DEBATT Livet på vår planet är hotat. Enligt forskningen är utarmningen av den biologiska mångfalden det område där vi överskrider planetens gränser som allra mest. Klimatförändringarna som fått störst uppmärksamhet i media och som givetvis är allvarliga kommer först på tredje plats.

Rapporterna är många som visar på hur vi människor har trängt undan livet på den här planeten. Den totala biomassan av de vilda landlevande däggdjuren har minskat till en sjundedel och de havslevande (valar och delfiner) däggdjurens biomassa har minskat till en femtedel jämfört med de ursprungliga nivåerna. I dag ser den procentuella fördelningen mellan tamdjur (kor, grisar osv), människa, vilda däggdjur och vilda fåglar ut enligt följande: Tamdjur: 59 procent, människa: 36 procent, vilda däggdjur: 4 procent och slutligen vilda fåglar: 1 procent.

Nyligen presenterades resultatet från en undersökning gjord i Tyskland som visade att mängden insekter på 30 år har minskat med omkring 80 procent.

Föga förvånande hade resultaten sannolikt varit ungefär desamma om undersökningen gjorts i Sverige. Den mycket stora minskningen är något vi alla som inte är barn eller väldigt unga med våra egna ögon mycket tydligt har kunnat se och uppleva. När jag var liten reste vi i vår familj ofta på utlandssemester med bil på somrarna. Vi åkte genom Sverige söderut, ibland tog vi färjan över till Danmark, ibland färja direkt till Västtyskland som det hette då och sedan vidare ner i Europa där vi bodde på olika campingplatser i vårt femmannatält.

Bara under sträckan Norrköping-Malmö en vacker sommardag var vi nog tvungna att stanna åtminstone tre gånger för att på en bensinmack tvätta bort alla smetiga rester från påkörda insekter som kletats ut på vindrutan så att det knappt gick att se ut genom den. Spolarvätska och vindrutetorkare var långt ifrån tillräckligt för att göra vindrutan ren. Alla gjorde detta på bensinmackarna på 1970-talet. Hinkar med vatten, rengöringsmedel, tvättsvampar och skrapor stod alltid utplacerade mellan bensinpumparna. Inte som nu i något skåp långt borta i ett hörn på bensinmackens område. I dag kan man ju köra en hel sommar utan att behöva tvätta vindrutan. Nästan så man blir förvånad när en insekt smäller till mot rutan.

Vi människor blir fler och fler och städerna växer. Och det går ju fortfarande bra att leva i en storstad i hela sitt liv. Men vad många inte tycks vara medvetna om; bara så länge det finns funktionella ekosystem utanför som försörjer alla dessa storstäder som bara växer och blir fler och fler.

Det är naturen och de funktionella ekosystemen som ger oss frisk luft, rent vatten, mat och andra – nu så populärt kallade – ekosystemtjänster.

Det största landbaserade ekosystemet i Sverige utgörs av skog och den upptar ungefär 70 procent av landets yta. Men nu är det tyvärr så att det mesta av det som benämns som skog inte längre är skog. Den allra största delen av den svenska skogen har kalhuggits och ersatts av monokulturplantager av framförallt gran och tall. Dessa odlingar har väldigt lite med en riktig skog att göra, vilket alla de rödlistade skogslevande arterna är ett bevis på. De uppgår nu till över 2 000 och antalet är stigande.

Vi är alltså för vår överlevnads skull beroende av funktionella ekosystem, levande skogar och biologisk mångfald och därmed ett ökat skydd av dessa skogar och områden, men trots detta går utvecklingen åt motsatt håll. Än mer och i än högre takt med den nu i riksdagen klubbade budgeten som i ordets rätta bemärkelse verkligen är en katastrofbudget.

Vi har inte ens så mycket skyddsvärd skog kvar som skulle behöva skyddas för att säkra den biologiska mångfalden och för att uppnå de i riksdag och regering beslutade miljömålen.

