I Jemen får afrikanska flyktingar och migranter utstå tortyr och våldtäkter på vägen mot Saudiarabien, där de hoppas bli gästarbetare. De senaste åren har allt fler valt den här vägen. Delvis på grund av att andra vägar stängt. Smugglarna har samtidigt blivit allt grymmare.
Den humanitära situationen och svältkatastrofen i Jemen har kallats för världens värsta. Trots det har landet på grund av sitt geografiska läge blivit ett allt vanligare stopp för flyktingar från afrikanska länder som Etiopien. Jemen är knappast en slutdestination för någon. Men många fastnar i händerna på grymma smugglare, låses in och tvingas betala summor större än de någonsin kunnat föreställa sig för sin frihet.
Mellan 2017 och 2018 fördubblades antalet flyktingar som anlände till Jemen via framförallt Djibouti, enligt FN:s migrationsorganisation IOM. 150 000 flyktingar kom den här vägen under 2018. Vid slutet av september i år var siffran för året hittills 107 000 individer. Hur många som fastnar längs med vägen eller försvinner vet man inte.
I Jemen möter flyktingarna fruktansvärda förhållanden, tortyr och våldtäkt, rapporterar Al Jazeera.
Våldtäkter varje kväll
Mellan Djibouti och Jemen ligger en havsremsa som heter Adenviken. När 20-åriga Zahra från Etiopien anlände till Jemen via Adenviken möttes hon och den grupp hon reste med av män med gevär på stranden. Något som längs den här rutten är det nya normala, efter att smugglarna blivit allt mer skoningslösa de senaste åren.
”Vad ska de göra med oss?”, minns 20-åriga Zahra att hon tänkte när gruppen på flera hundra män, kvinnor och tonåringar närmade sig stranden i en överfull båt.
Zahra berättar om att hon fängslades i en månad av de brutala människosmugglare som hon redan innan hon gav sig av hört skräckhistorier om. Varje dag, instängd i ett trångt och överhettat skjul beordrades hon ringa hem till sin familj i Etiopien och be dem betala en lösensumma på 2 000 amerikanska dollar.
Hon sa att hon inte hade någon familj att be om pengar och bad om att bli frisläppt. Istället våldtogs hon och de andra 20 kvinnorna hon var instängd med av olika män under flera veckors tid.
– De utnyttjade alla kvinnorna. Varje kväll förekom våldtäkter, berättar Zahra för nyhetsbyrån AP.
Samhället där hon hölls fången heter Ras al-Ara och ligger på den jemenitiska kusten på vägen från Afrikas horn till Saudiarabien. Tortyren och smugglarligorna där är ökända för sin grymhet. Båtarna till Saudiarabien avgår oftast från Djibouti. Målet är att hitta arbete och skicka hem pengar till familjer i sina fattiga hemländer. En del lyckas och blir gästarbetare i Saudiarabien, men alla har inte den turen.
I fångenskapen förkommer olika slags tortyr, förutom det sexuella våldet. En man som AP pratar med säger att svälten var det värsta. Han bands också med rep och hängdes från taket ”som ett slaktat får”.
En annan ung man, 24-åriga Ibrahim Bakalah Hassan, berättar för nyhetsbyrån AP att han bands ihop som en mänsklig boll under elva dagar. Under den tiden blev han hela tiden slagen.
– Min familj är extremt fattig. Min pappa är jordbrukare och jag har fem syskon, säger han till AP.
Han blev frisläppt först efter att hans pappa knackade dörr i byn och samlade ihop de 2600 dollar som smugglarna krävde. Nu vill Ibrahim Bakalah Hassan tillbaka till Etiopien.
Stängda dörrar, nya vägar
Etiopien, Zahras och Ibrahim Bakalah Hassans hemland, har de senaste åren tagit emot stora summor pengar från EU för att skärpa sina gränskontroller, ta hand om migranter och slå sönder smugglarnätverk. Pengarna kommer från EU Emergency Trust Fund for Africa, EUTF. Fonden har funnits sedan 2015 och via den ger EU flera afrikanska länder stora summor pengar för att ta hand om, eller stoppa, migranter.
För länderna på Afrikas horn är syftet med pengarna att: ”… särskilt begränsa människohandel och smuggling av migranter inom och från regionen.” Det är också via EUTF som tveksamma samarbetspartners som Libyen och Marocko seglat upp som några av de största mottagarna av EU-pengar avsett för migration de senaste åren.
Gripanden av välkända smugglare som länge varit verksamma på Afrikas horn har lett till att nya aktörer istället har tagit deras plats. De flesta smugglarna är jemeniter och etiopier. De jemenitiska smugglarna tillhör ingen av de två stridande fraktionerna i landet. De tillhör olika milisligor. Också kallade för ”banditer”.
Rutterna från Afrikas horn har de senaste åren blivit allt osäkrare och riskerna för att misshandlas har ökat, berättar Al Jazeera. Många av de som tar hjälp av de nya smugglarna hamnar i just Ras al-Ara.
Stora pengar inblandade
Många av flyktingarna som rest via Jemen har betalat smugglarna en summa på omkring 700 amerikanska dollar. De låses sedan in halvvägs på vägen mot Saudiarabien, i Ras al-Ara, och krävs enligt flera flyktingar på ibland tusentals dollar till för att släppas fria. Av de över 24 etiopier som nyhetsbyrån AP pratade med i Jemen hade nästan alla sett någon dö under sin tid i fångenskap.
Jemens myndigheter ignorerar i stort sett tortyren och fängslandet av afrikanska flyktingar. Givet situationen i landet är det knappast förvånande. Även den egna befolkningen lever under extremt svåra förhållanden. Över 85 000 barn uppskattas ha dött av svält sedan 2014. Tre miljoner kvinnor och flickor riskerade i början av 2018 att utsättas för våld, enligt Human Rights Watch landsrapport om Jemen från 2019.
AP:s reportrar såg när de var på plats hur bilar med afrikanska flyktingar passerade utan anmärkning i militärens kontroller längs med vägarna. Vart de sannolikt var på väg? Till en så kallad ”hosh”, som smugglarnas människogömställen kallas på arabiska. Kanske samma ”hosh” som Zahra eller Ibrahim Bakalah Hassan lyckats köpa sig fria från.
