du inte upp detsamma. Det är en självklarhet.

På samma sätt lever många i den här sprickan och blir upprörda när djur blir misshandlade, eller när exotiska djur i andra länder skjuts av tjuvjägare, samtidigt som de äter upp ett annat djur som lika mycket velat leva och har ett egenvärde som inte innefattar att behöva bli uppäten av en människa.

Jag föreslår för djurens bästa, för hälsan och planeten att vi ska:
• servera enbart veganmat i offentlig verksamhet såsom skola och sjukvård.
• våga prova mer veganmat i våra hem.
• stötta mer produktion av vegetabilier i Sverige.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV