Många etiopier i exil bidrar via sociala medier till att täcka upp för den brist på informationsspridning som finns i hemlandet. Men fenomenet har också en baksida – då felaktiga uppgifter som förmedlas riskerar att underblåsa det etniska våldet i landet.
Tusentals etiopier beräknas fortfarande vara på flykt efter det etniska våld som bröt ut i regionerna Oromia och Somali i september förra året, och som beräknas ha tvingat upp till 400 000 människor att överge sina hem.
Många av flyktingarna menar att de etniska oroligheterna kom att utnyttjas för politiska ändamål – av allt ifrån högt uppsatta politiker till exil-etiopier i USA som spred hatiska kommentarer på Twitter via sina mobiltelefoner.
– Det handlar om ett dolt politiskt anstiftat våld. Det är inte federalismen som är problemet, utan att människor gör det de blir tillsagda att göra via sociala medier, säger Abdishakar Adam, som befinner sig vid ett flyktingläger för etniska somalier som tvingades på flykt från regionen Oromia.
Etiopien består av etniskt baserade delstater och har ungefär 100 miljoner invånare vars befolkning talar mer än 80 olika dialekter. Denna politiska modell har bidragit till stabilitet och landet har upplevt en snabb ekonomisk tillväxt. Men stabiliteten bygger på ett auktoritärt styre med bristande medborgerliga rättigheter. Detta samtidigt som de ekonomiska framgångarna främst har gynnat en liten minoritet, medan miljontals människor inte har upplevt några förbättringar.
Landet har utsetts till en av världens snabbast växande ekonomier, men samtidigt har frustrationen vuxit hos många etiopier.
I slutet av 2015 började delar av folkgruppen oromer, som är den största etniska gruppen och består av cirka 35 procent av befolkningen, att protestera mot regeringspartiet EPRDF. Sedan dess har protesterna fortsatt. Även medlemmar av befolkningsgruppen amhara, landets näst största etniska grupp, har sedan 2016 deltagit i protester. Detta har i sin tur lett till ökande etniska spänningar i landet – som drivs på av uppgifter som sprids i sociala medier.
– Problemet är att mycket av det som människor betraktas som skvaller när de hör någon säga det uppfattas som fakta när de läser samma sak på sociala medier, säger Lidetu Ayele, som grundat oppositionspartiet Ethiopia Democratic party.
Under flera decennier har olika kriser i landet lett till att många etiopier bosatt sig i andra delar av världen. Många av de närmare två miljoner som beräknas bo utomlands följer noga utvecklingen i hemlandet och är mycket kritiska till regeringen – vars auktoritära styre i många fall var orsaken till att de flyttat. Protesterna i Etiopien betraktas av många exil-etiopier som en möjlighet att få bort regeringen. Eftersom pressfriheten är beskuren i Etiopien, liksom tillgången på internet och möjligheterna att skriva på sociala medier, så samlar många aktivister i exil på sig information genom sina kontakter i hemlandet.
Denna information sprids sedan av dessa aktivister genom bilder och filmer som delas på Twitter och Facebook, där de hävdar att protesterna blir felaktigt beskrivna av de mestadels statliga medierna i landet, eller genom utrikeskorrespondenter som uppges sakna den fullständiga bilden.
– Diasporan skapar inga nyheter utan sprider vidare det som rapporterats till dem från hemlandet av personer som under svåra omständigheter organiserar protesterna, säger akademikern och skribenten Hassan Hussein, som kommer från Etiopien men bor i USA.
Men det finns också en annan sida av denna bevakning. I oktober 2016 trampades över ett hundra människor till döds i samband med de rusningar som uppstod vid en festival i Oromia-regionen på grund av sammanstötningar mellan demonstranter och polis. På sociala medier spreds samtidigt felaktiga uppgifter om att polisen från en helikopter skulle ha skjutit mot de flyende folkmassorna.
Detta ledde till att aktivister i exil uppmanade till ”fem dagar av ursinne”. Även om det är oklart vilka effekter denna uppmaning hade så blev utlandsägda fabriker, myndighetsbyggnader och turistanläggningar attackerade över hela regionen Oromia under den vecka som följde. Regeringen utlyste ett sex månader långt undantagstillstånd i Oromia.
Detta kom sedan att förlängas ytterligare, innan undantagstillståndet till sist hävdes i augusti förra året. I september bröt sedan ett upplopp ut i staden Aweday som kostade 40 människor livet, vilket ledde till ytterligare etniskt våld och att människor drevs på flykt.
De satellitkanaler som sänder från USA, som Oromia Media Network och Ethiopian Satellite Television, producerar nyheter av viss kvalité. Men de är samtidigt mycket ensidiga och hätska motståndare till EPRDF, på samma sätt som många aktivister som sprider osann information och etniska osämja via sociala medier.
Detta kan få effekter i ett land som Etiopien, där det finns historiska schismer som lever kvar mellan landets olika etniska grupper.
Ofta har budskapen en fientlig ton mot folkgruppen tigreaner. Det har att göra med den spridda uppfattningen att denna etniska grupp utgör en elit som styr inom EPRDF och därmed bär skulden för all den korruption, de orättvisor och felaktigheter som finns i landet. Tigreanerna utgör endast sex procent av landets befolkning och många vanliga medborgare som ingår i folkgruppen är mycket sårbara för den etniskt baserade agitationen.
