Världens migranter beräknas under året skicka hem hela 466 miljarder dollar till anhöriga i sina hemländer. Summorna är enorma men har samtidigt en begränsad effekt i de flesta länders ekonomier. Förra veckan möttes experter i Bryssel för att diskutera hur dessa finansiella överföringar i högre grad ska kunna gynna fler än några få enskilda familjer.
Aldrig tidigare har migranterna varit fler än de är i dag. Samtidigt väljer en stor majoritet av dem som flyttar från sina hemregioner att bli kvar inom sina länder, och endast en tredjedel av den internationella migrationen består av människor som flyttar från utvecklingsländer i Syd till länderna i Nord. En överväldigande majoritet som flyttar utomlands beger sig till andra utvecklingsländer i samma regioner. Världens migranter skickar årligen hem över 4 200 miljarder kronor till vänner och familjer.
Detta presenterade Laura Palatini, som är chef för FN:s migrationsorganisation i Belgien och Luxemburg, vid den internationella konferens som hölls i Bryssel under förra veckan.
– Om överföringarna motsvarade ett land brukar man hävda att detta land skulle ha rätt att ingå i G20-gruppen. Summan är tre gånger så hög som världens årliga utvecklingsbistånd, sade Valéry Paternotte vid Réseau Financité, ett nätverk som arbetar för en etisk finanspolitik.
Samtidigt menar Valéry Paternotte att beräkningen på 466 miljarder dollar sannolikt är i underkant, eftersom alla summor som skickas till anhöriga inte räknas in.
De pengar som skickas hem av migranterna är samtidigt mycket viktiga för många länder. För Marocko är de 6,4 miljarder dollar som skickas dit av migranter en nästan lika hög summa som landet får in via turistindustrin. De nio miljarder dollar som skickas till Kongo-Kinshasa av landets diaspora är dubbelt så hög som landets totala årliga budget.
Nödvändig inkomst
Pengar som skickas hem av migranter anses utgöra en helt nödvändig inkomst för 750 miljoner människor i världen. Forskning från 71 utvecklingsländer har visat att när överföringarna av pengar ökade med tio procent minskade andelen människor som tvingas leva på mindre än en dollar om dagen med 3,5 procent.
Samtidigt menar experter att pengarna inte leder till några strukturella förändringar i länder som lider av en mycket svag ekonomi.
– De pengar som kommer spenderas i stället för att bli investerade i de lokala ekonomierna. Och det är begripligt. I världens minst utvecklade länder har mindre än en fjärdedel av de vuxna tillgång till ett bankkonto, pengarna förvaras under madrassen. Och detta förhindrar att människor kan spara och investera i sina lokala ekonomier, sade Valéry Paternotte.
Spara och investera?
Experter vid mötet påpekade att många migranter är i behov av bättre kunskaper om finansiella frågor, samtidigt som kulturella faktorer kan ha negativa effekter. Pedro de Vasconcelos, som är chef för en avdelning som arbetar med finansfrågor och remitteringar vid FN-organet Ifad, säger att det blev tydligt i samband med att man arbetade med filippinska gästarbetare i Italien.
– Vi upptäckte att de av kulturella skäl inte kunde säga nej när någon ringde dem och bad om pengar. För många av dem var det något nytt att de kunde säga nej, om inte skälen var goda, säger Pedro de Vasconcelos.
Genom ett samarbete kunde migranterna i stället börja spara pengar, som sedan användes för investeringar i jordbrukssatsningar i deras hemregion. När dessa investeringar slog väl ut valde flera av migranterna att flytta hem igen.
– De insåg att det fanns möjligheter hemma, och att nya arbeten kunde skapas, säger Pedro de Vasconcelos.
Samtidigt understryker Jean-Jacques Schul vid den belgiska organisationen Iday international hur viktigt det är att regeringar och myndigheter i migranternas hemländer involveras i utvecklingsarbetet.
– Överföringarna från migranter innebär också en risk, eftersom de pengar som kommer från utlandet gör att regeringarna inte behöver lyssna på sina medborgare. De överlever ändå. Men när regeringar inte lyssnar ser människor inte någon framtid i sina hemländer och väljer att flytta utomlands. Det blir en ond cirkel.
Jean-Jacques Schul menar att det därför är viktigt att åtminstone en del av överföringarna används till projekt som genomförs i dialog mellan myndigheter och civilsamhällen.
