Kan någon ta politik på allvar, tack?! Jag vet att jag inte är någon ”vanlig” väljare. Jag är mer intresserad än de flesta, och kan säkert se igenom och tolka budskap på ett annat sätt än den som bara sneglar åt politiken en gång vart fjärde år. Men jag tror inte att jag är ensam om att gång på gång känna mig idiotförklarad av den politiska diskussionen.
För att inte uppvigla till några krigsrubriker i kvällspressen om att jag skulle kritisera Miljöpartiet tydliggör jag redan här att det inte handlar om MP. Tvärtom har deras senaste utspel med klimatfärdplan varit ett av de mest seriösa inläggen i valrörelsen så här långt.
Det handlar snarare om hur olika politiska utspel och media samspelar med varandra för att fördumma hela den politiska debatten. Även du och jag har troligen haft en roll att spela, liksom de sociala mediernas funktionssätt. Vi uppmärksammar det allra dummaste allra mest, vilket förstås triggar ännu mer klickjagande journalistik och klickvänliga politiska utspel.
När en ung kristdemokrat uppmanar folk att flyga mer för att rädda miljön så vet hon precis vad hon gör. Uppmärksamheten låter inte vänta på sig. Och även om några försöker sig på att svara seriöst och resonerande är det knappast dessa budskap som märks, utan snarare de som ger igen med samma mynt.
Utspel som förstärker och spelar på fördomar mot invandrare funkar också, både för att de väcker sympatier hos vissa grupper och för att de väcker starka antipatier från andra. Ju dummare, desto större uppmärksamhet. Den som vill föra en nyanserad diskussion har föga att hämta. Samma när någon vänsteraktivist uttalar sig nedsättande om IKEAs Ingvar Kamprad i samband med hans död. Effektivt, uppmärksamhetssökande och på det stora hela dumt, men med omedelbar effekt och stor spridning.
Egentligen tror jag att det är rätt få som gillar den här typen av samtalsklimat. Både journalister, politiker och samhällsdebattörer kan visst älska uppmärksamhet, men de allra flesta vill också vara en del av en seriös samhällsdiskussion.
Vi kommer sannolikt att förbli mänskliga i det avseendet att vi kommer fortsätta att kasta oss in i dumma diskussioner och reagera på dumheter, ibland med lika dumma utspel tillbaka. Men i alla fall jag vill ha mer. Och jag tror att det nu under valåret behövs ett extra stort ansvar från de politiska företrädarna att undvika de värsta idiotutspelen och visa att de tar både politiken, varandra och väljarna på allvar.
Kanske vinner man kortsiktigt på att skaffa sig uppmärksamhet på vilket sätt som helst. Kanske fås fler klick och likes på artiklar och inlägg. Men i längden förlorar vi alla. Alla frågor lämpar sig inte för snabba, slagkraftiga utspel, utan kräver avsevärt mer eftertanke, ett seriöst förhållningssätt och utbyte av synpunkter.
Som av en händelse är det ofta de allra viktigaste framtidsfrågorna som kommer i skymundan i dagens samtalsklimat.
Jag lyckades, trots virrvarret i OS-sändningarna, se ett svenskt OS-guld i direktsändning. På finska Yle. Man kan till och med välja svenskspråkig kommentator.
Stressen över alla potentiellt roliga OS-sändningar jag missar när jag sover.
