Hundra dagar av hungerstrejk i ryskt fängelse

I en ensam cell i ett sibiriskt fängelse, långt från civilisationen, hungerstrejkar en 42-årig filmregissör. Kylan under flytten från fängelset i Moskva har gett honom hjärtsvikt. Hans vägran att ta emot mat ska ha kostat honom en tredjedel av hans kroppsvikt. Och när hungerstrejken nu har pågått i 100 dagar uppges den också vara nära att kosta honom livet.

Men trots att fallet Oleg Sentsov har uppmärksammats av både Hollywood och världsledare ser Moskva inte ut att gå hans krav till mötes – tvärtom.

Sentsov greps på Krimhalvön 2014 efter att som en del av en aktionsgrupp ha kritiserat Rysslands annektering av området. Den ryska säkerhetstjänsten stämplade Sentsov och de andra aktivister som greps som terrorister. Året efter dömdes han i en militärdomstol till 20 år i fängelse för terrorbrott, en dom som har förkastats av bland annat EU och USA.

– Han hade bara använt sin yttrandefrihet i demonstrationer, säger Ami Hedenborg på människorättsorganisationen Amnesty Sverige.

Amnesty har engagerat sig för att försöka få Sentsov frigiven, men har nekats att träffa honom i fängelset.

Våren 2018 meddelade Sentsov att han ämnade hungerstrejka. Hans krav är inte frigivning för egen del, utan att 64 namngivna ukrainska politiska fångar ska släppas.

Än så länge har hungerstrejken inte blidkat de styrande i Kreml. I stället har regissörens kontakt med omvärlden skurits av och ingen vet egentligen i vilket skick han är. I mitten av augusti i år fick den ukrainske människorättsombudsmannen träffa honom och tog då ett foto av en svårt avmagrad Sentsov.

– Han är i väldigt dåligt fysiskt skick, han har gått ner 30 kilo, säger Hedenborg.

Sentsov orkar bara ligga ner, men har gått med på att ta emot några skedar näringslösning för att slippa bli tvångsmatad. Hans kusin varnade nyligen för att slutet är nära, efter det att hon mottagit ett brev från regissören. I ett förtvivlat försök ansökte Sentsovs mamma om att sonen ska bli benådad, men hon fick till svar att ansökan måste göras av fången själv.

– Han kommer inte att begära nåd, för det är detsamma som att erkänna sig skyldig, säger Rysslandskännaren Carolina Vendil Pallin på Totalförsvarets forskningsinstitut.

Sentsov har blivit en symbol. Dels för de hårdföra ryska myndigheterna som ser en möjlighet att markera vad som sker med meningsmotståndare. Men också för människorättsaktivister för att peka på hur Moskva drar åt tumskruvarna.

– Man måste sätta fallet i ett större perspektiv där yttrandefriheten har blivit allt mer kringskuren i Ryssland, säger Vendil Pallin.

Sedan 2003 har det varit de små stegens tyranni, säger hon. Det handlar om alla samhällssektorer – om mediers och forskares allt trängre utrymme, om demonstrationsfriheten och om friheten på internet.

–Den senare var relativt stor i Ryssland fram till 2012. Efter det kom åtgärderna snabbt.

Sentsov är inte den enda fånge som har hungerstrejkat i Ryssland. Det är ofta det enda medel som står till buds.

– Det är många som inte orkar fullfölja. Miljöerna i fängelserna är inte bra och många har utsatts för tortyr, säger Hedenborg.

Bedömare har svårt att avgöra om de ryska myndigheterna kommer att låta Sentsov dö.

– Läget är jätteallvarligt i Ryssland och de här fallen blir försök att avskräcka, säger Hedenborg.