Mat som man blir mätt av, rena toaletter, uppkoppling som funkar och tystnad i den tysta kupén – så enkla saker skulle få fler att ta tåget, skriver Eric Löwenthal på veckans Under ytan.
Det är stora diskussioner om våra allmänna kommunikationer. Ska det byggas höghastighetsbanor för snabbtåg mellan storstadsregionerna? Är flygskatten ett hot mot Sveriges ekonomi, befolkning och framtid, eller bara en symbolisk greenwashing av flyget?
Och hur ska vi få människor att ta tåget eller åka kollektivt istället för bilen eller flyget?
Det är lätt att i de här frågorna fokusera på framtida infrastruktur och tänka i termer av hastigheter, trafikflöden och miljardrullningar. Men eftersom jag förut har pendlat i 17 år mellan Göteborg och Stockholm, och numera är handelsresande i humor, kan jag inte låta bli att fastna i lite detaljer, utöver att forslas mellan två punkter.
Se det här som en kompletterande mikroplan för att förbättra tåg- och kollektivtrafiken för resenärerna.
Telefon och internet
Se till att alla tåg eller tågbanor har högfungerande snabba uppkopplingar för mobilsamtal och internet. Att man kan ringa, arbeta eller ägna sig åt digitala nöjen under färd är ju ofta bara en teoretisk fördel i och med att uppkopplingarna är usla, eller på många sträckor inte fungerar alls.
Det är ointressant för resenärerna om lösningen är att varje tåg och rälsbuss har en egen kollektiv superuppkoppling eller om det byggs mobilmaster längs med alla spår. Bara lös det!
Ska det kosta något extra för den resande? Nej, se det som en självklar del av resandet, på regionala tågbanor liksom på stambanorna, eller för den delen som en självklar del avett mobilabonnemang.
Rent på tågtoaletterna. Städa toaletterna regelbundet, speciellt på de mest fullsatta och längre sträckorna. Att stå i okända blandningar av vätskor på toalettgolvet tär på lusten till kollektivt resande. Kan man städa toaletten varje timme på en bensinmack eller ett hotell så kan man göra det på tågen under färd. Glöm inte att det ska finnas vatten, tvål och pappersservetter. Att behöva lämna toaletten med andras urin under fötterna och egen avföring på fingertopparna kompenseras inte av att miljön utanför tåget blir bättre!
Fönster som släpper in ljus. Allvarligt talat: täck inte för delar av fönstren i bussar, tåg och tunnelbanor med hängande reklamskyltar! Först beställer man fordon med stora fina glasrutor, där man i upphandlingen både värdesatt och betalat extra för de fina ljusa utrymmena. När det sedan kommer till kritan sabbar man det hela genom att hänga kartongskivor i vägen. Man sabbar ju utsikt, ljusinsläpp och känslan av luft och rymd! Den som är lång och tvingas stå upp i rusningstrafiken ser inte ut alls, eftersom någon idiot satt reklamskyltar just i huvudhöjd.
Är det någon som skulle vilja ha det så i sitt hem? På sitt kontor? I sin bil?
I Killinggängets tv-serie Nilecity 105,6 lät man Johan Rheborgs skrupelfria affärsman Percy Nilegård täcka för fönstren för sina hyresgäster med reklamskyltar. Vi skrattade åt dumheten och den enorma cynismen!
Bokade platser på regionala tåg. Se till att även den som åker en kort sträcka kan få en platsreservation på regionala tåg, om den vill!
Härom veckan reste jag från Stockholm till Västerås och hade köpt biljett via SJs app. Men på en sådan resa får man ingen bokad plats. Det kan tyckas trivialt för en resa på knappa timmen. Men eftersom jag hade bagage med mig, och ville plocka fram dator med mera för att jobba lite, så ville jag ju inte behöva flytta på mig ifall det skulle komma en långresenär med platsreservation. I värsta fall behöver man ju flytta på sig flera gånger.
Tyst i den tysta kupén
Alla tågresenärer uppskattar inte att hela resan behöva lyssna på sina medresenärers samtal, telefonsamtal eller filmklipp och musik som folk nu för tiden spelar upp utan hörlurar. Då är tysta avdelningar utmärkta för den som vill läsa, skriva eller bara fundera ostört. Eller helt enkelt vill vila eller sova!
Problemet är att de inte är tysta. Här är några förslag på hur de ska ordnas så man faktiskt kan sova där:
• Placera den tysta avdelningen i änden på tåget, så inte alla andra resenärer behöver gå igenom den på väg till bistron eller i jakt på en fungerande toalett.
• Om det ens ska finnas en toalett i den tysta avdelningen, byt ut dörrvredets mekanism. Av någon anledning är konstruktionen av toalettdörrarna på SJs tåg ofta sådan att de måste smällas igen för att stängningen ska fungera.
• Säkerställ redan vid biljettbokningen så det blir övertydligt för den som köper biljett om platsen är på den tysta avdelningen. Ha gärna en kontrollruta som förklarar att samtal, telefonsamtal eller ljudsignaler från apparater inte får förekomma. Den som inte accepterar det får välja en annan plats eller ett annat tåg.
• Inför ett system så att manuell biljettkontroll inte behöver göras efter varje station i den tysta avdelningen. Kanske med en egen digital incheckning utanför avdelningen?
• Överväg att helt ta bort alla utrop i den tysta avdelningen. Detta kan kompenseras med annan teknik. Kanske extra ljustavlor med information om kommande stationer, eller möjligen med att den individuellt incheckade platsen vibrerar 5 minuter innan man ska stiga av?
Låt resenärerna vila huvudet
En del kollektivtrafik har infört större skärmar inne i sina bussar och tåg, där man bland annat kan se kommande hållplatser, möjliga byten etcetera. Det är utmärkt. Men en del har dessutom upplåtit skärmarna till rörlig kommersiell reklam (hej Pågatågen!).
Det finns forskning som visar att det är svårt att utestänga rörliga bilder. Hjärnan reagerar helt enkelt på det som rör sig och är ljusstarkt. Låt den kunskapen ligga till grund för att lämna trafikanterna i fred. Den resenär som behöver förströelse har rimligen en smartphone som kan alstra allsköns förströelse, inklusive rörlig reklam. Låt de andra få vila sina huvuden eller tänka helt egna tankar.
Mat som mättar. Den här punkten är kanske inte den viktigaste. Men ändå: Det skulle vara super om även de av oss resenärer som är lite större (läs normala) i maten kunde äta oss mätta på tåget. Nuvarande portioner är helt enkelt ganska små.
Nu kompenserar jag det genom att springa in på Pressbyrån eller en mataffär och komplettera med frukt och nötter. Men poängen är: det ska vara enkelt att resa! Man ska inte behöva förbereda sig, stå i extra kö, bära med sig extra grejer ombord utöver sin packning. Eller behöva äta sig mätt på extra mackor, bullar eller annat onyttigt efter måltiden, eller äta direkt när man kommer fram, trots att man har ätit på tåget.
Behövs referenser? Kika in på några vanliga lunchrestauranger och se vad dom erbjuder!
Låter jag som en gnällig medelålders gubbe? Mycket möjligt! Men det är å andra sidan ofta just dom som sitter ensamma i sina bilar istället för att åka kollektivt, eller hur?
