Energi · Läsarnas

Apropå kläder som håller

Privat | En älskad bomullsskjorta följer med Hild genom livet och får nya lappar och broderier när det behövs.

I ledaren den 5 oktober i Syre skrev Malin Bergendal om sömmerskorna som bland annat syr åt HM. Och nämnde att vi – då syftar hon förmodligen på svenskar – köper i genomsnitt 50 nya plagg om året. Helt galet. Och onödigt. Så mycket roligare som det är att sy själv. Eller köpa kläder som håller och som tål att lagas.

På 40-talet när jag var barn, yngst av tre systrar, ärvde jag kläder som mamma sytt till oss alla tre. Men snart började jag sy mina egna kläder. Och upptäckte hur roligt det är att sy om, laga och lappa. Kläderna blir allt mer personliga ju fler lagningar jag gör. Först lappar, sen broderier. Det kan bli slingor, krumelurer, plattsöm … Ibland i avvikande färg, ibland ton i ton. Under 70-talet köpte jag en del nytt, mest från Mahjong och Marimekko. De plaggen höll länge, några använder jag fortfarande, bland annat en gul manchesterjacka.

Jag har ett par byxor som jag sydde på 90-talet, hemkommen från min första dansresa till Västafrika. Vi råkade på en grupp kvinnor som gjorde batiktryck. Jag köpte ett antal meter grönt bomullstyg som räckte till både långbyxor och omlottkjol. Oj, vad jag använt och älskat dessa plagg. I dag har de fullt med lappar och broderier för att hålla ihop. De hör fortfarande till mina favoriter.

Mina trädgårdsbyxor har jag sytt av flera slitna jeans. Dessa hängselbyxor får alltfler lappar för varje år. De är både bekväma och vackra i mina ögon.

En bomullsskjorta som jag älskar lagar jag ständigt. Jag har satt nytt tyg på avigsidan på ryggen och sedan broderat på framsidan. Ärmarna har lagningar på flera ställen. Osv.

Det händer ännu att jag köper nya kläder. Minns inte riktigt när om jag ska vara ärlig. Jo förresten, det var 2011, jag fick med mig en tygkasse där året står stämplat. Jag köpte en kjol från Gudrun Sjödén. Den kjolen planerar jag nu att sy mig ett par vida sköna byxor av.

Jag blir väldigt glad när jag i dag ser tecken på att fler och fler funderar på vad som är nödvändigt och vad som är onödigt för ett gott liv.

Den gula manchesterjackan från 70-talet visar inga tecken på att ge upp
Den gula manchesterjackan från 70-talet visar inga tecken på att ge upp. Foto: Privat

Som Henning Gillberg, som grundat företaget Repamera och vill göra ”lappa och laga” till en folkrörelse (Fria Tidningen 14 sept).

Som Jerker Jansson, som berättade i Fria Tidningen 7 september att han slutat köpa nya kläder sen nästan ett år. ”Personligt ansvar är kul”, skrev han.

Som degrowth/nerväxt/-konferensen i Malmö i slutet av augusti. Där samlades runt 800 personer som lyssnade och samtalade om begreppet tillräckligt som alternativ till ständig tillväxt. I september hölls liknande konferenser i Mexiko och Brussel.

Jag vill gärna berätta om några ytterligare initiativ jag kommit i kontakt med.

• I Nyköping avslutades projektet Minimeringsmästarna på Nyköpings teater den 23 september. Projektet har gått ut på att bli medveten om vår konsumtion och det avfall vi lämnar efter oss. Under projektets gång har familjerna fått olika utmaningar, till exempel att sy något nytt av gamla textilier, att ha totalt köpstopp under en månad, och så vidare. Vinnare av projektet blev familjen Kiander-Patek.

– Vi har lärt oss att inventera och verkligen tänka efter innan vi slänger något. Vad kan jag använda den här till? Bland det roligaste har varit att se barnens kreativitet och att de har skapat saker av det vi annars hade slängt, säger Angelica Patek.

• I Bonniers konsthall i Stockholm kan du fram till 11 november få ett plagg lagat som en del av en utställning, The mending project. Tanken är att lagningen blir ett erkännande av plaggets historia, säger konstnären Lee Mingweis.

Kul är det – och det ger hopp om framtiden.