I Sverige är endast ungefär fyra procent av den produktiva skogen formellt och långsiktigt skyddad i form av naturreservat och nationalparker. Nedanför den fjällnära gränsen är siffran bara två procent samtidigt som forskningen har visat att minst 20 procent av den produktiva skogen måste skyddas och att mycket större hänsyn på de övriga 80 procenten som brukas måste tas för att alla arter ska kunna finnas kvar i på lång sikt livskraftiga bestånd. Något som Sverige har förbundit sig till i såväl nationella som genom internationella avtal (FN och EU).

På grund av den nu antagna budgeten kommer de landsomfattande nyckelbiotopsinventeringarna att avslutas, vilket innebär att de sista spillrorna av skyddsvärd skog utanför naturreservaten och nationalparkerna inte kommer att registreras. Därmed kommer de att huggas trots att vi inte ens längre har råd att hugga halvfina skogar som idag inte är särskilt skyddsvärda, men som i ett längre perspektiv behövs för att restaurera och återskapa det vi förstört för att komma upp i åtminstone de 20 procent av den produktiva skogen som behöver skyddas och undantas skogsbruk.

Och det är inte bara Skogsstyrelsen som drabbats av den på miljöområdet nedbantade budgeten. Nej, Naturvårdsverket har fått den samlade verksamheten för natur, klimat och miljö nedbantad med – håll i hatten – 2,7 miljarder. 40 procent av det totala anslaget. Det här är ett angrepp och en attack mot livet och oss alla.

DEBATT. I dag, den 30 november, är Remembrance day for lost species. En parallell på hösten till Biologiska mångfaldsdagen på våren.

Det ger en möjlighet att varje år att ta del av läget för utdöende och hotade arter, lika väl som för kulturer, livsstilar, traditioner och ekologiska nischer och habitat. En riktigt viktig dag, med andra ord, trots att de flesta svenskar troligtvis inte känner till den eller uppmärksammar den.

Frågan om myllret av allt levande drunknar i allting annat som dör eller alla som dödar i denna vår högst oroliga tid. Det ryms liksom inte riktigt – trots att det är precis denna komplexa mångfald vi alla i grunden lever av! Alla varelser, alla arter, allt levandes samspel på planeten är ju den samlade väv som bär livet.

Blind kortsiktighet

Vi är emellertid några som sörjer detta på riktigt, inte enbart när till exempel Sumatranoshörningen nu enbart har mellan 30 och 100 individer kvar. Regnskogen där nere har försvunnit och styckats upp för oljepalmsplantager och gruvor. Ekonomistiskt tänkande och otyglad kapitalistisk kortsiktighet är blind för både långsiktig hållbarhet och själslig tillhörighet!

IPBES är en internationell plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. De skriver i sin rapport att en miljon djur- och växtarter riskerar att utrotas globalt, vilket motsvarar cirka en åttondel av alla som nu existerar. Andra forskare varnar för att vi är på väg in i ett nytt massutdöende, där uppemot tre fjärdedelar av arterna kommer att försvinna.

Allra mest akut hotade är vilda ryggradsdjur; de har minskat med hela 69 procent på 50 år. Av de cirka 21 700 arter som finns i Sverige, klassificeras enligt Naturvårdsverket 4 746 som rödlistade, varav 2249 är hotade. Bland de direkt utdöende märks järv, fjällräv, mellanspett, vitryggig hackspett, fjällgås, havsörn och lövgroda. Sammantaget visar antalet rödlistade arter de senaste 20 åren på en sorgligt negativ trend för den biologiska mångfalden.

Igenväxning och avverkning är de mest avgörande ingreppen för många av dessa rödlistade arter. Enligt art- och habitatdirektivet från EU handlar det om markanvändning, främst jord- och skogsbruk, för de arter som listas där. Kraftfulla insatser krävs nu för att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald i världen och Sverige, men det räcker inte med bara blommande kantzoner och öppna sandytor.

