Vi kan utplåna fattigdomen, rädda planeten och undgå att själva utplånas av våra egna maskiner – om vi samarbetar. På veckans Under ytan föreslår Leif Drambo en global plan för ett sådant samarbete med FN i huvudrollen.
I ett kosmiskt perspektiv är det bara ett ögonblick sedan upplysningsfilosofen Thomas Paine för första gången presenterade sin tanke om en garanterad och ovillkorlig basinkomst som skulle ge varje medborgare godtagbar levnadsstandard och egenmakt (empowerment), finansierad med en avgift på de mest gynnade medborgarna. Året var 1796, titeln Agrarian justice och syftet var att utrota ”djävulen” – fattigdom, ekonomisk ojämlikhet, social orättvisa – för att forma ett civiliserat samhälle. Paines förslag var en transformativ social innovation; något nytt och oväntat, utanför de rådande strukturerna.
Nu, 220 år senare, har den rätta tiden kommit att återkomma till Paines briljanta ide, men i en postmodern global kontext. I den ingår fakta som att 767 miljoner människor, motsvarande 92 procent av befolkningarna i Europa och USA, lever på mindre än 16 kronor per dag. Samtidigt finns det 1 800 individer i världen som tillsammans äger en extrem förmögenhet på 51 840 miljarder kronor, som de inte rättvist förtjänat (Gar Alperovitz teori om kunskapsackumulering, 2008 och 2009) mer än till 12 procent (Nobelpristagaren 1987 Robert Solows tillväxtteori och Solow-residualen, 1956, 1957 och 1960); resterande 88 procent ska återbördas till de mest missgynnade. (John Rawls rättviseteori och differensprincipen, 1971 och 2001).
Massiv systemkollaps
Av de rikaste äger åtta personer lika mycket som den mest missgynnade halvan av jordens befolkning – 3,5 miljarder människor, varav majoriteten är kvinnor.
Den extrema ojämlikheten innebär att den minst gynnade halvan av vår planets befolkning är 438 miljoner gånger mindre värd än åtta av de mest gynnade. Otvivelaktigt är detta så långt man komma från allas lika värde och värdighet; det är ett brott mot de mänskliga rättigheternas portalparagraf och artikel 29.
Vår tid är också en tid när världens regeringar årligen spenderar 13 600 miljarder kronor på militärutgifter och de rikaste staterna avstår 0,17 procent av bruttoglobalprodukten (GGP) till de fattigaste staterna.
Det är en global kontext där mänskligheten är på kollisionskurs med naturen och skadar vår planet, inklusive klimatförändring, luft- och vattenföroreningar, resursskövling, destruktion av biologisk mångfald, minskad tillgång till sötvatten.
Det är en tid när generell artificiell intelligens och den ultraintelligenta maskinen – deus ex machina – utgör ett existentiellt hot och kan utplåna mänskligheten. Sedan industrialiseringen har maskinen tjänat människan, men vad händer om – eller snarare när – rollerna är ombytta?
Kombinationen av den ”gamla” kärnvapenupprustningen och den ”nya” AI-upprustningen skulle kunna leda till slutet för mänskligheten.
Vi genomgår en massiv moralisk och etisk systemkollaps bortom allt förnuft. Var och en kan dagligen, i stort som smått, konstatera detta. Risken är att informationsflödet leder till ”hjärntvätt” och en farlig ”normalisering” av det oförnuftiga. Vi behöver en ny upplysningstid som motgift. Ökad bildning är lika viktigt som miljömedvetenhet för att vi inte, med öppna men blinda ögon, ska gå under som civiliserad mänsklighet.
Ödmjukhet och rättvisa
De utmaningar vi står inför – extrem rikedom och fattigdom sida vid sida; fattigdoms- och klimatflyktingar; politiskt våld, krig, terrorism, tillsammans med ömsesidigt relaterade problem som klimatförändring, storskalig miljöförstöring och andra ”icketekniska lösningsproblem” – har inte minskat på ett avgörande sätt. Det kräver en holistisk, oväntad och global ansats som återställer vördnaden för varje människa och ödmjukheten inför naturen.
Ansatsen inkluderar global social rättvisa och ekonomisk jämlikhet, mänsklig värdighet, en global etisk kod, insikt om globala gemensamma nyttigheter (common goods), rättigheter för naturen, ett nytt ekonomiskt tänkande med nya modeller och logik med måttfulla livsstilar och ansvarsfulla produktionsmönster.
Jag vill kort presentera en formel för en ny modell för ”global governance” inom ramen för en ny global struktur, som tillsammans angriper de mest angelägna hoten som den globala gemensamma mänskligheten och Naturen står inför.
Utgångspunkten är de mänskliga rättigheterna och FN-resolutionen Transformera vår värld (Agenda 2030), antagen 2015. I resolutionens ingress slår det internationella samfundet fast att utrotandet av ”fattigdom i alla dess former, inkl. extrem fattigdom, är den största globala utmaningen och ett oumbärligt krav för hållbar utveckling”.
