Radar · Nyheter

Lagring av kol – ingen enkel lösning på krisen

Fredrik Sandberg/TT | Centerpartiet och Annie Lööf hör till dem som pratat om koldioxidlagring den senaste tiden.

Utsläppsminskningar räcker inte – koldioxid måste bort från atmosfären. Det menar allt fler röster i klimatdebatten. Men forskare varnar för att hoppas för mycket på möjligheten att lagra koldioxid.

Flera olika tekniker – mer eller mindre oprövade – finns för att befria atmosfären från koldioxid som redan släppts ut. Det man just nu pratar mest om är att lagra koldioxid under marken med så kallad CCS-teknik – eller, när det handlar om koldioxid från biomassa, BECCS.

Simon Haikola på Linköpings universitet forskar på förutsättningarna för BECCS-teknik i Norden. Han ser ett behov av att utveckla tekniker för koldioxidlagring eftersom det finns verksamheter, däribland cementindustrin, där utsläppen är ofrånkomliga. Dessutom behöver man kompensera för de stora utsläpp som redan gjorts, menar han.

– Det gör någon form av koldioxidlagring nödvändigt, säger Simon Haikola.

Efter sommarens bränder och rekordhetta har koldioxidlagring tagit sig in i valdebatten. Centerpartiet har föreslagit en satsning på 3,4 miljarder de kommande åren. Pengarna ska användas dels för att bygga testanläggningar och dels för att ge avdrag för aktörer som lagrar koldioxid. Också Miljöpartiet har deklarerat att en del av de femtio miljarder de föreslagit för klimatinvesteringar ska användas för att fånga in koldioxid som redan släppts ut.

Simon Haikola understryker att koldioxidlagring långt ifrån löser alla problem.

– Beccs-tekniken får inte bli ett alibi för att fortsätta släppa ut. Det kan i bästa fall vara ett komplement till radikala utsläppsminskningar, säger han.

Tillgången till mark begränsar möjligheterna att odla energiskog, förbränna den och sedan lagra koldioxiden. Inte minst i fattigare delar av världen kan det ställas mot livsmedelsproduktion, påpekar Simon Haikola.

– Om man använder Beccs i stor skala finns en fara för matproduktionen.

I Sverige finns redan stora, befintliga industrier baserade på biomassa och att lagra koldioxiden från dessa skulle vara en ren miljövinst, påpekar Simon Haikola. Han menar att problemet är kostnaden och därför välkomnar han signaler från politiker om att staten ska stå för notan. Eftersom koldioxid från biomassa inte beskattas på samma sätt som fossila bränslen finns det i dag inga starka motiv för industrin att satsa på tekniken.

– I nuläget saknas incitament för att lagra biobaserad koldioxid, men atmosfären bryr sig inte om varifrån koldioxiden kommer.