Glöd · Ledare

Vänstern – sluta försvara Försvaret

P1 Morgons partiledarutfrågning av Jonas Sjöstedt i förra veckan visade tydligt att även om Vänsterpartiet i många fall framstår som det mest sympatiska av de nuvarande riksdagspartierna finns det fortfarande punkter som borde avskräcka alla som ser sig som frihetligt gröna.

Utfrågningen börjar med försvaret. Sjöstedt säger att vi ska bevara vår alliansfrihet och bryta värdlandsavtalet med Nato, vilket är bra, men samtidigt anser han att vår ”försvarsförmåga måste stärkas”. På en fråga om vad detta innebär svarar han att ”vi behöver mer soldater och vi behöver köpa in fler tekniska system”. Motsägelsefullheten i detta blir tydlig när han också säger att vi inte ska bidra till det spända läget i världen.

Redan nu lägger Sverige stora pengar på försvaret, men Sjöstedt vill alltså höja den summan. Något som inte framkommer i intervjun, men som heller inte är någon hemlighet, är att Vänsterpartiet vill ha kvar den allmänna värnplikten som återinfördes förra året efter att alliansregeringen hade avskaffat den. En ska alltså inte kunna välja om en vill göra lumpen eller ej utan alla som fyllt 18 år ska vara beredda på att de kan bli tvungna att rycka in och göra sin plikt för fosterlandet.

För alla som tror att fred inte bara är målet utan också medlet gör det att Vänsterpartiet blir ett svårsmält valalternativ.

Efter en diskussion om vapenexport, där Sjöstedt står upp för att målet är att svensk vapenexport helt ska upphöra, men att de i nuläget bara vill förbjuda export till länder som är i krig eller bryter mot mänskliga rättigheter, fortsätter intervjun med migrationspolitiken. Många av de saker Jonas Sjöstedt säger här är bra, till exempel att permanenta istället för tillfälliga uppehållstillstånd bör vara regeln och att det skulle behövas en amnesti för de ungdomar som för närvarande befinner sig i ett limbo (här lägger reportern orden i munnen på honom lite, men det verkar som att det är det han vill säga).

Samtidigt ställer han höga krav, både på asylsökande och kommuner. Man ska läsa svenska från första dagen, de första veckorna ska man vara i ett offentligt asylboende och därefter ska man slussas vidare ut i kommunerna där man ska stanna hela tiden … Någon valfrihet eller några förmildrande omständigheter för dem som av någon anledning inte kan eller vill lära sig svenska från första dagen existerar inte.

Men ännu mer besvärande tycker jag synen på papperslösa är. Vänsterpartiet vill förvisso, till skillnad från de flesta andra partier, att papperslösa ska ha rätt till full sjukvård och försörjningsstöd. Men samtidigt tycker Sjöstedt att det behövs inre gränskontroller av människor för att se om de har rätt att stanna i landet. Han tillägger dock att han inte vill ha några ”kontroller på stan” eftersom det kan leda till etnisk profilering. På frågan om var dessa kontroller i så fall ska ske svarar han: ”till exempel på arbetsplatser”. Han vill visserligen ha fokus på dem som utnyttjar arbetslösa, men det är uppenbart att den här typen av arbetsplatskontroller inte bara skulle drabba arbetsgivarna utan också de papperslösa som utnyttjas.

Under hela intervjun får jag intrycket av att han, som de flesta politiker, försöker slingra sig ur frågor som han uppfattar som besvärliga. På frågan om han tycker att en kurs i civil olydnad bör införas på högstadiet, som föreslagits i en motion, svarar han att de inte har lagt något sådant förslag (ingenting om vad han tycker om idén). Och när det gäller Ung vänsters motdemonstrationer mot Jimmie Åkessons, där de uppmanar folk att ta med sig megafoner, säger han diplomatiskt att alla ska ha rätt att höras.

Så kommer vi till klimatpolitiken. Sjöstedt pratar mycket om att klimatproblemet också är en rättvisefråga. För att inte de fattigaste ska drabbas vill han inte bara göra det dyrare att göra dåliga saker utan också göra det billigare att göra bra val, till exempel att ta tåget istället för flyget. Bra så långt. Men det som är mest intressant här är kanske inte vad han pratar om, utan det han inte pratar om. Han nämner till exempel inget om att vi måste konsumera mindre, eller hur tillväxtmålen också gör att utsläppen ökar.

På frågan om höjd flygskatt inte gör att bara de rika har råd att flyga svarar han: ”Jo, men flyger man en gång per år är det här mer överkomligt än om man flyger en gång per vecka.” Det är förvisso sant, men jag hade önskat att han hade vågat lyfta fram att även en längre flygresa om året är en stor belastning för klimatet och något som inte är hållbart i längden. Här finns en uppenbar rädsla för att stöta sig med de väljargrupper som kanske inte har det så gott ställt men som vill kunna fortsätta att renovera sina kök och åka till Thailand på semester en gång om året.

Trots att Vänsterpartiet står för en betydligt bättre politik än de flesta andra partierna fastnar även de ibland i samma tankebanor som de övriga: att en ska göra rätt för sig, att en ska kämpa för sitt land och att staten ska lösa alla problem. För alla som överväger att lägga sin röst på V den 9 september kan det vara bra att vara medveten om det.

Hösten är snart här. Som jag har längtat.

Risken att vi kommer få se ännu mer auktoritär, nationalistisk och främlingsfientlig politik i Sverige efter valet är tyvärr stor.