Krönikor

Kärnvapnen har blivit en öm tå

Minns ni? När Nobels fredspris 2017 delades ut till ICAN, den internationella koalitionen mot kärnvapen. Inget öga var torrt vid utdelningen. Tårar och röda ögon zoomades in av tevekamerorna. Inte minst när 85-åriga Setsuko Thurlow – överlevande efter USA:s atombomb över Hiroshima – berättade om sin kamp mot detta helvetiska vapen för massmord. Att Sverige skulle kunna bli ett av de länder som vägrar att skriva på ett förbud kändes då minst sagt främmande. Men det är där vi tycks stå i dag. Och det är förfärande. Rent av absurt.

De borgerliga partierna vill inte stöta sig med USA som hotat med repressalier. Borgarna får stöd av SD, meddelades redan i januari. Socialdemokratin är splittrad. Den rödgröna regeringen lade, före valet, frågan i en utredning som på intet sätt skulle behövas. Resultatet skulle – gissa varför – presenteras efter valdagen. Nu har man bestämt att utredningen – gissa varför – inte ska presenteras innan en ny regering har tillträtt. Som om en utredning hade med den saken att göra. En utredning är en utredning vars slutresultat inte bör ha med frågan om vem som är statsminister att göra. Allt annat tillhör väl de där länderna som inte är så förtjusta i demokrati. Trodde jag.

Nu kan man ju tycka, jag gör just det, att frågan vore värd att diskutera nu, innan en ny regering valts. Men tystnaden är total. Ingen vill röra i den. Sossarna därför att det skulle sätta strålkastarna på konflikten mellan försvarsminister Hultqvist, som vägrar skriva på, och utrikesminister Wallström, som vill skriva på. Miljöpartisterna därför att det skulle krångla till vägen till nya statsrådsposter. Borgarna för att de flesta av deras väljare är emot Natomedlemskap. Hela frågan handlar ju egentligen om det sluttande plan vars ändstation är medlemskap i Nato. Vänstern därför att … tja, vad vet jag.

Kärnvapenförbud ogillas av Nato. Generalsekreteraren Jens Stoltenberg meddelade på årets Folk och försvar i Sälen att en svensk påskrift skulle få konsekvenser. Vilka då? Tja, kanske att Nato skulle tacka nej till försvarsminister Hultqvists inbjudan – han var i USA – att öva i vårt land. Som en del av det värdlandsavtal med Nato som Sverige skrivit på, kan man tänka. Det där avtalet som ger en minoritetsregering – tänk er en sådan där de värsta Natohökarna C och L dominerar! – ges rätt att själva öppna upp svenska vägar, flygplatser, hamnar och lokaliteter för Nato, som med avtalet som grund till och med ges rätt att angripa Ryssland – förlåt, det heter ”tredje land” – från svenskt territorium.

Det tycks mig märkligt att det inom MP finns de som önskar Annie Lööf som statsminister. Vilket vore en garant för att Sverige inte kommer att skriva på förbudet mot kärnvapen. Trots alla röda ögon den där dagen då Nobelpriset delades ut. Sossarna då? Idén om kärnvapenfria zoner är nedlagd. Men försvarsminister Hultqvist kanske hedras av USA:s väpnade styrkor genom att tilldelas Legion of merit. Sveriges ÖB har redan fått denna hedersbetygelse. Bara så ni vet.

Det finns liberaler som har ryggrad i frågan om SD.

Det finns liberaler som saknar ryggrad i frågan om SD.