Det är visserligen bra exempel på metoder som verkligen behöver spridas, men så länge det inte anses lönsamt för lantbruket att beakta biologisk mångfald, tillämpas där samma bakvända logik som på Sumatra. Detta trots att självaste World Economic forum har pekat ut att förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps faktiskt också är ett av de största hoten mänskligheten står inför. Utan friska myllrande ekosystem hotas helt enkelt all matförsörjning, hela ekonomin och det berövar oss ren luft och drickbart vatten.

Hänger ihop med klimatet

Men klimathotet, då? Är inte det mer akut att tackla? Jo, men dessa företeelser är synnerligen intimt förknippade med varandra: förstörda biotoper leder till klimatförsämring och klimatförsämring leder till förstörda biotoper!  Därför hjälper faktiskt biotopskydd av olika slag även klimatet.

Man måste dock inte vara faktadriven eller politisk för att finna argumenten; vi som insett hur allt detta hänger samman, både ekonomin, ekologin och de samlade överlevnadshoten, är ofta naturälskare. Vi inser hur avgörande det också är att ofta tillåta sig att vara i den natur vi vill skydda. Uppleva den. Andas in fukten, dofterna och smekningen från en åldrig tallskog. Spetsa våra öron för att höra när spillkråkan varnar. Sitta ute under svarta himlar och tysta ta in stjärnhimlens outsäglighet.

Kort sagt – ibland resa oss från skrivbord, skärmar och headsets. Lämna asfalten och öppna upp våra själar och trampa in mer mossa under stövlarna. Öppna sinnena och hjärtat för skönheten och den stora tillhörigheten till naturen som vi alla – alla! – bär djupast inom oss.

Lägg en minnessten

Vi råder alla att leta på nätet om det finns ett livsröse i dina trakter. Gå dit och lägg ner en liten minnessten. Andas, be och med vördnad minnas alla arter som skapats för att befolka denna planet jämsides med oss människor. De är våra omistliga medlevare.

Eller bygg ett livsröse själv och bjud dina vänner, grannar och familjen!

Nya smittor är ofta resultatet av intensiv mänsklig aktivitet. Det kan handla om avskogning, utökat jordbruk eller utökad jakt på och handel med vilda djur. Nu har forskare har kartlagt vilka företag som är verksamma i branscher där det finns risk för smittor som sprids från djur till människa, så kallade zoonoser. Ebola är en sådan sjukdom, liksom nya coronavirus. 

Finansiella risker

Efter att ha kartlagt företagen, granskade forskare hur 99 av dem finansieras och av vem. Det visade sig att en handfull aktörer investerar stora summor i företagen. Flera av dem är stora USA-baserade fondförvaltare och investmentbolag eller investerare från den offentliga sektorn. Bland aktörerna som äger andelar i företag med verksamhet i ”kända regionala oroshärdar där nya smittsamma sjukdomar riskerar att uppstå” finns också svenska pensionsfonder. 

Länder som Sverige, Norge, Frankrike, USA och Portugal – som själva investerar eller där investeringsbolagen har sina huvudkontor – skulle kunna gå ihop och med sin gemensamma finansiella påverkan minska risken för nya pandemier, menar forskarna. 

– Bland många andra fruktansvärda effekter som coronapandemin har haft, har det även blivit tydligt att smittsamma sjukdomar kan innebära jättelika ekonomiska kostnader. Att investera i branscher som kan snabba på framväxten av nya pandemier är därmed också förenad med avsevärda finansiella risker som investerare och beslutsfattare bör adressera proaktivt, säger Victor Galaz, huvudförfattare till studien och docent på Stockholm resilience centre vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande. 

Viktig men bortglömd roll

Och forskarkollegan Peter Søgaard Jørgensen konstaterar att klimatförändringarna ökar risken för pandemiutbrott. I en artikel som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet planetary health på tisdagen lägger forskarna fram flera riskminimerande förslag som investerarna skulle kunna driva. 

