Sveriges kommuner och landsting (SKL) har låtit FOI analysera hur hat och hot mot sex kommunstyrelseordförande, tre kvinnor och tre män, har sett ut i några olika svenska digitala miljöer i form av diskussionsforum och alternativa medier med tillhörande kommentarsfält.

Den analyserade textmängden består av cirka 41 000 artiklar samt 4,8 miljoner kommentarer och inlägg i de digitala miljöerna Avpixlat, Samhällsnytt, Nordfront, Fria Tider, Motgift, Nordisk Ungdom, Nyheter Idag och Flashback.

Resultatet visar att cirka 20 procent av alla kommentarer som handlar om en kommunstyrelseordförande innehöll någon form av hat, hot eller kränkningar. Kvinnliga kommunpolitiker är utsatta för fler kränkande kommentarer som dessutom är elakare än för de manliga kommunpolitikerna. Dessutom förekommer sexistiska kommentarer som enbart är riktade mot kvinnorna.

De vanligaste orden är luder och batikhäxa följt av stolpskott, madrassen, tanten, vidriga kvinna och nytvättad hjärna.

SKL:s ordförande Lena Micko (S) tycker att rapporten är en dyster läsning.

– Ja, det tycker jag och tonen har blivit allvarligare, att det vänder sig mer mot personen och inte politiken. Och det har blivit brutalare och särskilt mot kvinnor. Det är vanligare än vad man tror och många drar sig för att anmäla och vi försöker uppmärksamma att man måste ta det på allvar, säger hon.

Hon ser en mycket allvarlig konsekvens av hatet.

– Man blir försiktig med att våga fatta beslut, vilket är väldigt allvarligt. Det är en fara för demokratin, säger Micko.

Förutom att politiker själva måste tänka på samtalstonen i debatter mot varandra och hjälpas åt och stötta varandra, vill Lena Micko att riksdagen agerar.

– Sen vill vi också skärpa lagstiftningen. Regeringen har sagt att man vill det men det har inte blivit verklighet än. Det är viktigt att hot mot förtroendevalda tas på lika stort allvar som mot journalister.

I ett flertal digitala miljöer behövs bara att någon länkar till en artikel i en lokal tidning för att få igång en diskussion som kan leda till stora mängder av hatfulla kommentarer.

FOI konstaterar i studien att många av de hatfulla kommentarer som analyserats skulle med stor sannolikhet kunna vara ett hatbrott, eftersom det ofta finns uttalanden som utgör utryck av hat eller hot mot en grupp.

Den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna firar 75 år den 10 december. Vid ett riksdagsseminarium som uppmärksammade detta på torsdagen konstaterades dock – av bland andra FN:s högkommissarie Volter Türk – att de mänskliga rättigheterna är på tillbakagång, inte minst när det gäller våld och hatpropaganda mot utsatta grupper.

Detta är något som också framkommer i en ny rapport från Institutet för mänskliga rättigheter, som framför allt bygger på en webbenkät från hösten 2022. I den svarar 47 procent ja på frågan om man upplever att det finns mänskliga rättigheter som är hotade i Sverige i dag. Bland dessa upplever i sin tur de flesta, 56 procent, att rätten till frihet från hat, hot och våld är hotad, följt av frihet från diskriminering och rätten till vård och omsorg.

Att hot och hat sticker ut är inte direkt överraskande, säger utredaren Anna Jacobson som har arbetat med rapporten.

– När jag tänker på vad vi ser i media så är det ingen stor chock, men att det sticker ut så som en hotad rättighet är oroande, det är en viktig grund för vårt samhälle att vi ska kunna känna oss trygga.

Risk för självcensur

Knappt hälften av de tillfrågade, 43 procent, upplever att det finns grupper av människor vars rättigheter är särskilt hotade. Här fanns möjlighet att precisera i ett öppet svar, och knappt hälften uppgav att ”utlandsfödda”, ”invandrare”, ”asylsökande” och ”flyktingar” är grupper som är särskilt utsatta. Också ”kvinnor”, ”hbtqi-personer”, ”samer”, ”muslimer”, ”judar”, ”personer med funktionsnedsättning” – med flera – förekommer ofta när grupper vars rättigheter ses som hotade nämns. Några uttrycker även en oro för vad de beskriver som att ”svenskars” rättigheter hotas.

