Energi · Mat med Jenny

Smoothies som är både mat och godis

Smoothies är ett perfekt knep att få i sig frukt och grönt och samtidigt njuta av en dessertliknande drink. Man kan äta sött och gott till frukost, lunch eller mellanmål. Det är också smidigt att förbereda frukosten kvällen före, eftersom smoothies håller sig bra i kylen. Det går snabbt att dricka upp och funkar så klart också bra i termos till lunchen.

Egentligen är ju en smoothie bara mixade ingredienser, som man annars äter var för sig, men varför hälla upp en skål med flingor och yoghurt när man kan mixa alltihop och servera i en trendig syltburk? Här bjuder Syre på fyra olika smoothiesrecept som kan serveras som frukost, lunch, mellanmål och efterrätt. Och nej, man måste inte servera dem i en burk. Ett vanligt glas går så klart också bra. Blanda ingredienserna i en mixer. Varje recept ger en stor smoothie eller två små.

Yoghurtsmoothie med bär

• 1 dl frysta bär

• 1 banan

• 1 dl mjölkfri hallonyoghurt

• 2 dl sojamjölk

Supergula mellissmoothien

• 2 dl fryst mango

• 1 banan

• 1 päron

• 1 kiwi

• 1 passionsfrukt

• 1 msk finriven ingefära

• 1 dl apelsinjuice

• 2 dl sojamjölk

Hipsterns mättande favoritlunch

• 2 dl Alpros Go on (mjölkfri kvarg)

• 3 dl mandelmjölk

• 1 dl fiberhavregryn

• 1 dl bladspenat

• 1 dl grönkål

• 1 avokado

• ½ banan

• 5–10 dadlar (beroende på hur sött man vill ha)

Dessertsmoothie med choklad

• 2 bananer

• 3 dl vegetabilisk chokladmjölk

• 2 msk kakao

• ½ dl kokosflingor

• krossade jordnötter som dekoration.

Radar · Djurrätt

Djurrättsorganisationer skickar klagomål till EU:s ombudsman

Trots löften så har EU-kommissionen ännu inte lagt fram något förslag på ny djurskyddslagstiftning som sätter stopp för lantbruksdjur i bur.

30 medlemsorganisationer hos Eurogroup for Animals, EFA, har skickat in klagomål till Europeiska ombudsmannen. Detta efter att EU-kommissionen inte gjort verklighet av den skärpning i djurskyddslagstiftningen som man utlovat, och där ett förbud mot lantbruksdjur i bur skulle införas.

Mer än 1,4 miljoner EU-medborgare skrev under medborgarinitiativet End the cage age, som skickades in till EU-kommissionen i oktober 2020, med uppmaningen om att få ett slut på lantbruksdjur i bur.

När mer än en miljon människor undertecknar ett medborgarinitiativ har EU en skyldighet att svara på detta och motivera sitt svar.

Men när det gäller en skärpt djurskyddslagstiftning, som utlovats av EU-kommissionen en lång tid, så verkar det ha runnit ut i sanden, något som Syre rapporterade om i oktober.

I sitt officiella svar på medborgarinitiativet som EU-kommissionen publicerade i juni 2021 så utlovade man att lägga fram ett lagförslag senast i slutet av 2023, men det har alltså inte gjorts och ser heller inte ut att bli av.

Detta, menar djurrättsorganisationerna, strider mot hur kommissionen borde ha hanterat det hela. Beslutet att inte publicera djurskyddslagstiftningen har inte kommunicerats korrekt till de som höll i medborgarinitiativet och dess undertecknare via lämplig webbplats och kanaler, hävdar Eurogroup for Animals.

– EU-kommissionen skapade tydliga förväntningar hos medborgarna, men har i sanningens ögonblick svikit dem. Detta gör att man kan ifrågasätta ett kärnvärde för EU-institutionerna: demokratin. Medborgarinitiativen lanserades medvetet för att göra det möjligt för medborgarna att aktivt delta i beslutsfattande processer. Men vad hjälper det om deras röster fortsätter att vara ohörda? säger Reineke Hameleers, vd för Eurogroup for animals i ett pressmeddelande.

Innan organisationerna lämnade in det officiella klagomålet till ombudsmannen så bad de formellt kommissionen att lägga fram en tidsplan för offentliggörandet av lagstiftningsförslaget, för att uppfylla sin skyldighet gentemot medborgarinitiativet. Ändå har kommissionen inte lämnat ett tydligt svar på denna begäran, konstaterar Eurogroup for animals.

Läs mer:

EU sviker djuren – burhönsen blir kvar

Glöd · Krönikan

Lösningen: Skjut dem

Man brukar säga att en hammare bara ser spikar. På samma sätt kan man se landets viltförvaltare som gevär som bara ser måltavlor. Som utomstående får man lätt intrycket att frågor kring vilda djur i Sverige endast kan hanteras med en devis – skjut dem. På bara två dagar har tre reportage som innefattar djur från tre skilda platser i vårt land skildrats, med en sak gemensamt. Djuren får plikta med sina liv när det finns andra alternativ.