Vision för världen
Förslaget som läggs fram är en global strategisk vision. Den är teoretiskt konsistent, praktiskt genomförbar och innehåller följande element:
Förenta nationernas generalförsamling (UNGA) inrättar det globala basinkomstsystemet (GBIS) som träder i kraft 2025. Till 2021 utarbetar den globala medborgarkommissionen för GBIS ett förslag till implementeringsplan och säkerställer en bred acceptans hos en majoritet av FNs medlemsstater.
År 2019 inbjuder UNGA det civila samhällets organisationer (NPO och NGO) att forma FNs första folkförsamling (UNPA) som en parallell struktur till UNGA, med likvärdigt mandat och resurser. En av de första uppgifterna är att senast 2025 introducera den universella deklarationen för naturens rättigheter. Träd, floder, klimatförändring, framtida generationer får rätt att väcka åtal i domstol och företräds av en ny institution: Global guardians, baserad på de 30 Oslo-principerna. Det nya partnerskapet konstituerar en radikal förändring och vitalisering av FN-systemet.
UNGA och UNPA inrättar en oberoende, global domstol och en fungerande global rättsordning senast till 2030, baserat på deklarationerna om de mänskliga rättigheterna och naturens rättigheter samt konventionen om icke-rättigheter för användning av artificiell intelligens och autonoma system.
År 2023 inrättas den internationella barndomstolen med utgångspunkt från barnkonventionen. Samtidigt ska säkerhetsrådets permanenta medlemmar (P5) frivilligt återta sin vetorätt för att stärka det globala ledarskapet och återge FN demokratisk legitimitet. Om inte, genomförs världens första globala och bindande folkomröstning. Demokratin måste bli global.
För att undvika det kombinerade hotet från kärnvapenkapprustning och AI-kapprustning måste kärnvapen förbjudas omedelbart och vara förstörda senast 2020. Konventionen om icke-rättigheter för användning av artificiell intelligens och autonoma system måste utvecklas, introduceras och vara legalt bindande. Den konstituerar ett ramverk av etiska regler för utvecklingen. För uppföljning och utvärdering av tillämpningen etableras det globala etiska rådet.
Utan dessa åtgärder kommer FN-systemet att förbli en tandlös papperstiger.
Solidaritet och värdighet
Det globala basinkomstsystemet, GBIS, innehåller fyra huvudelement: basinkomstavgiften (GBIFee), basinkomstfonden (GBIF), basinkomsten (GBI) och basinkomstmottagaren (BIR), som utrustas med en digital enhet för finansiella transaktioner (M-PESA), ansluts till ett bankkonto och administreras av GBIF. Finansiering sker genom en progressiv basinkomstavgift på de mest gynnade individerna och företagen och en omfördelning av militärutgifter från alla stater. Basinkomsten utbetalas ovillkorligt och direkt i kontanter varje månad till den individuelle mottagaren. För att den finansiella basen ska anses legitim och rättvis måste frågor som ”Vem äger kunskapen?” och ”Vem äger vinden?” besvaras.
GBIS är inte en motsats eller ett alternativ till traditionella välfärdssystem – tvärtom.
Systemet förstärker den etiska dimension som välfärdssystem vilar på – solidaritetsprincipen – och tillför ytterligare en etisk dimension – principen om mänsklig värdighet. Om GBIS ges rätt design kommer fattigdomen utrotas på 15 år, samtidigt som det bidrar till lösningen av klimatförändring, miljöförstörelse, fred och säkerhet. Med GBIS ”slår man 5 flugor i en smäll.”
”Systemet förstärker den etiska dimension som välfärdssystem vilar på – solidaritetsprincipen – och tillför ytterligare en etisk dimension – principen om mänsklig värdighet.”
I början av förra seklet gick kvinnorna i täten för den nationella politiska demokratin. Det började redan 1791 med medborgarinnan Olympe De Gouges i Frankrike. För detta fick hon betala med sitt eget liv genom giljotinering. Under detta sekel kommer troligen kvinnorna återigen gå i täten, men nu för den globala ekonomiska demokratin genom den globala basinkomströrelsen – förhoppningsvis snabbare och utan att liv går till spillo.
Tillsammans med naturen
Om vi arbetar tillsammans med naturen – istället för mot den – visar sig Moder jord ha förmågan att bota sig själv och samtidigt befria mänskligheten från fattigdom. Detta är inte magi; det vilar på en sund bas av vetenskap och sunt förnuft och kommer att inträffa med en sannolikhet på 66 procent fram till 2050 – givet att insikten, ansvaret och civilkuraget finns hos världens regeringar och folk.
Uttrycken Columbi ägg och Alexanderhugget – nya formler av sin tid – illustrerar att en drastisk, oväntad och oortodox aktion, utanför ”boxen” och etablissemangets hegemoni, kan vara lösningen på till synes omöjliga problem och utmaningar.
Leif Drambo är filosofie doktor, forskare vid Institutet för sociala innovationer och författare. Under 2018 utkommer hans nya bok ”The new formula. Designing the global common future”.