Det handlar till exempel om att återskapa ekosystem, ta fram övervakningssystem för smittämnen och förbättra de lokala samhällenas sjukvårdssystem. Victor Galaz menar att finansjättarnas roll i sammanhanget är viktig men ofta bortglömd: 

– Deras investeringar möjliggör verksamhet i områden där det är känt att zoonotiska sjukdomar kan uppstå. Stora investerare har möjlighet att påverka företag som är verksamma i dessa områden, och den påverkan bör användas för att minska risken för nya pandemier.

Ämnet glyfosat har varit en formidabel succé. Det är det mest använda verksamma ämnet i växtskyddsmedel världen över för att bekämpa ogräs. Men det har stormat kring ämnet som efter en bedömning 2015 sågs som ”troligen cancerogent”. Något som sedan dess varit omtvistat då undersökningar av myndigheter i EU och USA kommit fram till det motsatta.

”Det blir en kedjeeffekt på småkryp”

Det var också risken för att det skulle vara cancerogent som låg i centrum för debatten om ämnet skulle få ett förnyat godkännande att användas inom EU. Efter att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) 2022 kommit fram till det inte är ”cancerframkallande, mutagent eller påverkar fertiliteten hos människor”, låg vägen öppen för ett förnyande av godkännandet. Något som också skedde häromdagen.

Samtidigt finns en annan sida av myntet, som inte lika ofta kommer fram i debatten: Påverkan på den biologiska mångfalden. Lina Herbertsson, forskare vid Lunds universitet, säger att det inte finns några säkra bevis för att glyfosat skulle skada bin. Men varnar för den indirekta effekten. För även om glyfosat effektivt hjälpt lantbrukare att hålla ogräs borta, har det varit desto sämre ur insekternas perspektiv, då de berövas sin mat. För vad som kan vara ogräs för oss, är ofta livsnödvändigt för insekterna.

– Det blir en kedjeeffekt på småkryp, antingen gillar de växterna i sig eller för att de gillar andra småkryp som äter växterna, säger Lina Herbertsson.

Sverige i framkant

Nyligen röstades ett förslag från EU-kommissionen om att halvera användningen av bekämpningsmedel i EU till 2030 ned av EU-parlamentet. Något som om det fått grönt ljus, hade kunnat få stor påverkan på den biologiska mångfalden. Men till största del ute i Europa, tror Lina Herbertsson.

– Kommer man till andra länder använder man mycket mer bekämpningsmedel och då kan vi tänka oss att många av de här problemen blir mycket allvarligare.

I ett internationellt perspektiv använder ändå Sverige bekämpningsmedel restriktivt, tycker Lina Herbertsson. Integrerat växtskydd, IPM, den metod som föreslogs av EU-kommissionen för att minska andelen bekämpningsmedel med hälften, används också i stor utsträckning i Sverige.

– Jordbruksverket är bra på att uppmuntra och uppmana bönderna att använda andra metoder än att spreja allting med bekämpningsmedel.

En ännu större bov…

Ändå hör jordbrukslandskapet till de platser där den biologiska mångfalden utarmats mest – också i Sverige. Men Lina Herbertsson ser inte användandet av glyfosat och andra bekämpningsmedel som den främsta boven, utan hur vi förändrat jordbrukslandskapet.

– Jag skulle säga att glyfosat spär på det här problemet med landskapsförändringarna, med lite boplatser och för lite mat. Tänk dig miljöerna i Astrid Lindgrens sagor, med naturbetsmarker, ängar, olika vattendrag och sockerdricksträd (en gammal ek i Pippi Långstrump, reds. anm), där trivs väldigt många groddjur, fåglar och insekter. Idag har vi istället stora åkrar som är helt rensade på boplatser och föda för djur som behövs för organismer att fullfölja sin livscykel.