Företrädare för EU och WHO menar att världens fattiga länder måste få ett ökat stöd i kampen mot den tilltagande resistensen mot antibiotika. Annars hotar en global hälsokris samtidigt som de globala utvecklingsmålen kan vara i fara i vissa delar av världen.
Antalet fall av antimikrobiell resistens ökar snabbt och beräknas nu kosta närmare 700 000 människor livet varje år. Men enligt vissa studier kan den siffran stiga till närmare tio miljoner dödsfall per år runt år 2050, samtidigt som kostnaderna för antibiotikaresistensen kan bli skyhöga – om inte världens länder agerar snabbt för att vända utvecklingen.
De växande problemen hänger samman med en oansvarig användning av antibiotika, för både människor och djur, vilket i sin tur lett till att bakterier har kunnat bygga upp en resistens – och i vissa fall har tillgängliga mediciner blivit overksamma.
Läkare varnar för en utveckling där rutinartade operationer skulle bli betydligt farligare och där behandlingar mot exempelvis vissa former av cancer inte längre skulle gå att genomföra.
Antibiotikaresistensen sprids snabbt och är därför ett problem som kräver globala insatser, menar experter.
Global handlingsplan
Alla Världshälsoorganisationens medlemsstater undertecknade 2015 en global handlingsplan för att bekämpa den antimikrobiella resistensen, AMR, men hittills har resultaten varit varierande.
I vissa länder, främst i Europa, har framsteg noterats, medan utvecklingen gått betydligt långsammare i många andra länder. Det har ökat farhågorna för att problemen kan bli särskilt svåra i fattiga länder.
Vytenis Andriukaitis, EU-kommissionär med ansvar för hälsofrågor och livsmedelssäkerhet, menar att det krävs ökade insatser.
– Vi behöver ett globalt ramverk för att bekämpa antibiotikaresistensen i alla regioner, och inte bara i Europa. Detta måste hanteras, annars kommer vissa länder inte att uppnå de hållbara utvecklingsmålen, säger han till IPS.
Resursbrist i sjukvården
En studie från OECD visade nyligen hur stora problemen är på väg att bli i utvecklingsländer. Antalet fall av antibiotikaresistens är redan nu betydligt högre i länder som Kina och Indien.
I länder där sjukvården redan lider brist på resurser förväntas antibiotikaresistensen leda till ”enorma” dödstal, i synnerhet bland nyfödda, små barn och äldre.
Enligt vissa beräkningar dör upp emot 120 000 små barn varje år i Indien på grund av sepsis som orsakats av antibiotikaresistenta bakterier. Två av de främsta orsakerna till att antalet fall ökar snabbt i landet uppges vara att apoteken säljer läkemedel utan att kräva recept och att infektioner ofta sprids snabbt på överbelagda vårdinstitutioner.
Samtidigt menar vissa bedömare att det är viktigt att befolkningen kan köpa antibiotika utan att avkrävas recept, eftersom det råder så stor brist på utbildade läkare i stora delar av landet.
Ett annat stort globalt problem är användningen av antibiotika inom djurhållningen. Enligt EU-kommissionen konsumerar djur i livsmedelsindustrin 70 procent av antibiotikan i Europa, och en liknande siffra rapporteras även från USA, medan den ligger på över 50 procent i Kina.
Saknas kontrollsystem
Övervakningen av antibiotikaanvändningen i djurindustrin är samtidigt betydligt svårare i fattigare länder.
– Det är extremt svårt om det saknas riktigt bra lagar och ett kontrollsystem, säger Nedret Emiroglu, som är programchef för Världshälsoorganisationen i Europa, till IPS.
Och i de fattiga länder där det finns regler som ska begränsa användningen av antibiotika är det i stort sett omöjligt för myndigheterna att kontrollera efterlevnaden på grund av bristande resurser.
– Dessa länder behöver finansiellt stöd, säger Nedret Emiroglu.
Hon påpekar att frågan är avgörande, eftersom framgångar i vissa regioner annars kan undergrävas om framgångarna uteblir i andra.
– Antibiotikaresistensen känner inga gränser. Det som händer i en del av världen påverkar även människor i andra delar, understryker Nedret Emiroglu.
Ökande antibiotikaresistens innebär att vården blir allt dyrare och i många fattiga länder där patienterna själva får står för kostnaderna kan det leda till att familjer med begränsade resurser faller ännu djupare ner i fattigdom.
