Bokstäver, stora och små, handlade den förra En syl i vädret om. Varifrån vårt alfabet kommer, hur det kom att se ut som det gör och när man kom på idén att börja meningar och namn med en versal.
Men vad är egentligen ett namn? På sätt och vis är ju alla substantiv namn, och på tyska har de därmed stor bokstav. På engelska skriver man veckodagarna, högtiderna och månaderna med versal, men inte på svenska.
Jag tänkte reda ut reglerna om stor och liten bokstav, men de är många, så det får bli ett par olika delar. Vi börjar med namn på myndigheter, företag och andra organisationer.
När en myndighet är den enda i sitt slag i hela landet, som till exempel Naturvårdsverket eller Migrationsverket, får den stor bokstav. Ibland finns det flera likadana myndigheter i olika delar av landet, till exempel migrationsdomstolar, tingsrätter eller mark- och miljödomstolar. Då är det vanliga substantiv, inte namn.
Den som får avslag på sin asylansökan hos Migrationsverket, med versal, överklagar alltså till en migrationsdomstol, utan versal. Blir det avslag där också får man överklaga till Migrationsöverdomstolen, som har versal eftersom det bara finns en.
Likadant är det med andra domstolar, till exempel tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen eller mark- och miljödomstolarna och Mark- och miljööverdomstolen. Länsstyrelser och kommuner har liten bokstav av samma anledning: det finns flera.
Polisen skrivs ibland med stor bokstav, ibland med liten, beroende på om man tänker på myndigheten eller funktionen. Det kan vara en svår gräns att dra, men prova att tänka så här: myndighetens officiella namn är Polismyndigheten. Skulle jag lika gärna kunna skriva Polismyndigheten här? Eller till exempel Polisregion öst? Nej, inte om du har haft inbrott eller om aina – inte Aina, som är en person – är på väg. Vill du slippa fundera, använd liten bokstav i polisen och skriv myndighetens namn när det är den du menar.
Likadant är det med regeringen och riksdagen. Regeringens namn är Regeringen, men till exempel i medier handlar det i allmänhet om funktionen och då ska det vara litet r. En journalist som skriver om kontakter mellan den svenska regeringen och den brittiska borde ju annars kalla de två regeringarna för Regeringen och Her Majesty’s government.
Företag gödslar ibland med versaler i företagsnamn och varumärkesnamn. De kan använda versaler på oväntade ställen och skriva iPhone, GöteborgsOpe- ran, AstraZeneca eller något annat knasigt.
Kamelnotation kallas det, eftersom orden ofta ser ut som om de har pucklar. Andra skriver sina namn med bara stora bokstäver, till exempel Ikea.
Det är trick för att namnet ska synas bättre, och så kan de ju göra själva om de vill. Men vi andra ska inte trassla till skrivreglerna för att hjälpa dem att synas. Därför rekommenderar Språkrådet att man skriver Iphone, Göteborgsoperan, Astra Zeneca och Ikea. Om man inte jobbar på marknadsavdelningen, vill säga.
Namn med flera ord är ett eget kapitel. Ska varje ord ha stor bokstav eller bara det första? Här får man tänka lite. Astra Zeneca är till exempel två namn: företagen har gått ihop och använder båda namnen. Då ska båda ha versal i början.
Namn som Teater Tribunalen kan ha stor bokstav i Tribunalen eftersom man kan se det som ett namn i sig.
Däremot är bara A i Astrid stort i Astrid och aporna, ett varumärke för vegansk mat. ”Och aporna” är ju inget namn. Enligt samma princip rekommenderas liten bokstav i andra ordet i till exempel Uppsala universitet och Region nord.
Så finns det namn som är förkortningar. Men förkortningarna blir en annan historia.
