FN:s sjöfartssamarbete IMO är överens om en väg framåt för att se till att de når sina utsläppsmål. Men det är troligen långt kvar innan vi kan se effekterna.
Från miljöorganisationshåll beklagar man att arbetet går för långsamt.
– Vi har allt mindre tid, men det är inte känslan du får i förhandlingsrummet, säger Bill Hemmings på organisationen Transport and environment.
De är bland annat kritiska till att sjöfarten inte redan under det senaste miljömötet, som avslutades förra veckan, kunde bestämma om åtgärder för att börja dra ner på utsläppen.
– Det är klart att det hade varit bra om vi kunde ta beslut om åtgärder redan nu, men det är faktiskt så att vi följer den tidsplan som vi satt upp för hur vi ska arbeta, och det är också positivt, säger Sofia Malmsten, en av Sveriges förhandlare från Transportstyrelsen.
IMO:s medlemmar kom efter flera års förhandlingar i april överens om att dra ner växthusgasutsläppen med åtminstone 50 procent till 2050, jämfört med 2008 års nivåer. För att nå dit behövs dock nya åtgärder, och även befintliga styrmedel måste skärpas.
Men som vanligt i klimatförhandlingssammanhang är det knivigt att komma överens. Under senaste mötet var planen att bestämma sig för processen för att ta fram åtgärder.
Det lyckades man med. Nu är det upp till de 174 medlemmarna att lägga fram förslag på konkreta styrmedel inför nästa möte i vår.
– Det som diskuteras mest just nu är huruvida de befintliga styrmedlen, som bland annat sätter energieffektiviseringkrav på nya fartyg, ska skärpas, säger Sofia Malmsten.
Men vilka ytterligare styrmedel det kan röra sig om är fortsatt oklart.
– IMO har tidigare diskuterat olika marknadsbaserade system, till exempel utsläppshandel eller en bunkeravgift, men den vägen är svår. Frågan är inte död, men den är extremt kontroversiell.