Strax utanför tullarna i Stockholm finns ett ståtligt trähus med en fasad i cederträ. Huset är uppskattat av såväl arkitekter som förbipasserande och även en särskild hackspett. Denna har fattat så pass mycket tycke för byggnadens fasad att den gjort det som hackspettar gör bäst. Den har hackat hål i träfasaden och därmed orsakat omfattande kostnader för fastighetsägaren. Som entreprenör inom denna bransch har jag full förståelse för frustrationen över detta, men inte för lösningen. Länsstyrelsen har nämligen beslutat att hackspetten ska skjutas. Man har tydligen försökt skrämma bort den på diverse sätt men det har inte hjälpt. Jag undrar varför man inte har provat att locka in den i en fälla och transportera den långt från platsen, i hopp om att den ska hitta en ny, mindre känslig, träyta att hacka i? I stället ska man kalla in en jägare som ska skjuta denna fågel några stenkast från centrala Stockholm. Uppdraget lär inte vara populärt, man vill ju knappast råka träffa fel mitt i en tätort …

I Örebro län hittades en lodjursunge i ett fårstall. Den skrämdes i väg och kom tillbaka dagen därpå. Då tillkallades länsstyrelsen som sköt kattungen av “barmhärtighetsskäl” då den upplevdes vara apatisk. Lodjuret är rödlistat och klassificerat som ”sårbart” i Sverige. I flera delar av Europa flyttas just nu lodjur mellan länder för att återintroducera detta ikoniska rovdjur på platser där de försvunnit och hjälpa stammar som behöver nya gener, bland annat i Polen och i Kroatien. Det innebär att det finns vedertagna metoder för att omlokalisera dessa djur med hjälp av fällor och/eller sedering. Varför valde man inte att flytta lodjuret till en annan del av Sverige kan man fråga sig? Det enkla och raka svaret är; Därför att vi saknar den praktiken i Sverige. Och mer därtill, vi verkar sakna viljan.

Som kuriosa kan nämnas att i Holland påträffades en varg sovandes på en gräsmatta i ett villaområde i våras. Den sövdes och transporterades bort till en skog där den vaknade något omtöcknad. I Sverige hade det med största sannolikhet lett till, ja just det – skyddsjakt.

I Norrbotten har en sameby ansökt om ”förebyggande” jakt på åtta järvar för att skydda rennäringen. Det här är inte bara märkligt i sig, det bryter även mot EU-regler. Järven är också rödlistad och liksom lodjuret skyddad av Bernkonventionen. Vidare har Sverige bestämt att även järven ska omfattas av Art- och Habitatdirektiven. Det innebär att alla möjliga metoder måste ha uttömts innan man tillgriper det som kallas skyddsjakt. Att proaktivt söka skyddsjakt ställer sig i diametral motpol till definitionen av alla regler. Trots detta är metoden en allmän praktik i renbeteslandet och i våras sköts minst 44 björnar direkt efter att de vaknat ur sitt ide så fort de visat sig nära ett rengärde (i tillägg till 648 björnar i historiens största licensjakt i Sverige). En osmaklig krydda i sammanhanget är att det här oftast görs med inhyrda helikoptrar som betalas med skattepengar via länsstyrelsen.

Antalet rödlistade däggdjur och fåglar ökade med 50 procent mellan år 2000 (90 arter) och år 2020 (135 arter). Flera av dessa rödlistade arter jagas årligen. År 2021 sköts över 88 000 rödlistade djur. Att säga att vi är vårdslösa med vår fauna är en grov underdrift.
Vi behöver alla fundera över hur vi behandlar naturen och dess innevånare. Gör vi inte det kommer vi snart inte ha några vilda djur kvar. Och då kommer vi ångra att vi sköt den där hackspetten, oavsett hur ettrig den var.

Snön som låter oss djurälskare ta del av djurens spår och komma ihåg att vi delar planeten med fler (som dock hela tiden blir färre).

Naturvårdsverkets nya handlingsplan för den biologiska mångfalden är svag, intetsägande och otillräcklig.

Radar · Djurrätt

Sydkorea på väg att förbjuda hundköttsindustrin

Den Sydkoreanska regeringen ämnar att lägga fram ett lagförslag i år för att genomdriva ett förbud mot hundköttsindustrin.

Sydkorea planerar att förbjuda konsumtion av hundkött till 2027, sa Yu Eui-dong, jordbruksminister i det regerande People Power Party (PPP). Beskedet kom vid ett möte mellan jordbruksministern och djurrättsorganisationer i fredags, skriver New York Post.

Den nya lagen ger branschen för hundkött tre år på sig att avveckla sig. Om lagförslaget går igenom (det beräknas röstas igenom före årsskiftet) skulle hundköttsförbudet träda i kraft 2027.

Lagen kommer att kräva att hundgårdar, slaktare, handlare och restauranger lämnar in en avvecklingsplan till lokala myndigheter, skriver Washington Post.

– Nyheten om att den sydkoreanska regeringen äntligen är redo att förbjuda hundköttsindustrin är som en dröm som går i uppfyllelse för alla oss som har kämpat så hårt för att få slut på denna grymhet”, sa Chae Jung-ah från Humane Society International, som deltog i mötet, skriver tidningen.

Enligt jordbruksministern kommer det ges ”fullt stöd till bönder, slaktare och andra företag som står inför nedläggning eller övergång på grund av denna lag”.