Regeringen föreslår flera förändringar i den budget för 2018 som riksdagen klubbade i höstas.

Bland annat får vården 600 miljoner kronor mer. Av dem ska 400 miljoner kronor användas för att korta vårdköerna i år. Det kan till exempel handla om mobila vårdteam för att äldre ska slippa söka hjälp på överfyllda akutmottagningar.

De resterande 200 miljonerna ska landstingen använda för att behålla och anställa vårdpersonal.

– Det kan handla om människor som fyller 65 eller 67 år ochsom är intresserade av att jobba vidare, säger finansminister Magdalena Andersson (S).

Regeringen vill också under 2018 satsa ytterligare 350 miljoner kronor för att öka kvaliteten och tillgängligheten i äldreomsorgen genom investeringar i teknik.

Det kan, enligt finansministern, handla om trygghetslarm, så att människor som håller på att bli dementa ska våga gå ut oftare.

Regeringen kallar förslag för sammanlagt 2,6 miljarder kronor i vårändringsbudgeten för nya satsningar. Förutom vården och omsorgen så handlar det till exempel om fler sommarjobb för unga, ny utrustning till polisen och stöd till produktion av biogas.

Konjunkturinstitutets (KI) generaldirektör Urban Brusewitz är kritisk till att Finansdepartementet inte närmare motiverar varför satsningarna på 2,6 miljarder måste med i vårändringsbudgeten.

– Det är lite dåligt motiverat varför man inte hade det i förra budgeten eller varför det inte kan vänta till höstens budget, säger Brusewitz.

En vårändringsbudget ska normalt bara innehålla tillfälliga förändringar på grund av händelser som inte varit kända tidigare. Ofta handlar det om kostnader som ser ut att bli större än när budgeten klubbades på hösten.

Så är det med kommunernas flyktingmottagning som staten ska betala. När kommunernas ansökningar för ersättningar för 2015-2017 nu kommit in har det visat sig att kostnaderna är 4,9 miljarder kronor högre än regeringens prognos i höstas. De pengarna föreslås kommunerna nu få i vårändringsbudgeten.

Tidöregeringen vill stärka trygghet och studiero i skolan, samt komma till rätta med skolfrånvaro och öka skolors möjligheter att ”agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande”. Därför har SD och regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på utökat ansvar och befogenheter för rektorer och lärare när det gäller ordningsregler. De vill också möjliggöra fler insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever.

– Med den här utredningen vill vi påbörja en kulturförflyttning i skolan. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Nu tar regeringen krafttag för att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och både skolpersonal och elever slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier, säger skolminister Lotta Edholm i ett pressmeddelande.

Men Sveriges skolledare, Sveriges elevkårer och Sveriges elevråd är kritiska efter att ha läst direktiven till utredningen.

”Vi ser oroande tecken på att regeringen saknar engagemang för Barnkonventionen”, skriver företrädare för organisationerna i en gemensam debattartikel som publicerats i Dagens samhälle.

Bland annat är de kritiska till att man i direktiven, utan belägg, slår fast att ”lärarnas ansvar för undervisningen begränsas av elevernas rätt till inflytande”. Och med den utgångspunkten ska utredaren ”se över vilken rätt eleven ska ha”. Samtidigt ska utredningen lämna förslag på hur rektors ansvar för beslut om ordningsregler kan förtydligas. Ett ansvar de menar att rektorer redan har i nuvarande reglering.

”Det kommande förslaget blir därmed ett icke efterfrågat slag i luften”.

Att rikta in sig på minskat elevinflytande är kontraproduktivt enligt debattörerna, och hänvisar till en kunskapsöversikt från Skolverket från 2015 som visar att delaktighet och inflytande har en stor påverkan på elevers motivation och skolframgång. Men kritiken handlar också om den rådande tidsandan:

”I tider då auktoritära regimer tar upp striden mot demokratin är det regeringens ansvar att säkerställa att unga kan engagera sig för en positiv samhällsutveckling.”

Bristande studiero går enligt debattartikelns undertecknare inte att komma åt med fasta lösningar som är lika för alla. Istället anser de att regeringen borde lägga resurser på att skapa mindre undervisningsgrupper, och se till att skolan har legitimerade lärare och speciallärare med rätt kompetens för att möta alla elevers skilda behov.

”Att hävda att lösningen på stök är att lärare visar ut elever som inte följer normen är att förenkla en komplex verklighet i syfte att vinna politiska poäng”, skriver de.

Tidöregeringen har putsat på det där de kallar klimatpolitik, gjort en ny överenskommelse och presenterat den för medierna och alla som vill höra på. De sammanfattar den i tre principer.

1. Det är framför allt andra länder som ska minska sina utsläpp.

2. Innan vi får ny kärnkraftsteknik blir det inget.

3. Ekonomisk tillväxt går före allt.

Nej, de formulerar sig inte så. Ulf Kristersson säger till och med i inledningen att svensk klimatpolitik inte kan gå ut på att utsläppen minskas i andra länder. Men den första principen lyder: ”Klimatfrågan är internationell och kräver internationella svar.”

Det är å ena sidan en självklarhet, närmast en floskel. Å andra sidan säger den något om var man vill lägga tonvikten. Sverige ska ”arbeta för att EU agerar globalt för att påverka de stora utsläppsländerna att minska sin klimatpåverkan.” Sverige ska också ”använda handelspolitiken för att få andra länder att ställa om”. Vidare vill man bredda det klimatpolitiska rådets uppdrag ”för att bättre fånga klimatfrågans globala karaktär”. Så jo, uppenbarligen är det främst andra länder som ska minska sina utsläpp.

Den andra principen lyder: ”Teknikutveckling och mer fossilfri el är en förutsättning.” Med all säkerhet är det små modulära kärnreaktorer, SMR, man syftar på. Det krävs flera års teknikutveckling innan sådana kan byggas, och det lär inte bli aktuellt vare sig den här mandatperioden eller nästa.

”Klimatomställningen kan bara lyckas i en ekonomi som växer” är den tredje principen. Klimatomställningen är alltså underställd ekonomin i kronor och ören. Varför skulle det vara så? För att stora företags vinster går före allt för den här regeringen, naturligtvis. Om de inte tjänar kortsiktigt på klimatomställningen får det vara. Man kan vända på det och fråga sig hur ekonomin ska kunna vare sig växa eller existera när klimatkrisen rullar på.

En klimatomställning som villkoras med ekonomisk tillväxt och bygger på teknik som inte finns är ingen omställning. Inte ens utan dessa avgörande brister skulle regeringens modell av klimatomställning vara något mer än ett nytt sätt att sticka huvudet i sanden och fortsätta plundra planeten.

Nyheten som de egentligen ville presentera var nog det Romina Pourmokhtari sa så triumferande under sitt anförande: ”Nu är även Sverigedemokraterna med.” De har alltså kokat ihop en soppa så tunn att även SD sväljer den. Och vi har fortfarande en regering som inte är ett skvatt intresserad av omställning.

Under helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens  kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri-och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.