Byn har precis vaknat. Några hönor springer runt på gårdsplanen utanför plåtskjulet. En buss passerar på vägen där nere som ringlar sig runt berget, det kommer att dröja flera timmar innan nästa passerar. Den lilla byn Rayala ligger tre timmars bilresa sydväst om Nepals huvudstad Katmandu. Det har snart gått tre år sedan marken skälvde och byggnader för­stördes.

I byn syns fortfarande spåren. Tak har rasat in, stora sprickor löper längs väggarna. Seismologerna beskriver det som att den indiska plattan kolliderar med den asiatiska. Men resultatet av den serie jordbävningar som drabbade Nepal våren 2015 blev förödande.

Nästan 3 000 männi­skor omkom, tiotusentals skadades. Priya Tamang har satt sig på en liten pall (muda) i solen utanför plåtskjulet som efter jordbävningen numera är familjens hem. Några hus högre upp i sluttningen har hon en ko och en buffel vars mjölk hon säljer.
– Sedan bränner jag sprit också. Den säljer jag på marknaden, säger hon.

Försöker spara pengar

Familjen kämpar fortfarande för att bygga upp sitt hem igen.
Deras hus förstördes i jordbävningen. Priya Tamang lyckas tjäna ihop motsvarande 1 000 kronor i månaden, varav hälften går till mat och andra utgifter. De resterande 500 kronorna sparar hon. Men det hade varit omöjligt att få ihop tillräckligt om inte hennes man, Gagan Tamang, hade åkt till Saudiarabien för att jobba.
– Han skickar hem mellan 80 000 och 90 000 rupees (motsvarande cirka 6 500 kronor) varannan månad, säger Priya Tamang.

Inne i skjulet leker den 9-åriga sonen Prajwal med grannbarnen. De smäller ballonger och går ut och in genom plåtskjulet. Det är många i byn som är i samma situation. Och inte bara i byn. Att jobba ihop pengar utomlands och skicka hem är en global företeelse. Det kallas remittering och pengaflödena är enorma.

Varje år skickas drygt 5 100 miljarder kronor i remitteringar i hela världen. Mer än 3 900 miljarder kronor skickar gästarbetare tillbaka till medel- och låginkomstländer i världen. Det är tre gånger så mycket som världens totala biståndsbudget och något mindre än hela Sveriges BNP.
– De pengar som skickas hem av arbetare har stor effekt för många länders ekonomier, säger Lisa Åkes­son på Institutionen för globala studier på Göteborgs universitet.

Migrationen ökar

Hon har forskat kring remitte­ring och säger att hemskickade pengar kan bli särskilt viktiga i konfliktområden. Att organisera hjälp i form av bistånd kan ta lång tid och i vissa områden, som Syrien, kan konflikterna vara så allvarliga att befolkningen endast nås av begränsade insatser.

Pengar från utlandsarbete kommer in snabbare men går endast till enskilda familjer, till skillnad ifrån biståndet som är riktade insatser för att lindra nöd eller bygga demokratiska institutioner. Trenden är att summan ökar. Det beror främst på att den globala migrationen ökar.

I dag uppgår antalet migranter i världen till cirka 250 miljoner. De allra flesta flyttar till ett annat land för att jobba och få en bättre inkomst. När antalet migranter ökar växer också penningflödena. Pengarna har också lett till att många har kunnat sko sig på gästarbetare. Rekryteringsfirmor tar ofta betalt för att förmedla utlandsjobb, och banker och finansbolag tar ofta höga avgifter av gästarbetare som skickar hem pengar.

Enligt Världsbanken ligger avgiften för att föra över pengar på ett globalt genomsnitt på 7, 2 procent, vilket är långt över det globala mål som satts upp på en överförings­avgift på 3 procent.

I genomsnitt dog åtta personer varje dag längs den centrala Medelhavsrutten under årets nio första månader, vilket redan nu gör år 2023 till det dödligaste året sedan 2017. Samtidigt utsätts även de som överlever resan för en rad brott mot sina mänskliga rättigheter.

Läkare utan gränser, MSF, har i sin rapport ”No one came to our rescue” sammanställt data från räddningsinsatser, vittnesmål från räddade personer och medicinsk data. Den visar hur många som har utsatts för våld eller sexuellt våld, eller på andra sätt tagit fysisk eller psykisk skada av de många utmaningar och knappa levnadsförhållanden som de upplevt längs vägen. 

