Glöd · Debatt

Satsningar på besöksnäringar – ett vågspel för klimatet och ekonomin

Hasse Holmberg/TT | Att satsa på besöksnäringen, till exempel genom att spränga i skärgården för att släppa fram fler kryssningsfartyg, är oförnuftigt både för klimatet och ekonomin skriver Simon Andersson.

DEBATT. Klimatförstöring kostar väldigt mycket pengar. Mångmiljardbelopp går åt i USA för att täcka skadekostnaderna efter orkanerna i höstas. Andra miljardbelopp gick upp i rök i skogsbränderna i Portugal och Kalifornien under den gångna rekordvarma brandsäsongen.

Att försöka undkomma skadorna är inte heller billigt. Åtskilliga miljarder har redan satsats på att hålla havet borta från Rotterdam, St. Petersburg och Venedig. Tidigare än vi anar måste vi kanske spärra av även Stockholm med hjälp av barriärer i skärgården. Ytterligare miljardförluster kommer därutöver att uppstå när vi investerar fel för framtiden. Pengar kommer att kastas i sjön. Det är hög tid att vi visar lite mera klokskap.

Dock blir det allvarliga läget snabbt allt synligare. När konsekvenserna blir tydligare kommer också bakgrundsorsakerna att synas bättre. En del skygglappar kommer att tas bort, till exempel att de besöksnäringar som alla städer i världen tycks vilja satsa på, även Stockholm, i själva verket bidrar till mycket stora klimatutsläpp. Transporterna i världen – med bil, båt, flyg och fossildrivna tåg – ger upphov till en mycket stor del av världens utsläpp av växthusgaser. Globalt handlar det om cirka 15 procent, för svensk del cirka 35 procent. Och andelen växer.

Det är märkligt att så få vill se det, men att frakta människor och gods kors och tvärs över jorden på det sätt vi gör nu, och dessutom öka på det i snabb takt, är uppenbart ohållbart. Att satsa på besöksnäringar är detsamma som att satsa på ännu mer resande och ännu mer utsläpp. Det är motsatsen som krävs.

Om man trots allt tror att förnuftet kommer att segra så är det ändå troligt att vi, motvilligt, kommer att införa restriktioner för de mest klimatförstörande mänskliga aktiviteterna. Tidigare än de flesta anar kommer vi att tvingas minska resandeströmmarna. Det framstår då som minst sagt oförnuftigt att bygga ut flygplatser eller spränga i skärgården för att släppa fram de största kryssningsfartygen. Mot bättre vetande finns det planer på att inte bara bygga ut Arlanda utan också att satsa en halv miljard på en ”motorväg”, Horsstensleden, genom Stockholms skärgård.

Alla borde numera inse att vi inte kan öka utsläppen av växthusgaser. Det räcker och blir över med den redan ansamlade mängden i atmosfären. Att investera i besöksnäringar är dubbelt tveksamt, från klimatsynpunkt givetvis men även rent ekonomiskt. Miljarderna kommer att vara bortkastade i samma ögonblick som insikten når fram att resandet i världen måste minska.

Detta kan till exempel mycket väl bli fallet med det nya Nobelcenter som planeras mitt i Stockholm, tänkt som en ny turistmagnet. Byggplanerna bygger på entusiastiska och orealistiska föreställningar om hur många besökare vi kan ta emot, samtidigt som vi ska uppfylla våra internationella åtaganden om utsläppsminskningar. Men byggnaden kanske kommer att stå kvar en tid även om Östersjön höjs och barriären vid Oxdjupet mellan Rindö och Värmdö håller.

Varje investering vi gör måste nu ta hänsyn till vad den har för klimatkonsekvenser. Det är dåraktigt att satsa på sådant som ökar utsläppen, framförallt för att det spär på de redan stora klimatskadorna, men det är synnerligen tveksamt även med utgångspunkt i ekonomin. Om tidsperspektivet bara är något längre än de allra närmaste åren talar varje förnuftig kalkyl för att vi bör avstå vissa investeringar, inte minst i besöksnäringarna.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV