Krönikor

Klimatministern som slutade underdriva

Det är svårt. Nästan oöverstigligt. Att säga som det är. Att det i varje krona, euro eller dollar finns mer eller mindre dolda utsläpp av klimatrelaterade gaser. Det spelar ingen roll och det är varor eller tjänster vi betalar för. De finns där direkt och synligt, eller indirekt och osynligt.

Klimatpåverkan finns i varje vara och tjänst vi producerar eller konsumerar. Vi kommer inte undan det. Och så kommer det att vara under överskådlig tid.

Det vore väl lika bra att erkänna det också i den politiska debatten. Den nu sittande regeringens klimatminister kunde mycket väl påpeka att de ökande utsläpp, som skett den senaste mandatperioden, beror på att det som kallas ekonomi gått bra. Att tillväxten varit hög. Hon gjorde inte det i SVT:s partiledarutfrågning. Synd.

Dessvärre kommer omställningen till det som kallas ”fossilfritt samhälle” att kräva massor av fossil energi och därmed spä på klimatförändringarna. Höghastighetsbanor, elbilar, laddstolpar tillverkas inte utan att fossila bränslen används. Vilket är ett problem eftersom det knappast är så att den övriga konsumtionen kommer att avta under tiden vi ställer om.

För att investera i det goda – om man nu anser att laddstolpar och höghastighetsbanor är goda – krävs det att vi gör det onda. Det är trist att behöva tala om det. Men varför skulle vi dölja det? Nu när till och med klimatminister Isabella Lövin i en gigantiskt spridd debattartikel meddelat att det får vara nog med att hålla inne den bistra sanningen. Hon skrev: ”Nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte längre underdriva det existentiella hot mot mänskligheten vi står inför precis just nu …”.

Lite trist är det att hon underdrivit det tidigare. Eller som hon skrev: Hon vill inte ”invagga någon enda människa i lugn och ro längre”. Vilket tydligen var den politiska strategin tidigare, att underdriva. Vi som inte underdrivit har fått kritik av dem som underdrivit. Nu kanske vi slipper det. Så bra!

Vad kan då den nya insikten att leda till? Kommer det att leda till att vi inför valet har en regering vars statsråd slutar hävda att tillväxtkritik mest är en filosofisk fråga? Eller kommer vi få höra att det är ett gigantiskt problem att vi byggt in oss i ett ekonomiskt system som kräver ekonomisk tillväxt som basföda?

Veckorna har förflutit efter Isabella Lövins debattartikel. Och det mesta har landat i det gamla, att det nog ordnar sig bara vi får upp laddstolpar, har några hundra i flygskatt, flyger alltmer med allt fler Jas Gripen och bjuder in USA till fler militärövningar i Sverige. De utsläppen räknas nämligen inte in i statistiken.

En del upprörs över att Jimmie Åkesson fnyser åt klimatfrågan och beter sig på ett sätt som anstår en riktig sverigedemokrat. Själv upprörs jag mer över alla som fnyst åt klimatfrågan i mer än ett kvarts sekel. Och som så ihärdigt vägrar se att det i varje krona, varje dollar, varje euro som vi omsätter finns miljö- och klimatpåverkan. Och att det måste leda till omprövning av de föreställningar som för många år sedan hade sitt bäst-före-datum.

Björklund (L) påpekar att subventioner till diesel för jordbruket är att skjuta sig själv i foten.

Kristdemokrater, moderater, centerpartister och sverigedemokrater skjuter sig själva i foten.