Den enkla vägen mot byn tar plötsligt slut när en stor sjö breder ut sig. Härifrån får motorcykeln bytas ut mot en kanot.
– Vattnet fortsätter att stiga, säger guiden.

Det hela började för åtta månader sedan när det närliggande vattenkraftverket stängde sina slussar för första gången. Sedan dess har vägen till Kbal Romeas hamnat lite djupare under vatten för varje dag som går. Vattenmassorna i dammen har fortsatt att stiga högre än planerat, och ingen tycks veta varför. Myndigheterna har inte kommit med någon information.
I byn lastar tre män över virke till en kanot. Vissa av byborna har börjat montera ned sina hus och hoppas kunna sälja virket.

Kontrasterna mellan livet i Kbal Romeas och i Kambodjas huvudstad Phnom Penh är slående. I storstaden går munkar klädda i saffransfärgade kläder och tittar i sina mobiltelefoner medan lyxbilar navigerar genom den hektiska trafiken. Kbal Romeas ligger i stället djupt inne i ett djungelområde. Här finns inga butiker, restauranger eller trafikljus. Sedan några månader finns inte ens några vägar.

Vibol kommer från byn men studerar för närvarande i provinshuvudstaden och är just nu hemma på ett besök.
– Livet har blivit svårt för mina föräldrar sedan byn översvämmandes. Myndigheterna vill att vi flyttar, men det kommer vi aldrig att gå med på, säger han.

2000 år gamla traditioner

Byn ligger i provinsen Stung Treng, ett stort område med 120 000 invånare, som också är hem för den etniska minoritetsgruppen bunong. Här har befolkningsgruppen levt i enlighet med sina traditioner i närmare två tusen år. Men nu är risken att de bokstavligen talat kommer att spolas bort från sina hem.

Några kilometer från Kbal Romeas reser sig en enorm vägg ovan trädtopparna. Här ligger vattenkraftverket ”Lower Sesan II”, vars damm ses som en viktig symbol för den ekonomiska utvecklingen i Kambodja. Men kritiker anses också att dammen har förorsakat katastrofer. När slussarna till dammen stängdes i september ledde det till att en enorm sjö började bildas, en sjö som snart kommer att täcka 360 kvadratkilometer yta, och som innebär att lokalbefolkningens sätt att leva går förlorat.

Vid kanotfärden till Kbal Romeas ser guidens son noggrant till att vi inte åker in bland trädens grenverk.
– Se upp med grenarna ovanför ditt huvud. Pytonormar och kobror har slingrat sig upp i träden, varnar hans pappa.

Det finns fortfarande en väg via land till byn. Men den har stängts av armén, och inga utlänningar tillåts ta sig till byn den vägen. Den enda väg som är öppen för utländska besökare är en två timmar lång kanotfärd genom översvämmad djungel.
– Träden ger fortfarande frukter, men de kommer snart att dö, berättar guiden.

Betalar för dricksvattnet

Fisken har redan börjat försvinna och vattnet är smutsigt och går inte att dricka. Sedan dammen byggdes har lokalbefolkningen tvingats betala för både dricksvatten och för fisk, något de inte tvingades göra tidigare.

Framme i byn flyter kanoten stilla ovan huvudgatan. Tack vare att typiska kambodjanska hus på landsbygden är byggda på stolpar, och ligger ovan mark, har de flesta byggnader fortfarande klarat sig undan vattenmassorna. Detta trots att vattendjupet vid vägen nu uppgår till en meter. Hälften av byns tidigare runt 500 invånare bor kvar i Kbal Romeas.

– Tidigare hade vi allt vi behövde. Men sedan vattnet började stiga har vi tvingats bege oss till marknader för att handla, det tar ungefär tre timmar att ta sig dit, berättar Srang Lanh, som är 49.

Hon är en av dem som beslutat sig för att stanna i byn, trots vattenmassorna.
Myndigheterna har erbjudit befolkningen att flytta till en annan by, som ligger mer höglänt.
– Men vi tänker inte flytta, säger Vibol.
– Buddisterna förstår sig inte på vår religion. Vi kan inte överge vår begravningsplats, säger han.

Vibol visar byns begravningsplats. Där finns syns korrugerade plåtar som ligger strax ovanför vattenytan. Plåten är byggda för att ge begravda anhöriga skugga och skydd mot solen. Själva gravarna är numera täckta av vatten.
– Tusentals människor är begravda här. Alla som någonsin har levt i Kbal Romeas är begravda här, berätta den man som tidigare skötte om byns begravningsplats.

Varje dag försvinner ytterligare en grav av de vattenmassor som skapats av det kinesiskbyggda vattenkraftverket.
– Våra dödas själar kan inte lämna denna plats. Att överge dem vore en stor skam, säger Vibol.

Ny el går till fabriker

Bunongfolket menar att de skyddas av sina döda förfäder. Att lämna deras begravningsplatser skulle vara en katastrof.