– Patienternas sår och berättelser speglar omfattningen av det våld som de utsatts för i sitt ursprungsland och under sin resa, inklusive i Libyen och Tunisien, säger Juan Matias Gil, sök- och räddningsrepresentant på Läkare utan gränser, i ett pressmeddelande. 

EU avtalar bort ansvaret

Rapporten lyfter också hur EU:s politik de senaste åren rört sig allt mer mot att undvika att ta ett ansvar för att rädda och ta hand om de människor som söker sig hit. Bland annat genom avtal med tredje länder som Libyen, Tunisien (i somras) och Albanien (nyligen). Under sina räddningsoperationer har MSF:s personal kontinuerligt kunnat vittna om hur libysk kustbevakning tvingar tillbaka båtar med migranter till Libyen, där det upprepade gånger rapporterats om fruktansvärda förhållanden, där migranter riskerar att mödas eller utsättas för tortyr, misshandel, godtyckligt frihetsberövande och våldtäkt.

– Återigen prioriteras avskräckning och instängning framför människors rättigheter och liv, säger Juan Matias Gil.

Läkare utan gränser har i rapporten också sammanfattat hur Italiens nya, hårdare regler för räddningsfartyg som infördes vid årsskiftet har påverkat deras verksamhet. De har räknat ut att de sex fartyg som tillfälligt beslagtagits av italienska myndigheter varit borta från operativ verksamhet i totalt 160 dagar – tid då fartygen hade kunnat rädda liv. 

Hålls borta från att hjälpa

Dessutom har den nya praxisen att hänvisa räddningsfartyg till mer avlägsna hamnar i norr istället för den närmsta hamnen lett till att fartygen behövt färdas 28 000 kilometer mer än vad som hade varit nödvändigt – totalt 70 dagars extra resväg. 

– Utöver att försena överlevandes tillgång till adekvat medicinsk hjälp, skydd och mottagningstjänster på land, var det dagar som vi medvetet hölls borta från att hjälpa människor i nöd till sjöss, säger Juan Matias Gil i pressmeddelandet.

Från ombord på sitt fartyg Geo Barents så har MFS också kunnat vittna om hur Italien och Malta misslyckats med att koordinera räddningsinsatser, vilket lett till försenade räddningar eller inga räddningar alls. Vid flera tillfällen har italienska myndigheter också instruerat frivilliga räddningsbåtar att inte ingripa och hjälpa båtar i nöd, utan att istället direkt bege sig mot tilldelad hamn (de nya reglerna innebär även att endast en räddning får genomföras innan man beger sig till hamnen). I juni i år kunde MSF dokumentera minst ett dödsfall som ett direkt resultat av Maltas systematiska policy för ”icke-bistånd” till sjöss.

– Hur många fler dödsfall i centrala Medelhavet kommer de europeiska staterna att invänta innan de stoppar sin fientliga och omänskliga strategi? säger Juan Matias Gil och fortsätter: 

– Vi uppmanar EU och dess medlemsländer, särskilt Italien och Malta, att omedelbart ändra kurs för att prioritera säkerheten för dem som söker fristad vid europeiska kuster.

”Regeringens biståndsstopp visade sig bara vara tom symbolpolitik”, säger Johansson i ett sms till TT och tillägger att han hoppas att det nu är slut på ”misstro och felaktigheter”.

Han hoppas att biståndet kan återupptas ”så fort som möjligt”.

”Fortsatt stopp för biståndet skulle bara spela Hamas i händerna, eftersom det skulle innebära att de demokratiska krafterna i det palestinska samhället försvagas.”

Biståndsminister Johan Forssell (M) skriver i en kommentar att Sidas rapport nu ska analyseras.

”Det är prioriterat för regeringen att svenska skattepengar används på rätt sätt. Vi ska därför nu noggrant analysera och utvärdera innehållet för att bedöma om det finns utestående frågor som behöver kompletterande underlag.”

Kravallpolis använde tårgas och batonger för att sätta stopp för tiotusentals anhängare till Nepals tidigare kung på torsdagen.

De demonstrerande kräver även att landets tidigare status som hinduisk stat ska återinrättas. 

Monarkin avskaffades i Nepal 2008. Kung Gyanendra tvingades lämna ifrån sig sin reella makt efter stora folkliga protester 2006, och en författningsförsamling röstade 2008 för att avskaffa monarkin och införa en republik med en president som statschef.

De som deltog i protesten samlades i Katmandus utkant och försökte marschera in till huvudstadens centrala delar. De viftade med landets flaggor och ropade slagord till stöd för den tidigare kungen Gyanendra.

TT