Egyptens gator kantas av banderoller till stöd för Abd al-Fattah al-Sisi. Och att den sittande presidenten inte väljs om den 26–28 mars tycks osannolikt. Från början fanns fem utmanare, men en greps och resten drog sig ur efter påtryckningar och därmed står al-Sisi mot en enda kandidat, inkallad i sista minuten.

Bara timmar innan tidsfristen för att registrera en presidentkandidat löpte ut i januari syntes en av Moussa Mostafa Moussas medarbetare springa mot valkommissionens kontor i Kairo. Pinsamt nog hade Moussa inte hunnit städa upp på Facebook där en bild avslöjade hans stöd för ännu en mandatperiod med al-Sisi vid makten.

– Moussa är en obskyr politiker som uppenbart pressats in för att måla upp en bild av att al-Sisi har konkurrens, men har inte bedrivit någon seriös kampanj eller framfört den minsta kritik av hans ledarskap, säger Michele Dunne, chef för Mellanösternprogrammet vid tankesmedjan Carnegie Endowment for International Peace, till TT.
– Det är tråkigt att behöva säga det, men det här valet är en fars.

Tystar sina kritiker

Tillslagen mot kandidaterna har fått människorättsgrupper som Amnesty International att upprepa sin kritik av hur regeringen agerar för att krossa allt motstånd och konsolidera sin makt genom att attackera civilsamhället, aktivister och oppositionella. Inför valet har myndigheterna också gått till hård attack mot medierna.

Frågan är varför den egyptiske presidenten tar till sådana extrema åtgärder för att säkra röster i ett val som han troligtvis skulle ha vunnit ändå?
– Internationellt vill han ses som en legitimt vald president med folkets stöd. Inrikespolitiskt väljer han att följa grundlagen som slår fast att presidentval ska ske vart fjärde år och att presidenten bara kan sitta i två mandatperioder, säger Dunne.

– Många väntar sig dock att han efter valet kommer att försöka ändra konstitutionen för att få bort begränsningen på mandatperioderna.
Ett år efter det att han ledde armén som störtade Egyptens första demokratiskt valde ledare röstades Abd al-Fattah al-Sisi 2014 fram till president med nästan 97 procent av rösterna. Då gick inte ens hälften av de röstberättigade till valurnorna. Hur många som deltar i årets val kan ge en indikation på hur väl hans politik går hem hos folket.

– Han är fortfarande populär, men inte i lika stor utsträckning som 2013 och 2014. Det beror i synnerhet på den dåliga ekonomin och att hotet från de terrorister som han lovade att stoppa snarare har ökat under hans tid vid makten, säger Dunne.

Säkerhet viktig fråga

Och det är just ekonomi och säkerhet som är de två stora utmaningarna som väntar Abd al-Fattah al-Sisi under de kommande fyra åren. Militären har inlett en offensiv mot ”terrorister, kriminella element och organisationer” i Sinai – en insats som från officiellt håll har beskrivits som spiken i kistan för de jihadistgrupper som har fått fäste på den våldsdrabbade halvön.
Dunne är dock inte helt övertygad om att det redan finns anledning för regeringen att vara så segerviss.

– Många av al-Sisis åtgärder, som politisk repression, omfattande brott mot mänskliga rättigheter och utbredd användning av tortyr, har fjärmat egyptierna. Och det är svårt att vinna en kamp mot ett sådant uppror utan att ha folkets fulla stöd, säger hon.

Efter dagar av dis i en grå november spricker en klarblå himmel upp över Haag. Men inte för alla.

Resultatet i parlamentsvalet i onsdags skapar jubel, men också oro.

– Jag utesluter inte att bli premiärminister, säger valvinnande Geert Wilders enligt tidningen De Telegraaf.

Med 37 mandat i parlamentet är hans PVV nu Nederländernas största parti. Framgångarna för det starkt EU- och invandringsfientliga partiet väcker dock olust bland invandrare och muslimer.

– Jag fick just ett meddelande från en lärare i en gymnasieskola vars elever frågade i morse om de nu måste lämna landet. Det här är verkligen en jordbävning, säger Mohammed Aknin från en muslimsk organisation i Tilburg till tidningen AD.

"Omskakning"

I PVV:s valmanifest talas om förbud mot koraner och moskéer, en bindande folkomröstning om EU-medlemskapet och att asylsökare ”festar på härliga gratisbufféer”.

Grekiske Dioni, som bott tolv år i Nederländerna, konstaterar att samma saker även hörs i hans hemland och andra länder i Europa. Men för egen del känner han ingen oro.

– Nej, nej. Holländarna har en kultur av hundratals år med öppenhet, säger han under en rökpaus utanför en restaurang i Haag.

Några kvarter bort spekulerar paret Paul och Esther i om Wilders nu kommer att ta plats i en regering för första gången.

– Jag tror det är dags nu att han tvingas ta ansvar, säger Esther.

– Det här kan vara en bra omskakning för landet, tror Paul.

Rutte går – men när?

På tidningarnas förstasidor dominerar en jublande Wilders och rubriker om högersväng och storseger. Vänsterlutande De Volkskrant toppar med chockade unga aktivister på valvaka hos de rödgröna.

Alla är överens om att regeringsbildningen kommer att bli svår. Nederländerna har en tradition av utdragna förhandlingar, som senast varade i nästan ett år efter valet 2021.

PVV behöver stöd från flera andra partier för att kunna regera. Partiledaren för högerliberala VVD, Dilan Yesilgöz-Zegerius, har visserligen närmat sig PVV men har också sagt rakt ut att hon inte kan tänka sig en regering under Wilders. Ett mer sannolikt alternativ är i så fall att Yesilgöz själv får ta premiärministeransvaret.

Tills vidare får hennes avgående partikamrat och företrädare Mark Rutte fortsätta leda en övergångsregering. När TT av en slump nästan springer in i honom i regeringskvarteren på torsdagsförmiddagen talar han allvarligt i telefon och har tydligt ingen lust att prata.

Han ska avgå – men när är det ingen som vet.