Tanken är att vattenkraftverket ska vara verksamt under de kommande 30 åren och Kambodja är i behov av nya energikällor eftersom en majoritet av landets byar fortfarande inte är anslutna till något kraftnät. Samtidigt menar kritiker att nästan all nyproducerad el i stället går till huvudstaden Phnom Penh och landets textilfabriker.

Set Nhal har bott i Kbal Romeas i hela sitt 89-åriga liv. Han minns den franska kolonialmakten, Röda khmerernas terrorvälde och de vietnamesiska soldaterna som drev dem på flykt.
– Vi var hela tiden övertygade om att fransmännen och kommunisterna skulle försvinna till sist. Men det kommer inte kineserna att göra, denna damm kommer att vara kvar där den är, säger han.

Meng Heng är engagerad i miljöorganisationen Moder Natur, som numera har förklarats olaglig av den kambodjanska regeringen. Han är väl insatt i Kbal Romeas öde.
– Myndigheterna har lyckats dölja en katastrof. Dammen har lett till att en tiondel av fiskebeståndet försvunnit. Den hindrar fiskens vandringsrutter när de ska föröka sig vilket kommer att leda till att fisken dör ut.

Vattenkraftverket vid floden Sesan ligger nära den plats där floden flyter samman med den mäktiga Mekongfloden – en flod som 70 miljoner människor är beroende av för sina dagliga behov. För närvarande finns det, byggs, eller planeras för 200 vattenkraftdammar i närheten av Mekong.

Bunongfolket i Kbal Romeas lever just nu på lånad tid. När regnsäsongen börjar, i juni, kommer byn troligen att försvinna helt.
– Ingen känner till vad som händer här. Berätta vår historia, vädjar Vibol.

Ämnet glyfosat har varit en formidabel succé. Det är det mest använda verksamma ämnet i växtskyddsmedel världen över för att bekämpa ogräs. Men det har stormat kring ämnet som efter en bedömning 2015 sågs som ”troligen cancerogent”. Något som sedan dess varit omtvistat då undersökningar av myndigheter i EU och USA kommit fram till det motsatta.

”Det blir en kedjeeffekt på småkryp”

Det var också risken för att det skulle vara cancerogent som låg i centrum för debatten om ämnet skulle få ett förnyat godkännande att användas inom EU. Efter att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) 2022 kommit fram till det inte är ”cancerframkallande, mutagent eller påverkar fertiliteten hos människor”, låg vägen öppen för ett förnyande av godkännandet. Något som också skedde häromdagen.

Samtidigt finns en annan sida av myntet, som inte lika ofta kommer fram i debatten: Påverkan på den biologiska mångfalden. Lina Herbertsson, forskare vid Lunds universitet, säger att det inte finns några säkra bevis för att glyfosat skulle skada bin. Men varnar för den indirekta effekten. För även om glyfosat effektivt hjälpt lantbrukare att hålla ogräs borta, har det varit desto sämre ur insekternas perspektiv, då de berövas sin mat. För vad som kan vara ogräs för oss, är ofta livsnödvändigt för insekterna.

– Det blir en kedjeeffekt på småkryp, antingen gillar de växterna i sig eller för att de gillar andra småkryp som äter växterna, säger Lina Herbertsson.

Sverige i framkant

Nyligen röstades ett förslag från EU-kommissionen om att halvera användningen av bekämpningsmedel i EU till 2030 ned av EU-parlamentet. Något som om det fått grönt ljus, hade kunnat få stor påverkan på den biologiska mångfalden. Men till största del ute i Europa, tror Lina Herbertsson.

– Kommer man till andra länder använder man mycket mer bekämpningsmedel och då kan vi tänka oss att många av de här problemen blir mycket allvarligare.

I ett internationellt perspektiv använder ändå Sverige bekämpningsmedel restriktivt, tycker Lina Herbertsson. Integrerat växtskydd, IPM, den metod som föreslogs av EU-kommissionen för att minska andelen bekämpningsmedel med hälften, används också i stor utsträckning i Sverige.

– Jordbruksverket är bra på att uppmuntra och uppmana bönderna att använda andra metoder än att spreja allting med bekämpningsmedel.

En ännu större bov…

Ändå hör jordbrukslandskapet till de platser där den biologiska mångfalden utarmats mest – också i Sverige. Men Lina Herbertsson ser inte användandet av glyfosat och andra bekämpningsmedel som den främsta boven, utan hur vi förändrat jordbrukslandskapet.

– Jag skulle säga att glyfosat spär på det här problemet med landskapsförändringarna, med lite boplatser och för lite mat. Tänk dig miljöerna i Astrid Lindgrens sagor, med naturbetsmarker, ängar, olika vattendrag och sockerdricksträd (en gammal ek i Pippi Långstrump, reds. anm), där trivs väldigt många groddjur, fåglar och insekter. Idag har vi istället stora åkrar som är helt rensade på boplatser och föda för djur som behövs för organismer att fullfölja sin livscykel.

