Nyhetsmagasinet Syre Nummer 237 fredag, 9 februari 2018
Energi – Vart tog du vägen

Socialdemokratins sista fredsduva?

Vad hände egentligen med den där personen som syntes överallt för några decennier sedan? Under vår nya vinjett ”Vart tog du vägen?” träffar vi personer som har synts mycket tidigare men som har försvunnit ur offentligheten. Först ut är Maj Britt Theorin.

År 2013 mottog Maj Britt Theorin Ickevåldspriset i Martin Luther Kings anda. I motiveringen framhölls hennes ”outsinliga energi och smittande entusiasm i sitt livslånga engagemang för fred”.

Theorin förblir en fredsduva som vägrar ge upp förhoppningen om en bättre värld – en alltmer udda fågel i den socialdemokratiska partifaunan.

”Var tålmodig, det tar tid att förändra, men var otålig så att du förändrar.” 

I tider av faktaresistenta världsledare med tillgång till kärnvapenarsenaler och lojala trollkontoarméer menar den nu 85-åriga Maj Britt Theorin att det är särskilt viktigt att grunda argument på fakta och påminna sig om att alla kan göra något.

– Var tålmodig, det tar tid att förändra, men var otålig så att du förändrar, säger hon till Syre.

Våren 2003 innebar en stor motgång för den globala fredsrörelsen. USAs invasion av Irak våren 2003 visade än en gång att krigsmaskineriet väger tyngre än sanningen – den här gången sanningen om Saddam Husseins tillgång till massförstörelsevapen och aktiva sponsring av al-Qaida. Och trots massdemonstrationer världen över mot George W Bushs och Tony Blairs krigsplaner haglade bomberna över Bagdad i mars 2003 och framkallade ett politiskt och socialt kaos som vi ännu inte ser någon ände på.

– Vi lyckades inte stoppa kriget, men både Blair och Bush är borta från arenan och har förlorat förtroendet i sina länder, säger Maj Britt Theorin.

Ta tillbaka initiativet

Under senare år har hennes fredsengagemang varit dedicerat åt den svenska Natofrågan. Och i likhet med andra Natomotståndare – som Hans Blix, FNs förre kärnvapeninspektör i Irak, och Sven Hirdman, före detta statssekreterare och ambassadör – har Maj Britt Theorin många gånger beskyllts för att vara indirekt Putinanhängare.

Färska rapporter om ryska intressen i ett starkare svenskt Natomotstånd får många ledarskribenter och försvarspolitiska debattörer att vädra morgonluft och likställa nej till Nato med ja till Putin.

Theorin har å andra sidan varit med länge och sett försvarspolitiken – och dess militärindustriella intressen – på tillräckligt nära håll:

– Under min tid och under kalla kriget hade vi kontakter med såväl Sovjet som USA på alla tänkbara nivåer från statsministern till myndigheter just för detta. Utrikespolitiken är UDs uppgift och inte försvarets, även om borgerligheten och försvaret själva tycks tro det. Militärt försvar är bara en del i en riktig utrikespolitik. Det är dags för socialdemokratin att ta tillbaka initiativet och driva frågan om ”gemensam säkerhet”, säger hon.

Jas blev en gökunge

Socialdemokraternas försvarspolitik under 1970- och 1980-talet kan beskrivas som i det närmaste förvirrande dubbel: å ena sidan tal om fred och nedrustning, å den andra var de starka anhängare till vapenproducerande kommuner som Karlskoga, Linköping och Trollhättan.

Och ett tydligt exempel på socialdemokratins förmåga att slå knut på sina egna fagra ord om fred och en värld utan vapen var partikongressen 1981.

Den lämnade Maj Britt Theorin stärkt med förhoppningar inför den kommande valrörelsen. Kongressbeslut fanns på att en valseger skulle avbryta det redan då skandalomsusade Jas-projektet. Socialdemokraterna återtog också regeringsmakten hösten 1982, men fastän valets stora segrare Olof Palme förblivit en fredsduva i mångas ögon blev han i slutändan en garant för Jas-projektets överlevnad.

Ett beslut som Maj Britt Theorin många gånger ifrågasatt – och beklagat:

– Jas-projektet blev verkligen en gökunge i försvarets bo och har kostat många hundra miljarder. Tänk vad man hade kunnat uträtta för dessa summor i konfliktförebyggande arbete, säger hon.

