Transpersoner i Georgien är särskilt hårt drabbade

På Café Gallery i gamla stan i Tbilisi står det ”Respect differences” med stora bokstäver på en griffeltavla. Det är ingen officiell gay-bar men här är alla välkomna. I ett hörn träffar vi Sheila och hennes bästa vän Nuca Sheila.

Känner sig som en kvinna

Sheila har långt svart löshår, vit t-shirt, tajta jeans och rosa ballerinaskor. Hon är 25 år och har känt sig som en kvinna så länge hon kan minnas.

– När jag var fyra år pratade jag som en flicka och ville ha klänning. Redan då förstod jag att jag var en flicka. Och i skolan hade jag alltid långt hår.

Om två veckor ska hon äntligen byta lösbrösten mot silikonimplantat.

– Det är jättedyrt. Jag har sparat i fyra år för att få ihop 10 000 lari (40 000 kronor). Helst skulle jag vilja byta kön också. Men det kostar 15 000 lari, och de pengarna har jag inte.

Stängd arbetsmarknad

Till skillnad från många transpersoner har Sheila bra kontakt med sin familj och arbetar i familjeföretaget, som tillverkar skosulor. Men helst skulle hon vilja jobba med estetisk kirurgi och botox-behandlingar.

– Det är omöjligt. Arbetsmarknaden är stängd för transsexuella. Folk tycker att vi är smutsiga och ser ner på oss. Vi blir slagna, folk skriker åt oss och tycker att vi är sjuka och onormala. De ser oss som djur.

Fått betala dyrt

Sheila har fått betala dyrt för att hon från tidig ålder vågat vara sig själv. Efter en skoldag i sjuan väntande ett gäng pojkar på henne utanför skolan.

– När jag kom ut slog de mig med ett basebollträ i huvudet. Halva skallbenet slog de sönder, så det här är ett implantat, säger hon och visar sitt huvud och ett 15 centimeter långt ärr i hårbotten.

Familjen polisanmälde händelsen men inget hände.

– När jag berättade vad som hänt skrattade polisen bara åt mig.

Sheila, som inte vill visa sitt ansikte på bild av rädsla för att få problem med georgiska myndigheter, är alltid rädd.

– Jag är rädd för att bli misshandlad, jag är rädd för att bli dödad. Jag vet att georgier ser mig som djävulen.

Utstå människors ogillande

Nuca Sheila, som har varit Sheilas bästa vän sedan de vår små och bodde grannar, får också utstå människors ogillande.

– Folk säger att jag är en dålig person som umgås med Sheila. Men det bryr jag mig inte om. Jag tycker om henne precis som hon är. Hon är en bra människa som bryr sig om andra. För mig är det obegripligt att hon inte kan få leva som hon vill.

Tvingas sälja sin kropp

Några kvarter från Café Gallery ligger Tbilisis enda riktiga gay-klubb, Success bar. Här träffar vi klubbens manager Jurij Kuznetsov en sen torsdagskväll i september.

Jurij, som har arbetat på klubben i 1,5 år berättar att det inte är ovanligt att homofober står utanför klubben vid stängning. Nyligen misshandlades en besökare så allvarligt att han fick föras till sjukhus.

Juri Kuznetsov, som är 40 år, var 15 år när han insåg att han var gay. I Georgien är det vanligt att flera generationer bor tillsammans. Men för att inte stöta sig med sin familj bor Juri, som även kallar sig Julia, i en egen lägenhet. För att få ekonomin att gå ihop tvingades han prostituera sig under många år.

– Går och talar man som en kvinna är det omöjligt att få ett jobb. Och arbetsgivarna försöker inte ens hitta på någon anledning till varför de inte kan anställa. De säger rakt ut: ”Vi har inga jobb åt pederaster”. För att kunna betala hyran och köpa mat tvingades jag sälja min kropp. Men jag fick slåss för mitt liv varje dag. Folk skrek åt mig, kastade flaskor på mig och hällde bensin på mig, säger Juri.