Jag skulle vilja påstå att Sverige har en helt fantastisk lagstiftning vad gäller grundläggande utbildning. Skollagens 4:e paragraf anger syftet med utbildningen till att främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Andra stycket slår fast att “Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”.

Detta så kallade kompensatoriska uppdrag ledde till att Sverige under lång tid hade en av världens allra bästa och jämlika skolor. Vilken utbildning ens föräldrar hade, hur gott ställt man hade det hemma eller vilken skola man gick på var inte avgörande för ens skolresultat. Dessutom gick barn från olika bakgrunder och samhällsklasser tillsammans.

Nu har det gått 30 år sedan skolan först kommunaliserades och därefter kommersialiserades med friskolereformen och svensk skola har blivit en av de mest ojämlika i den rika delen av världen. I Leah Glassows avhandling från Göteborgs universitet nu i år kan man se att välutbildade lärare i hög utsträckning väljer att undervisa priviligierade elever och vice versa. Trenden är ökande. Det är uppseendeväckande att vi i hennes internationella studie hamnar i mitten av skalan när hälften av de 44 jämförda länderna är utvecklingsländer. 

I dagens Sverige går numera etniska svenskar för sig och gör bra ifrån sig. Första- och andragenerationsinvandrare gör statistiskt sett dåligt ifrån sig och gapet mellan grupperna är enormt, bland de allra största i OECD. Även här är trenden nedåtgående enligt PISAs stora skoljämförelse, som släpptes 5 december. Forskaren Tobias Hübinette skriver i en kommentar “Resultatskillnaden i exempelvis matematik ligger på hela 50 poäng för Sveriges del att jämföra med OECD-genomsnittet som uppgår till 21 poäng. Och medan 20% av de majoritetssvenska eleverna inte uppnår nivå 2 i matematik så handlar det om hela 40% av andragenerationseleverna och närmast osannolika 52% av invandrareleverna och även dessa skillnader är betydligt större i Sverige än OECD-genomsnittet”.

Ett annat intressant resultat från PISA-studien är att det går bättre för elever vars föräldrar är involverade i barnens skolarbeten men att allt färre skolor tar föräldrakontakt för att diskutera barnens skolresultat. Detta är en erfarenhet som många föräldrar till barn med funktionsnedsättningar och sjukdomar kan vittna om. Man ses som ett arbetsmiljöproblem istället för en källa till viktig kunskap om eleven.

Och på tal om funktionsnedsättningar, föräldranätverket Rätten till utbildning har fått fram statistik som visar att var tredje elev med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som utgör ungefär 10 procent av elevunderlaget, inte klarar gymnasiebehörighet, jämfört med 10 procent hos rikssnittet. Skulle man räkna bort elever med funktionsnedsättning och sjukdomar som astma, allergi eller förvärvade hjärnskador skulle troligen gapet mellan etniska svenskar från socioekonomiskt stabila hem bli än mer avgrundsdjup.

DEBATT. Tidöpartierna har tagit en rad beslut om hur vissa för dem obehagliga personer ska behandlas:

Bristande vandel ska utgöra skäl för utvisning ur riket. Kraven på ”hederligt levnadssätt” ska skärpas för rätten att vara i Sverige. Gäller alltså framför allt utländska medborgare. Dessa personer ska förvaras långa tider i läger.

Offenliganställda, som kuratorer och bibliotekarier, ska uppmanas ange misstänkta personer. På dessa grunder ska personer utvisas inte bara på grund av brott utan även på grund av ”andra brister i levnadssättet”.

Efter Sveriges misslyckade och katastrofala angrepp på Ryssland 1741 (Frihetstiden) utfärdades något liknande:

”Alle judar, Savoyarer, Lindansare, Comedianter, med flere Gycklare, Tartarer och Zigeuner som med ogudacktighet, Spådomar, Lögn och Tjuveri tillfoga menige man stort besvär och olägenhet skola förwisas utur riket.”

Återigen har en representant för SD (riksdagsman) förklarat att judar inte är svenskar, vilket han påstår är en syn som hela SD delar. Främlingsfientlighet då som nu.

”När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv” (3 Mos. 19:33-34).

Äntligen har rubrikerna om Miljöpartiets interna stridigheter lagt sig. Ett eller två språkrör? Partiets fundisar vs. pragmatiska realpolitiker. Viken jävla mediesensation. Folk har följt det som de följer House of Cards och tror att de tittar på dokumentär.

Alla företrädare undviker att prata om att partier har olika riktningar men att det är helt normalt att ha det, även om det utåt sett inte är lätt att diskutera det. Jag vågar inte ens tänka mig hur det skulle vara att vara kristen samtidigt som man inte kan säga något kristet som förknippas med sin partiledare Ebba Busch. Vill man ha ett parti utan falanger ska man göra ett studiebesök hos Nordkoreas Arbetarparti i Pyongyang.

En sak förvånar mig med ett parti som spelar en så viktig roll. Den akademiska duktighetsnormen och det generiskt korrekta som vänder sig till vänster hjärnhalva och inte till folks hjärtan eller skratt. Det här kan bli partiets död, men det behövs sägas så att de enda som fortsätter att harva runt spärren är och förblir Liberalerna.

Miljöpartiet har gått om Sverigedemokraterna och blivit det mest hatade partiet, men de tar inte tillvara på situationen. När partiet fått ta skott för plastpåseskatten, stigande elpriser eller för att Jesus korsfästes har de gjort det de är bäst på: Spela försvar. Om man nu är hatad är det viktigt att man blir hatad för den man är, inte för den motståndaren vill att man ska vara för då har man förlorat på riktigt.

 Ringa in vad som retar skiten ur snöflingorna, tryck på deras knappar och drick deras tårar. Nämn vindkraft och kvinnor i slöja i samma mening.

Så retar du brunhögern 1.0: “Rädda klimatet – Pengar till invandrare”. Två komponenter av det som Jimmie-Ulf-Regeringen avskyr mest. När ni väl har Instagrams, Agendas rubriksättare och Ekots uppmärksamhet kan ni berätta att en del av det gröna folkhemsbygget är social rättvisa. En riktad basinkomst till alla invandrartäta förorter med lägre medianinkomster och chanser i livet är en väg att lösa ojämlikhetskrisen som sliter sönder landet. Att en grön infrastruktur hjälper samhällets mest stigmatiserade som väljs bort i jobbköerna på grund av sina arabiskklingande namn. Vart fjärde barn ska inte behöva välja mellan frukost eller busskort.

Partiet behöver pionjärer och stigfinnare som navigerar i det politiska landskapet på jakt efter det möjliga. Det är genom att rida på hatvågen och bli det oväntade partiet som de kan vinna PR-kriget.

Titta på en man som lyckats sopa sina krig under mattan. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men gör en Carl Bildt: Spela offensivt. Bygg en egen agenda som retar. Respondera inte på högerkonservativa förrän ni vet att ni kan äga debatten och få dem att rynka på pannan. När de hävdar att oppositionen bjuder gängkriminella på fika och rabarberkaka, åk till anstalten Tidaholm med fika och fråga hur de intagna hamnade där. Det kommer snabbt att bli en berättelse om fattigdom, privatisering och utanförskap.

Genom att vara lustiga, skapa välplanerade shitstorms och samtidigt visa att ni är formella när trampolinen gett er momentum kan ni placera er mitt i politikens strålkastarljus.