Zoom

Fredspristagare kräver att Burmas ledare åtalas

IPS | Sittande från vänster till höger: Tawakkol Karman, Shirin Ebadi och Mairead Maguire.

Nobelpristagarna Mairead Maguire och Shirin Ebadi kräver att Burmas ledare ska åtalas för vad de beskriver som ett folkmord på den muslimska minoriteten rohingyer.

Under förra veckan besökte de båda Nobelpristagarna, tillsammans med en tredje fredspristagare, Tawakkol Karman, Bangladesh där de träffade kvinnliga flyktingar i de läger som finns i kustregionen Cox’s Bazar. IPS intervjuade Mairead Maguire från Nordirland och Shirin Ebadi från Iran i samband med att de besökte Bangladeshs huvudstad Dhaka.
Mairead Maguire fick fredspriset 1976 för sitt arbete för fred i Nordirland och är grundare av organisationen Peace People och en känd fredsaktivist. Shirin Ebadi är jurist och mottog fredspriset 2003 för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet för kvinnor, barn och flyktingar.

Torterade och våldtagna kvinnor

IPS: Ni anser att Burmas ledare ska åtalas vid Internationella brottsmålsdomstolen, ICC, för vad ni beskriver som folkmord. Hur menar ni att rättvisa ska skipas med tanke på att världen tycks vara så splittrad när det gäller frågan om rohingyerna?

Mairead Maguire: Burmas ledare har genomfört ett folkmord och vi har alla bevittnat detta. Vi har hört kvinnor berätta om hur de blivit torterade och våldtagna och hur deras hus bränts ned. Berättelser om kvinnor som blivit våldtagna återkommer gång på gång. Det är uppenbart att det handlar om en strategi från den burmesiska regeringen som går ut på att terrorisera och driva bort rohingyerna. De erkänner dem inte ens som medborgare. Därför måste det internationella samfundet agera, och Burmas regering måste ställas inför ICC. Många arbetar med denna fråga, däribland internationella jurister, och vi kommer att fortsätta tills målet har uppnåtts. Det andra vi vill uppnå handlar om vår fredspristagarkollega Aung San Suu Kyi. Vi anser att hon är passiv inför folkmordet så länge som hon är tyst om den burmesiska regeringens agerande. Men vi vill resa och träffa henne och uppmana henne att bryta sin tystnad.

Mairead Maguire säger att de tre fredspristagarna tänker driva på frågan om ett åtal genom att kontakta representanter för många länder.

Mairead Maguire: Vi kommer att fortsätta ha en dialog med ambassadörer och regeringsföreträdare, vi kommer även att kontakta FN och EU-parlamentet fram till att detta tas upp av ICC.

IPS: Vad anser ni om agerandet från omvärlden, i synnerhet de inflytelserika ledare som förblivit tysta om rohingya-krisen?

Mairead Maguire: Många länder har i synnerhet ekonomiska intressen i Burma. Det finns stora naturresurser i delstaten Rakhine, som diamanter och ädelstenar. Allt handlar om pengar och olja och tyvärr sätter många regeringar profit före människor. Det borde vara tvärtom, regeringar bör hållas ansvariga för att ta hand om sina befolkningar. Men på grund av politiska intressen vill de inte säga något om mänskliga rättigheter och rättvisa. Som ledare och Nobelpristagare måste vi dock säga att alla människor är viktiga och att det är fel att på grund av politiska och ekonomiska förbindelser tillåta att människor förgörs på detta sätt. Vi måste tala ut och förmå världen att agera.

Manish Swarup/AP | Rohingya-flyktingar i ett läger, femtio kilometer söder om Cox's Bazar i Bangladesh
Manish Swarup/AP | Rohingya-flyktingar i ett läger, femtio kilometer söder om Cox's Bazar i Bangladesh. 

FN kan göra mer

IPS: Anser ni att FN har agerat på rätt sätt?

Mairead Maguire: Nej, FN har inte gjort tillräckligt. Människor har rätt till liv och säkerhet och regeringarna måste försvara dessa rättigheter. Vi har sett vad Burmas regering har gjort. För 18 år sedan var jag medlem av en delegation som besökte flyktingläger för befolkningsgruppen karen vid den thailändska gränsen till Burma. Jag träffade då många kvinnor som blivit våldtagna av burmesiska soldater. Den situation vi i dag bevittnar i Cox’s Bazar är inte något nytt. Detta är något som den burmesiska militären utfört under mycket, mycket lång tid.

På frågan om hur grannlandet Bangladesh har agerat svarar Mairead Maguire:
Det är ett fantastiskt exempel inför andra länder som har flyktingar vid sina gränser. Landet har öppnat sina dörrar för en miljon eller fler, medan Europa stänger sina dörrar. Det är onekligen stora kontraster. När vi besökte lägren var det fantastiskt att se hur välorganiserade de är, och det är underbart att se hur regeringen och organisationer arbetar gemensamt.

IPS: Hur ska Burma kunna ställas inför ICC?

Shirin Ebadi: Tyvärr har Burma inte undertecknat ICC:s Romstadga. Så det enda sättet är genom att FN:s säkerhetsråd beslutar att överföra ärendet till ICC, på samma sätt som de gjorde i fallet Sudan. Det som drabbat rohingyerna är utan tvekan ett folkmordsbrott. FN, USA och EU har alla medgett att det handlar om folkmord. Av det skälet hyser jag starka förhoppningar om att frågan kommer att tas upp i FN:s säkerhetsråd, men jag befarar att Kina kan komma att använda sig av sitt veto på grund av landets ekonomiska intressen i Burma.

Shirin Ebadi menar att muslimska länder som Iran, Saudiarabien, Qatar och Kuwait borde göra mer för att stötta den förföljda minoritetsgruppen.
Shirin Ebadi: De ger ingen, eller väldigt liten, hjälp. De föredrar att spendera sina pengar på att köpa vapen som kan användas för att döda människor. Mitt budskap till dem är att de ska komma hit och beskåda hur deras trosfränder plågas, hur de behandlas. De muslimska länderna bör skämmas för att de inte hjälper till.

Folkmordet måste stoppas

IPS: Vilket är ert budskap till fredspristagaren Aung San Suu Kyi? Anser ni att även hon har ett ansvar för situationen?

Shirin Ebadi: Jag är mycket ledsen över att Aung San Suu Kyi, som är en person som jag kampanjat för vid flera tillfällen i samband med att hon satt i husarrest, nu förhåller sig passiv inför de brott som begås mot rohingyerna. Mitt budskap till Aung San Suu Kyi är att hon måste bryta sin tystnad nu. Hon måste stoppa folkmordet, annars kommer hon att hållas ansvarig och tvingas svara för sina brott inför den internationella brottsmålsdomstolen.