Han dokumenterar flyktingarnas berättelser

Vi träffas på Bokmässan i ett blåsigt och grått Göteborg där Nizar Keblawi och hans kollegor pratar om A million stories. Det är intensiva dagar och när vi ses har de varit uppe tidigt för att ställa i ordning mässbordet på Mångspråkstorget där de marknadsför projektet. Han har även hunnit med några intervjuer och deltagit i ett panelsamtal. Trots detta verkar han full av energi. Vi lämnar det livliga mässområdet för ett lugnare kafé runt hörnet. På vägen dit frågar Nizar mig hur det är att leva i en stad med spårvagnar som kommer från alla håll.

– Jag vill i mitt arbete hjälpa människor och påverka på ett positivt sätt. I A million stories lyssnar vi på nyanlända och de tackar oss, för det finns ingen annan som lyssnar, förutom Migrationsverket, men de lyssnar på ett annat sätt. A million stories är en plattform där nyanlända kan berätta fritt och känna sig trygga. Och de berättar på ett bibliotek där alla är välkomna, säger Nizar Keblawi när vi har slagit oss ner.

Projektet A million stories är finansierat av EU-programmet Kreativa Europa och förutom Malmö stadsbibliotek deltar Future Library of Greece, biblioteket i Köln och biblioteket i Roskilde, som även leder projektet.

Varje deltagande bibliotek ska bidra med 160 berättelser från flyktingar och ska, utifrån egna förutsättningar, knyta till sig personer som flytt till Europa under senare tid. Bibliotekets roll ska underlätta dokumentationsprocessen och stötta flyktingarna under inspelningen av berättelserna.

Arbetat sen 2017

Nizar Keblawi och hans fem medarbetare från Malmö stadsbibliotek har arbetat med projektet sedan 2017.

– Tillsammans ska alla biblioteken samla 560 berättelser. Målet är ge en röst till nyanlända att höras och synas och att allmänheten för en större förståelse för nyanländas situation. Vi har skapat en hemsida som heter refugeelives.eu som kommer att vara som ett historiskt arkiv där vi om sextio år kan gå tillbaka och titta och lyssna på berättelserna. Vi ska även göra en ”toolkit”, en verktygslåda där andra intresserade bibliotek eller organisationer som vill arbeta på liknande sätt kan använda så att det underlättar deras arbete. Vi hoppas att fler bibliotek och föreningar vill samla berättelser från sina städer och länder. Att det blir ”a million stories” på riktigt, säger Nizar Keblawi entusiastiskt.

Han föddes i Småland men flyttade till Malmö när han var fyra år gammal, och när han var sex år fick hans pappa arbete i Düsseldorf i Tyskland. Efter ett år flyttade familjen tillbaka till Malmö. Pappa är född i Syrien och mamma i Libanon, men ursprungligen är släkten från Palestina. 1989 kom föräldrarna till Sverige av olika skäl. Det var oroligheter i Syrien och även svårt att få arbete. Det var en tuff situation för dem, säger Nizar Keblawi, och de pigga och glada ögonen mörknar plötsligt.

Efter att ha gått Mediegymnasiet med inriktning rörlig bild pluggade han tv-produktion i tre år i Piteå.

– Efter utbildningen flyttade jag tillbaka till Malmö och arbetade på SVT Malmö Nyheter. Sedan kom jag in på Malmö stadsbibliotek, och eftersom arabiska är mitt modersmål arbetade jag med ett projekt för arabisktalande familjer och barn och även som kommunikatör. Samtidigt som jag projektleder A million stories arbetar jag också på den digitala avdelningen på Malmö Stadsbibliotek, säger han.

Bibliotekets roll

Nizar Keblawi är glad över sitt jobb och menar att när man arbetar på bibliotek hjälper man människor med alla sorters frågor. Biblioteket har dessutom ett demokratiuppdrag och arbetar utifrån bibliotekslagen, som fastslår att de ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning och att biblioteksverksamhet ska vara tillgänglig för alla.

– Biblioteket är en perfekt plats där alla känner sig hemma och som är gratis att besöka och det spelar ingen roll var du kommer ifrån och hur gammal du är.

Jag kan inte tänka mig någon annan institution som kan göra det här projektet lika bra. Vi har även en studio på digitala avdelningen som kan göra det digitala arbetet. Men om man ska nå ut till många människor är det viktigt att inkludera de lokala kulturföreningarna. Vi har därför samarbeten med åtta stora föreningar i Malmö och deras logotyper finns med på hemsidan så att de känner att de är en del av projektet och det motiverar dem att delta, säger Nizar Keblawi.

Berättelserna berör

Att arbeta med A million stories har berört honom mycket.

– Efter att ha lyssnat på berättelserna kommer jag hem och har massa historier med mig som jag berättar för min fru och för mina föräldrar när jag besöker dem. Vi kan sitta i timmar och diskutera temat flykt och mina föräldrar berättar om sin situation innan de kom till Sverige. Målet med projektet är få allmänheten att förstå flyktingars situation men personligen har jag fått en bättre förståelse hur tufft de har det.

I A million stories får vi höra de personliga berättelserna. Hur kändes det att sitta i gummibåten? Vi i Sverige tänker att vi aldrig hade tagit båten över havet, men tänk om du bor i ett land där det är krig eller du kan bli mördad? Jag tror att vi hade riskerat våra liv för att sätta våra barn i trygghet och säkerhet.

– I Syrien kan man bli kidnappad när som helst av olika grupper. Jag tror inte att man vill stanna kvar i det där eller få en missil som slår ner i sitt hus, säger Nizar Keblawi.

Att bli förälder

Att bli pappa har gett honom en annan förståelse för föräldrarnas ansvar. Hela ansiktet lyser upp när han pratar om sin nyfödda dotter och hans röst är full av kärlek när han berättar om henne.

– Min dotter är det bästa som har hänt mig och jag har börjat tänka mycket på pappor som flyr med sina barn. Som håller en bebis i famnen och en femåring i handen. Vilket ansvar den personen har! Vi intervjuade en pappa som skulle fly med sin sjuårige son från Turkiet till Grekland. När de sprang till gummibåten på stranden säger sonen till pappan: ”Pappa, om vi drunknar i havet så kommer jag att säga till Gud att det var ditt fel.” Pappan berättade för oss att när hans son sa detta sa han ”Vi vänder”. Han kunde inte ta risken att sonen kunde drunkna. Det kändes så starkt för honom. Jag tänker på mig själv och vilket ansvar jag har nu mot min dotter. Man vill det bästa för sina barn. Det är en annan känsla när man har egna barn, den blir starkare. Tänk om jag tvingades bära min dotter och fly. Om gummibåten välter. Vem ska jag rädda först? Mig själv eller dottern? säger han.

Tror du att ni kommer att påverka människor som är negativt inställda till flyktingar?

– Ja. Jag tror att när man har en person framför sig och lyssnar på hans eller hennes berättelse kan man få sig en tankeställare. Vi kanske inte kan få alla att ändra sig men en tankeställare är gott nog, säger Nizar Keblawi hoppfullt.