Hat och hot i olika sammanhang kan å ena sidan drabba minoriteter som har skydd i de internationella konventionerna, där muslimer och judiska grupper är särskilt utsatta just nu. Men även civilsamhället mer brett är utsatt, konstaterar Anna Jacobson.

– Det finns en risk för att förtroendevalda, journalister och forskare börjar med självcensur och väljer bort vissa ämnen för att slippa hamna i hatstormar. Det är väldigt oroande i sig, självcensur är ett stort hot mot det demokratiska systemet.

God allmän kännedom

Anna Jacobson berättar att politikerna själva under veckans riksdagsseminarium också betonade de förtroendevaldas ansvar:

– Att hålla en schysst nivå på debatten utan behöva ta till hat, hot och påhopp. Det finns bättre sätt att prata om meningsskiljaktigheter på.

Enkäten från MR-institutet levererar inte bara nedslående resultat. De flesta svenskar är i alla fall medvetna om att de har mänskliga rättigheter: 63 procent svarade att de känner till sina mänskliga rättigheter ganska eller mycket väl, och endast två procent svarar att de inte alls känner till sina mänskliga rättigheter. Kännedomen om specifika rättigheter och hur de formuleras i internationella dokument konventioner är dock inte lika utbredd. De mest välkända rättigheterna är enligt undersökningen Barnkonventionen och FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.

Bland de som svarat på undersökningen finns också en relativt stor grupp som också upplever att det är svårt att få information om hur man utkräver sina rättigheter, om behovet uppstår. 23 procent uppger att man upplever att det finns hinder för att kräva sin rätt, och 43 procent uppger sig vara ovetande om huruvida det vore problemfritt eller ej.

– Det är inte helt tydligt hur vi ska tolka detta, det kan dels handla om att man tycker att det mesta funkar bra och då inte behöver sätta sig in i hur det fungerar, och dels att det faktiskt kan vara lite svårt. Bland de som upplever hinder upplever flest att myndigheter inte kan eller vill agera, att det kostar tid och pengar och på olika sätt är krångligt, säger Anna Jacobson.

Vill inte dra för stora slutsatser

Men att 63 procent är medvetna om sina mänskliga rättigheter, är det mycket eller lite? Det går att resonera om, menar Anna Jacobson.

– Många kanske har det så pass bra att man inte behöver fundera så mycket på det, förrän man faktiskt hamnar i en situation där ens rättigheter hotas eller kränks. Men vi försöker se den här rapporten som en startpunkt för vad vi ska undersöka vidare, snarare än att dra för stora slutsatser.

Inom kort planerar Institutet för mänskliga rättigheter att genomföra två högaktuella undersökningar om religiösa organisationers utsatthet, med studier av judiska och islamiska föreningar. Dessa kommer senare finnas med i underlaget för nästa års rapportering om hur Sverige efterlever konventionen mot rasdiskriminering.  

Urholkar demokratin

Människorättsorganisationen Civil rights defenders har stor erfarenhet av att pejla läget för demokrati och medborgerliga rättigheter. Chefsjurist John Stauffer tycker att MR-institutets rapport bekräftar en utbredd oro för att mänskliga rättigheter hotas.

– Det pekar på en negativ trend. Vi ser i våra egna undersökningar att oron för demokratin ökar. I år svarade 65 procent att man upplever att våra demokratiska grundprinciper hotats under de senaste 12 månaderna, vilket är en ökning med 25 procentenheter jämför med förra året, och det behöver man ta på allvar. Det faller på ansvariga beslutsfattare att säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs i politiken, men den utveckling vi ser visar att den lagstiftning som presenteras i allt högre grad inskränker mänskliga rättigheter. Det ser vi som allvarligt, eftersom mänskliga rättigheter är grunden för en stabil demokrati, och när de hotas urholkas demokratin.

