Energi · I blickfånget

En tidsfråga innan datorn bygger sig själv

Ju fler människor som sätter sig in i dessa frågor, desto större chans har vi att bygga om samhället så att tekniken blir en frälsning istället för en förbannelse, enligt författaren.

En science fiction-roman som bygger på högst aktuella problem – arbetets automatisering och utvecklandet av artificiell intelligens – och som ger högst aktuella förslag på lösningar: skatteväxling och basinkomst. Författaren Alfred Ruth hoppade själv av hamsterhjulet i it-branschen och vill nu med hjälp av skönlitteratur lära världen mer om mänsklighetens stora utmaningar.

I blickfånget: Alfred Ruth

Vi ses på ett kafé nära Humlegården i Stockholm, centrum för den techvärld som Alfred Ruth fortfarande är en del av och som gett honom kunskaperna för att skriva sin bok.

– Jag är den typiska klichén, techsnubben som skapat något, blivit rik och nu vill göra världen bättre, säger han.

Han föddes i Luleå, flyttade till Stockholm och redan på gymnasiet började han programmera hemsidor men blev journalisten som var med och skapade Videoplaza, ett företag som han sedan sålde för att bli författare och affärsängel.

– När du ser reklam (i webbsänd tv) så är det stor risk att det är mitt fel; ad servern (programmet) som annonsavdelningarna jobbar i har jag skapat.

I september kommer första boken i en trilogi, Fermis Filter – en anledning att finnas, som utspelar sig på 2040-talet och handlar om Ariel, en svensk programmerare som flytt sin hemska mamma och bosatt sig i Silicon Valley. Hon gör det till sin uppgift att lösa det som inom forskningen kallas för kontrollproblemet, hur ska vi kunna kontrollera den superintelligenta datorn.

– Jag har varit med och tilllämpat AI i de bolag jag är med och bygger. Ju mer insatt jag blivit i frågan kring vilken samhällsutveckling det kan leda till, desto viktigare var det att skriva den här boken.

Arbeten försvinner

Alfred lyfter att vi sedan den industriella revolutionen har haft protester mot hur teknik och utveckling kan leda till att gamla arbeten försvinner. Det uppstår lokala förlorare och dålig ekonomi, och då brukar ekonomerna säga: ”Jaja, men det kommer att komma nya jobb någon annanstans och då kommer alla att få det bättre”. Nu är det teknikoptimisterna själva som säger ”Hörni, vänta lite nu här, det här håller på att leda till något som på riktigt kan förändra hur samhället funkar i grunden och kan bli riktigt, riktigt farligt när datorn blir mer intelligent än människan”.

– När jag bor varannan vecka i Fellingsbro utanför Örebro så möter jag detta på nära håll, i min omgivning i Fellingsbro märker jag att här var framtiden bättre förr. Då kunde man växa upp här och bo kvar och jobba här hela livet, det kan man inte längre. En väldigt stark faktor i detta är den tekniska utvecklingen.

Han menar att det finns ingen brytpunkt utan det är en process som ersätter gamla jobb och i lägre takt inför nya jobb.

– Det började redan på 1970-talet, om än långsamt i början, när vi började centralisera det värdeskapande och började ersätta människor långt ute i produktionsprocessen. De gamla arbetena försvinner, framför allt på landsbygden och i de mindre städerna, medan de nya jobben uppstår i de stora städerna.

Datorn bygger sig själv

En av de frågor som lyfts i boken är det som kallas för teknisk singularitet, en metafor för att när datorn blir mer intelligent än människan, då blir datorn också bättre på att bygga en dator. Då uppstår en självförbättringsspiral där datorn hela tiden blir bättre på att bygga sig själv. Men innan vi når den tekniska singulariteten så nås den ekonomiska singulariteten. En punkt där datorn påverkar hur vår ekonomi fungerar, då blir det svårt för människan att försörja sig genom lönearbete och att finansiera vår egen välfärd i och med att vi har skatt på människors arbete. För Alfred är detta vår nästa stora samhällsfråga efter frågan om att ställa om samhället för att klara tvågradersmålet.

