Att vara förlamad på vänster sida, ha svårt att tala och ett svagt minne är inte tillräckligt. Lailuma Khourames strokedrabbade mamma får inte stanna i Sverige.
Att vara svårt sjuk anses inte ensamt vara ett hinder för att utvisas från Sverige. För en tid sedan berättade Expressen om en irakisk strokedrabbad man som sitter i förvar i väntan på utvisning och får sin dagliga omvårdnad från andra intagna.
Snart kan Lailuma Khourames 74-åriga mamma Maharam Neimat stå på tur. Migrationsdomstolen har avslagit hennes ansökan om uppehållstillstånd eftersom de anser att släkten i Afghanistan kan ta hand om henne. Men det är omöjligt, enligt Lailuma Khourame.
– De nämner min brors fru som är försvunnen. Min farbror är den enda som är kvar, men han är 85 år gammal och har Alzheimers sjukdom, säger hon.
Lailuma Khourames bror, syster, brorson och pappa – alla har de dött i Afghanistan.
– Det finns ingen där. Det är därför hon kom till Sverige, säger hon.
Lailuma Khourame kom till Sverige för femton år sedan och är svensk medborgare. Hennes mamma Maharam Neimat kom hit 2014, men fick avslag på sin asylansökan. Maharam Neimats barnbarn, en snart 19-årig man, kom till Sverige samtidigt och har också han fått beslut om utvisning. Men att han skulle ta hand om sin farmor i Afghanistan är orimligt, menar Lailuma Khourame.
– Han kan knappt ta hand om sig själv, hur ska han ta hand om en gammal kvinna? säger hon.
2016 drabbades hon av stroke. Sedan dess är hon förlamad på vänster sida och kan endast gå några steg med hjälp av rollator. Mestadels sitter hon i rullstol. Hon har svårt att uttrycka sig och minnet är nedsatt.
– Jag blev ledsen när hon blev sjuk, men samtidigt glad att något hände. Jag tänkte att nu hade hon hundra procent rätt och skulle få stanna, säger Lailuma Khourame.
Så blev det inte. Enligt Migrationsdomstolen har Maharam Neimat inte gjort det sannolikt att hon saknar nätverk i Afghanistan och kan därför utvisas. Hennes advokat arbetar nu på en ny ansökan om verkställighetshinder och om det avslås överväger de att vända sig till FNs människorättskommitté.
– Det finns ingen vård för min mamma att få i Afghanistan. Det är jag som är hennes sista barn och hennes nätverk. Det kan inte vara förenligt med mänskliga rättigheter att utvisa henne, säger Lailuma Khourame.