Samtidigt har Civil rights defenders undersökning visat att allmänheten i allra högsta grad tycker det är viktigt att leva i ett land där de mänskliga rättigheterna respekteras.

– I princip alla svarade att man vill leva i ett demokratiskt land, och även om vi ser dessa tendenser till urholkning av demokratin så är den svenska demokratin fortfarande stark. Men det är viktigt att vara vaksam för att kunna se när rättigheter försvagas, och att man reagerar på det.

Kännedomen om mänskliga rättigheter, som enligt MR-institutets rapport alltså är god eller medelgod hos dryga 60 procent av de tillfrågade, tycker John Stauffer inte är ett tillräckligt bra resultat, men inte heller jättedåligt. För att öka kunskapen menar han att det inte räcker med olika utbildningar utan mänskliga rättigheter måste kopplas till aktuella samhällsfrågor.

– Frågorna behöver kläs i en MR-uniform för att vi ska kunna förstå att mycket av det vi pratar om handlar om våra rättigheter. Då kommer det ganska naturligt att kunskapen och förståelsen för vad mänskliga rättigheter är ökar. Men mänskliga rättigheter ligger för långt ner på den politiska agendan, och det är istället andra frågor som är prioriterade. Mänskliga rättigheter prioriteras inte på samma sätt som tidigare.

Donald Trump och hans advokater har hävdat att hans tal vid ett politiskt massmöte – där han uppmanade sina anhängare att gå till kongressen och ”fajtas utav helvete” – föll inom ramen för den dåvarande presidentens immunitet.

Det avslår nu den federala domstolen, som anser att Trump talade som en presidentkandidat inför nästa val, och inte som en president som utför sina plikter.

De tre domarna konstaterar samtidigt att deras dom inte innebär sista ordet i saken och att Trump kan överklaga beslutet hela vägen till Högsta domstolen.

Beslutet har i första hand bäring för tre separata civilrättsliga fall, där demokratiska kongressledamöter respektive poliser som arbetade i Kapitolium den ödesdigra dagen vill stämma Trump som ansvarig för stormningen för att få ersättning för sveda och värk.

Fredagens beslut får även påverkan för åtalet där Trump ska ställas inför rätta för sina försök att få resultatet efter presidentvalet ogiltigförklarat. Det federala åtalet som letts av den särskilde åklagaren Jack Smith anses vara det tyngsta av de nu pågående rättsprocesserna mot honom.

Så sent som den 15 november klubbades det nya mediestödet, som ska ersätta tidigare stödformer för svenska medier, i riksdagen. Både sena besked och vad som sedan tidigare varit känt om utformningen av stödet har redan lett till neddragningar och farhågor om tidningsnedläggningar, något som Syre rapporterat om tidigare.

Att stödet behövt godkännas av Europeiska kommissionen är också en faktor i beslutsprocessen. Två veckor efter riksdagsbeslutet, den 30 november, gav kommissionen sitt klartecken.

I en kommentar efter EU-beslutet avfärdar kulturminister Parisa Liljestrand (M) branschens kritik för att så mycket varit osäkert in i det sista, rapporterar TT.

”Det har varit tight från start men processen har inte kunnat påskyndas mer än vad vi gjort”, skriver hon.

I ett uttalande på regeringens hemsida beskriver hon bevekelsegrunderna för utformningen av förordningen, som beslutades vid det extrainsatta regeringssammanträdet på fredagen:

– Utgångspunkten har hela tiden varit ett teknikneutralt system som riktas mot de medier som verkligen behöver stöd. Detta för att främja en mer långsiktig bärkraft, även för små aktörer. Utifrån ett demokratiskt perspektiv är det viktigt att värna den lokala journalistiken i hela landet, säger kulturminister Parisa Liljestrand.

På regeringens hemsida finns frågor och svar om innehållet i förordningen, som nu analyseras på berörda redaktioner runt om i landet, vilket även gäller Syre.

Den nya lagstiftningen om mediestöd träder i kraft 1 januari 2024. Förordningen är ännu inte offentliggjord, men kommer enligt regeringen ”att kungöras i närtid och finnas tillgänglig på svenskforfattningssamling.se”.