– Min spaning är att den ekonomiska singulariteten kommer att infalla under 2030-talet och den tekniska singulariteten under slutet av 2040-talet. Min bok utspelar sig mellan det. Nästa val måste handla om de här frågorna, det ligger max två mandatperioder bort innan det blir akut och vi måste hitta ett alternativ till hur människor ska försörja sig. Med min teknikkunskap och bakgrund som journalist så ville jag vara med och bidra till att höja kunskapen, därför skrev jag en bok som man kan läsa utan förkunskaper.

Fördelning av pengar

Enligt Alfred handlar frågan om ekonomisk singularitet inte om något som kommer att hända, utan det händer redan och frågan är hur snabbt det kommer att gå. En annan fråga som figurerna i boken kämpar med är vad som händer med människan när vi inte behöver jobba – vad är meningen med vårt liv? I ett samhälle med starkt fokus på lönearbete, där meningen är att vi ska jobba och försörja oss – är det konstigt att människor blir farliga när de blir sysslolösa, och upplever sin tillvaro som orättvis eller omöjlig att påverka?

– Vi håller på att omformulera kontraktet med vad det innebär att vara medborgare. Människor har rätt att existera även om de inte bidrar till helheten. Den bästa lösningen vi har är basinkomst eller negativ inkomstskatt. Hela akademien från vänster till höger är redan nu övertygade om att det är den enda lösningen, vi kommer behöva förse människor med pengar så att de kan klara sig och upprätthålla konsumtionen, det måste vara en mänsklig rättighet att få en utkomst.

En annan fråga är hur vi ska fördela pengarna på ett sätt som inte upplevs som orättvist, vilket han i sin bok har försökt ge svar på. Den amerikanska lösningen i boken är en libertariansk lösning där folk får precis vad de behöver för att överleva, de som vill ha mer får skaffa det själva. Den skandinaviska är ett CSN på steroider där folk kan leva på visionen om det livslånga lärandet. Reformen införs i boken stegvis för att hjälpa folk till omskolning för att kunna få de jobb som finns men med tiden blir det uppenbart att det är den här Kunskapstrappan, som den kallas för i boken, som är slutstationen. Ju högre man kommer, ju högre inkomst får man, vilket skapar en chimär av att det lönar sig att arbeta och förkovra sig.

Globala samarbeten

Hur kommer då pengar in i systemet, om vi alla klättrar i en kunskapstrappa? För Alfred Ruth handlar det om att pengarna fortfarande finns kvar men är i fickan på kapitalägarna som inte behöver köpa arbetskraft i lika hög utsträckning.

– I dag subventionerar vi robotarbete men tar ut skatt på arbete utfört av människor, säger han. Inkomst av en robot är ju inkomst på kapital.

Enligt Alfred är det bara de högerpopulistiska krafterna som erkänner den här samhällsutvecklingen. Deras budskap är dock att lösningen är stängda stater, där den nuvarande utvecklingen skylls på invandrare och andra länder istället för på automatiseringen, vilket är vad de säger till invånarna i till exempel Fellingsbro eller Pennsylvania. Vilket gett oss framgångar för populistiska rörelser som Trump och SD.

Det finns alltså ett reformutrymme för ett högre skatteuttag på kapitalägarna och att använda det för att förse den del av populationen som de behöver för att sälja sina varor. Det blir en förutsättning för kapitalägarna.

– Konkret behöver vi ersätta inkomstskatter som den grundläggande enhet som driver välfärden med kapitalskatt, och vi behöver göra det globalt för att det ska fungera. Vi behöver göra så mycket förändringar över nationsgränserna som möjligt. Vi måste minska vikten av nationalstaten och det är av yttersta vikt att vi tar så många globala initiativ som möjligt, säger Alfred Ruth.

Alfred Ruth

Ålder: 35.
Familj: Fru och tre bonusbarn, bor varannan vecka i Stockholm och varannan i Fellingsbro.
Bakgrund: Journalist och techentreprenör som startade, drev och sålde företaget Videoplaza.
Gör: Författare, föreläsare och affärsängel.
Aktuell: romanen Fermis filter (Teg publishing) del ett av tre.