Jo, det ryser i mig när jag skriver så. ”Influencers.” Det skär genom min språkliga ryggrad på så många ställen, men ordet används just så. I allt sitt elände.
USA beskrivs ibland som en oligarki, med lågt valdeltagande och stor makt för företag och organisationer. En lobbydemokrati som bäst. Sverige har en annan tradition och en rakare, enklare och öppnade demokrati. Men också här påverkar de stora pengarna inriktningen på politiken.
Som någon påpekade på Facebook häromdagen är kanske det effektivaste sättet att få någon att inte köpa en produkt att göra reklam för den på fel ställe. Filmklipp på olika mediesajter är nedlusade av kommersiella budskap till en sådan grad att det ofta tar längre tid att se reklamen än själva filmen.
Antagligen vet reklambranschen det sedan länge. De brukar vara rätt bra på psykologi. Den som vill påverka folk på riktigt måste komma nära dem. Om du vill få någon att gå på fotboll är det mycket mer effektivt att snacka med en fotbollsintresserad person som står utanför en fotbollsarena än att ägna alla människor överallt lika mycket energi.
För att kunna veta vem de ska prata med, eller snarare till, kartlägger de oss. Tar reda på vilka som borde vara mottagliga för vissa budskap och kanaliserar rätt reklam till rätt person. Det slutar dock inte där.
Människan är ett flockdjur. Vi trivs bäst tillsammans med andra människor och vi har en tendens att vara lata, eller effektiva, och överlåter gärna beslut på andra, som vet bättre, som vi litar på eller som bara är lite bättre på att ta beslut än vi andra.
De mönstren kom till under den längsta perioden av mänsklighetens historia. När vi levde i små gemenskaper. Nu är vi ständigt uppkopplade till allt överallt, men slutar inte att vara människor för det. På samma sätt som vi gärna lyssnar på den som berättar bra sagor runt lägerelden söker vi efter röster som talar till oss. Och ofta för oss.
Det är inget konstigt. Problemet är bara att reklambranschen vet samma sak. De vet att det mest värdefulla som finns nu är personligt kapital. Så länge som vi tror på illusionen att alla de där entusiastiska människorna som ägnar en massa engagemang åt att kommentera världen gör det av idealistiska skäl har marknaden en rak kanal in i våra själar.
Influencers är min favorithatord just nu. Opinionsbildare duger gott och bär på andra värderingar, tycker jag. Influencers är marknadsföringsredskap. Inget mer.
Å andra sidan är spöken bara farliga om man tror på dem.
Även om Syre också vill tala med sina läsare och även om vi också gärna sprider vårt budskap på sociala medier så har vi inget intresse av att vilseleda någon. Varför skulle vi det? Vi får lön för att göra en tidning, inte för att låtsas vara något vi inte är. Vilket vi inte heller behöver göra. Det är det som är så bra med öppenhet och tolerans.
