Det är fint att vara generös. Att erbjuda saker. Jag läser i Pontus Hammarlunds bok Att döda ett djur om en älgkalv som ”erbjuder sin bredsida” till jägaren, tillika författaren, som är upphetsad och har hög puls. Älgkalven erbjuder sitt liv. Kan man vara mer generös? Det är som en kärleksförklaring.
Och visst är det fint att både vara generös och att lika generöst ta emot ett erbjudande. Vad hade älgkalven tänkt om jägaren bara tittat bort, inte tagit emot erbjudandet? Kanske hade den känt sig kränkt?
Generositet är vackert. Vi som bor och verkar i Sverige är generösa. Ibland mest generösa av alla. Vi erbjuder till exempel globala företag att ta pengar ur vår skola för att ge ett bättre liv till sådana som kanske inga arbeten har. Sådana som bara tvingas leva på kapital. Sådana som inte kommit i arbete. Vad kan vara mer generöst än att erbjuda arbetslösa ägare till globala företag att ta del av vår rikedom?
Ja, det finns till och med låginkomsttagare som med solidariteten i högsätet röstar på de politiker som vill att deras skatter ska gå till detta välgörande ändamål.
Och är det inte så att vi i all vår solidariska generositet handlar varor från bolag där fattiga människor får arbete, ja, de får till och med sovplats i fabrikernas lokaler? Om vi inte generöst kastade våra saker efter allt kortare tid, vad skulle då de fattiga leva av? Det är ju en solidarisk handling att handla de billigaste varorna för det hjälper de allra fattigaste att få lite mat på bordet, en tunn madrass att sova på. Och ger dem möjlighet att få något annat att tänka på än sina små barn som lever någon annanstans. Kanske hjälper vi också dem om vi handlar på HM.
Vi måste tänka generöst. Och vara solidariska. Sara Skyttedal är ett gott exempel. Hon flyger så mycket hon kan för att ge flygbolagen de inkomster de behöver för att vid sidan av vinstutdelning till ibland arbetslösa ägare kunna få råd att satsa några dollar på att utveckla klimatsmarta flygplan. Ja, kanske inte klimatsmarta direkt, men flygplan som kan ge oss känslan av att vi kan flyga lite mer utan att ställa till mer än nödvändigt.
Och tänk! Tänk på de generösa filantroperna! Soros! Denne Soros! Som skänker till en massa goda saker. Han kunde ju behållit varenda dollar han tjänat på att ruinera stater som erbjudit sin bredsida och fått dra ner på antalet lärare, undersköterskor och förskollärare. En sådan fin man! Så generös så att han hyllas i svenska medier minsann.
Tänk så glad den lille bocken nog blev av att få erbjuda sin bredsida. Enligt jägaren, tillika författaren, hoppade den ”rakt upp och vände helt om i språnget, det ena frambenet slängde en aning samtidigt som blod pumpade ut straxt bakom bogen”.
Det må väl hända att de generösa slänger lite med benen och att pengar pumpar ut från statskassan när vi generöst bidrar till välfärd till arbetslösa riskkapitalister som inte kommit i arbete. Att de med fingret på avtryckaren ler lite inombords är väl bara ytterligare bevis på vår generositet.
Tumme upp:
Att Miljöpartiet i sin reklamfilm berättar att vi måste göra mycket nu för att minska klimatpåverkan.
Tumme ner:
Att vi gör så lite nu för att minska klimatpåverkan att våra bidrag till densamma ökat.