Dubbel politik

Återintåget i Rosenbad 1982 blev emellertid en milstolpe även för Maj Britt Theorin personligen. Då hade hon redan suttit som riksdagsledamot i elva år men fick från och med nu en allt mer framträdande roll i den officiella svenska nedrustningspolitiken, officiellt uppbackad av den Palmeledda regeringen.

Theorin sågs även som en mänsklig länk mellan maktens korridorer och den utomparlamentariska fredsrörelsen som på 1970- och 1980-talet var starkare än den är i dag.

I EU-parlamentet arbetade Maj Britt Theorin i nio år.
Foto: Lars Pehrsson/TT

En av anledningarna till fredsfrågans större genomslag då var kalla krigets osäkrade kärnvapenspetsar, tror Maj Britt Theorin. Enligt fysikprofessor Max Tegmark har världen vid 25 tillfällen varit en hårsmån från fullskaliga kärnvapenkrig.

Människan tycks ändå ha en del kvar att lära av sitt förflutna och socialdemokratin förblir trogen sin dubbla inställning till fred och vapenexport.

Maj Britt Theorin frågar sig varför inte arbetarrörelsen och socialdemokratin tydligare sätter ner foten mot det upptrappade ordkriget med Ryssland och storskaliga militärövningar tillsammans med Nato:

– På partikongresserna tar vi en serie bra beslut i samma riktning och mot kärnvapen. Men att inte arbeta mer metodiskt för att förhindra krig och konflikter och förebygga i stället för att upprusta och hetsa för konflikter har jag svårt att förstå, säger hon.

På Förintelsens minnesdag underströk Stefan Löfven vikten av att aldrig glömma andra världskrigets fasor och illdåd. Men statsministerns ord fälls i en tid, alltmer präglad av återkommande militärövningar med Nato, S–MP-regeringens ovilja att förbjuda vapenexport till diktaturer och Socialdemokraternas tudelade inställning till ett undertecknande av FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen.

Men trycket från opinionen såväl från andra FN-medlemsstater är stort och till och med Nobels fredspris belyser vikten av en kärnvapenfri värld: 2017 års pristagare var Ican (Den internationella kampanjen mot kärnvapen).

Ger aldrig upp

Maj Britt Theorin upplevde själv andra världskriget på nära håll: i barndomens Göteborg lärde hon känna judiska flyktingar och deras historier och minnen kom att prägla henne och stärka hennes övertygelser.

Hennes egen far förolyckades i en sprängningsolycka 1944 medan han arbetade för försvaret och familjen evakuerades från sitt hem vid flera tillfällen.

– ”Aldrig mer krig!” blev min generations mantra och vi ordnade utbyten med tyska ungdomar i flera år för att förhindra krig.

Och kanske bidrar de egna erfarenheterna och nära förlusterna till att Maj Britt Theorin aldrig ger upp. Varken kampen för en kärnvapenfri värld eller för en socialdemokrati som infriar sina fina ord om fred i världen.

Det fanns en tid då Sverige var en stormakt i fredsfrågan, menar hon. Och det är allt annat än för sent att återföra fredsfrågan överst till dagordningen, men för det krävs modiga ledare och en annan inställning till kärnvapenallianser som Nato.

– Jag är optimistisk. Om tio år tror jag att vi ser början till en kärnvapenfri värld, Trump och Putin är borta och förhoppningsvis har vi klokare politiker som inser att alla kärnvapen måste bort, säger Maj Britt Theorin.

Maj Britt Theorin

Växte upp i Göteborg på 1930-talet och satt i riksdagen mellan 1971 och 1995 då hon blev EU-parlamentariker, vilket hon var fram till 2004.
Förutom freds- och nedrustningsfrågor har Theorin genom åren varit en viktig röst för kvinnors rättigheter världen över.
Mellan 1982 och 1991 ledde hon den svenska nedrustningskommittén och blev en av de skarpaste kritikerna till Jas-projektet.
1973 mottog hon Eldh-Ekblads fredspris och 2013 Martin Luther King-priset för sin kamp för fred och nedrustning.
Källor: Sveriges Radio, Sveriges kristna råd, riksdagen, Kristna fredsrörelsen, Gemensam framtid


Nummer 237 fre 9/2-18

Fler nummer

Innehåll

Nummer 237

fre 9/2-18 Fler nummer