Det är ett stort antal länder inklusive USA, Kanada, Japan och en rad Europeiska länder som under den pågående klimatkonferensen COP28 går ut med budskapet om att kraftigt öka kärnkraften.

Sverige tar nu konkreta steg mot ny kärnkraftskapacitet och jag är glad att stå sida vid sida med likasinnade länder här på COP28, sade statsminister Ulf Kristersson (M) under ett anförande på lördagen.

Enligt avtalet kommer kärnkraften att spela en nyckelroll för att nå målet med minskade koldioxidutsläpp. Målet är att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 jämfört med 2020 års nivåer.

Till finrummet

Ulf Kristersson pekade under en presskonferens på att kärnkraft har gått från att vara nästan skamfyllt till att få en framträdande roll på årets klimatmöte.

– Vi ska vara bland dem som leder den utvecklingen. Det vore bra om vi kunde få samsyn i Sverige om att kärnkraft är en viktig del i omställningen. Där är vi inte än men vi är på väg.

Näringsminister Ebba Bush (KD) lyfte de initiativ som tagits för underlätta utbyggnaden av kärnkraft i Sverige, bland annat genom en utredning som ska över kärnavfallsprogrammet och ansökningsavgifterna.

– Sverige är ett föregångsland och vi visar att det går att vända klimatångest till klimathopp, mycket tack vare svenska företag, säger Busch.

Avtalet är inte ett bindande avtal utan mer av ett ”gentlemens agreement” enligt Bush.

– Men det kommer att påverka företagens investeringsbeslut.

Tredubblingen som avtalet avser ska inte nödvändigtvis ske i varje enskilt land.

Får kritik

Bland länderna som ingått i överenskommelsen finns Storbritannien, Bulgarien, Kanada, Finland, Frankrike, Ungern, Sydkorea, Moldavien, Marocko, Nederländerna, Polen, Sverige, Ukraina och Förenade Arabemiraten.

John Kerry, USA:s särskilda sändebud för klimat, säger i sitt anförande att FN:s klimatpanel IPCC tar upp kärnkraft som ett sätt för hur världen klarar 1,5-gradersmålet.

– Vi kan inte nå noll nettoutsläpp till 2050 utan en del kärnkraft. Det är inte politik eller ideologi – det är matematik, säger han.

Kärnkraft som förnybar energikälla väcker också motstånd. Jeff Ordrowe, en representant för miljörörelsen 350.org säger att de uppskattar att USA:s president Biden vill satsa på alternativ till fossila bränslen men att kärnkraft är en ”farlig distraktion”, något som olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima satte ljuset på.

Trots att världen under detta år sett extremväder såsom bränder, torka, översvämningar, värmerekord och extremvarma hav så har världens ledare inte agerat tillräckligt starkt för att få ner utsläppen av växthusgaser och därmed prognoserna över den förväntade temperaturhöjningen till slutet av århundradet. 

Istället visar en sammanställning av drygt 40 länders klimatplaner att vi med den nuvarande politiken är på väg mot en uppvärmning på omkring 2,7 grader mot slutet av århundradet (2,2-3,4 grader). Siffrorna är en uppdaterad analys från Climate action tracker, ett samarbete mellan de två oberoende forskningsinstituten Climate analytics och Newclimate institute. 

– Man skulle kunna tro att de extrema händelserna runt om i världen skulle sätta igång åtgärder, men regeringar verkar omedvetna och tror på något sätt att man kan trampa vatten och på så sätt hantera floden av effekter, säger Claire Stockwell, policyanalytiker på Climate analytics och huvudförfattare till rapporten, i ett pressmeddelande. 

– Detta är det kritiska decenniet för åtgärder: vi behöver regeringar som steppar upp och förbättrar sina 2030-mål, samtidigt som de arbetar med nästa omgång mål, senast i februari 2025, fortsätter hon. 

En del av Parisavtalet innebär att länderna vart femte år ska uppdatera sina nationellt uppsatta klimatmål, NDC:er, och därmed öka takten på utsläppsminskningarna. 

Men det går trögt. Om man bara räknar med de mål som världens länder satt i sina NDC:er skulle världen värmas upp med omkring 2,5 grader (2,0-3,0) till år 2100. Det är 0,1 grad högre än förra årets uträkningar. En av förklaringarna bakom detta uppger Climate action tracker vara Indonesien, vars växande kolkraftsflotta fick utsläppen att skjuta i höjden med 21 procent förra året.

– Vi hör orden ”unabated” (ung. orenade, ej infångade, reds anm.) i dessa klimatförhandlingar, men regeringar måste sluta försöka anta falska lösningar som kolavskiljning och lagring med fossila bränslen – det här är helt enkelt den fossila bränsleindustrin som försöker förlänga sitt liv när när den behöver acceptera verkligheten, att fossila bränslen fasas ut, säger forskaren Niklas Höhne från Newclimate institute i pressmeddelandet.