DEBATT Debatten om staten, NPM (New public management) och framtiden blev högaktuell när Rikspolischefen fick sparken. Skiftet ger utrymme för en fråga någon på Högskolan Dalarna lär ha myntat: ”Ska vi göra upp med våra misstag eller fortsätta odla dem?”
I tv-serien Den svenska välfärden berättas hur civilanställda avskedas. Poliser har kört ”pekfingervalsen” sedan dess. Färre poliser ute för att utföra sina egentliga jobb. Dessutom kopierade man Hill street Blues (New York-polisens) metod: rapportera in så många brott som möjligt så den egna polisstationen skulle se effektiv ut.
Under mina år i USA stoppades jag nog av (trafik)polis lika många gånger som under hela mitt liv i Sverige – för statistiken? Nu går man lyckligtvis ifrån detta. Då är frågan: ska en ny svensk polisledning göra upp med misstagen och satsa på arbetsmetoder som personalen finner meningsfulla? Flera kvarterspoliser vore en bra idé i många bostadsområden.
På motsvarande sätt borde man göra upp med misstagen överallt, som i skolan och sjukvården. In med mer värdefull (special-) personal så att lärare och vårdpersonal får tid för väsentliga arbetsuppgifter.
Vi måste göra upp med dessa NPM-inspirerade misstag först, för att sedan diskutera hur en stark stat (Göran Greiders begrepp) ska se ut. Valet mellan en tilltufsad blandkapitalistisk socialdemokrati och en konsumistisk, spargalen och destruktiv opposition som båda fortsätter att odla misstagen förskräcker. Pseudogrälet härom veckan om ord som ”osannolik” respektive ”kan inte uteslutas” (nästan identisk betydelse) bådar inte gott. Vad tjänar ett val 9 september till med en sådan pågående lekstuga?
