Radar · Nyheter

Eritreas president besöker Etiopien

Jason DeCrow/AP | Eritreas president Esaias Afwerki.

Eritreas president Isaias Afwerki besöker Etiopien på lördag, uppger regeringen i Asmara.

Relationen mellan de två ärkefienderna Eritrea och Etiopien har förbättrats avsevärt den senaste tiden, och i måndags undertecknades ett fredsavtal i samband med att den etiopiske premiärministern Abiy Ahmed besökte Eritreas huvudstad Asmara. Avtalet innebär bland annat att grannländerna ska öppna ambassader i varandras huvudstäder, öppna tidigare stängda gränsövergångar och återuppta flygtrafiken.

Konflikten mellan Eritrea och Etiopien går långt tillbaka i tiden. I kriget 1998–2000 dödades omkring 100 000 människor i strider om var gränsen mellan länderna skulle gå.

Etiopiens nytillträdde premiärminister Abiy Ahmed, som tidigare arbetat som underrättelsetjänsteman, ses som en viktig faktor till islossningen mellan Addis Abeba och Asmara.

Konflikten Etiopien-Eritrea

Konflikten mellan Etiopien och Eritrea är infekterad och sträcker sig långt tillbaka i tiden. Under 1800-talet var Eritrea en italiensk koloni men landet togs senare över av Storbritannien under andra världskriget då Etiopien ockuperades tillfälligt. Efter kriget ville Etiopien dock ta kontroll över Eritrea, men flertalet eritreaner ville ha självständighet.

1951 införlivades Eritrea i Etiopien. Motståndet mot det etiopiska styret växte och 1961 utbröt ett väpnat uppror som blev starten på 30 års frihetskrig.

Så småningom beslutade världssamfundet om en kompromiss.

Mellan 1998 och 2000 kulminerade konflikten mellan länderna i ett blodigt krig som utlöstes av en gränstvist. Upp till 100 000 människor dog innan striderna upphörde efter internationell medling där parterna enades om att låta en kommission tillsatt av FN avgöra gränsdragningen. Men när kommissionen slog fast att det omstridda området Badme tillhör Eritrea vägrade Etiopien att godkänna det. Regeringen i Addis Abeba har krävt nya förhandlingar med Eritrea, något som regeringen i Asmara vägrat att gå med på.

Källa: Utrikespolitiska institutet