DEBATT Kraven för att få A-kassa och försörjningsstöd måste minskas eftersom många anställningslösa i vårt samhälle far illa. Ekonomisk trygghet spar hälsan; bo och äta måste ju alla i vilket fall som helst! Många unga och andra arbetslösa kommer med vårt nuvarande system sannolikt aldrig att få ett arbete som det går att leva värdigt på. För att minska denna nöd bör alla arbetslösa få en bra a-kassa. Arbetsträning, arbetsmarknadsutbildning och dylikt ska aldrig krävas för att få behålla a-kassan, i stället bör det ge mer pengar eftersom omkostnaderna är större för den som jobbar eller är i åtgärd och eftersom det ska löna sig att arbeta.
Ingen bör tvingas att ta alltför dåligt betalda, ohälsosamma eller meningslösa jobb eller jobb med allt för långa pendlingstider eller i företag skrivna i skatteparadis. Inte heller bör människor dömas till livslångt, ohälsosamt och miljöfientligt veckoslutspendlande mellan arbete, vänner, födelseort och familj. Om man däremot tackat nej till ett lämpligt arbete bör man emellertid kunna stängas av en kortare tid från a-kassa men inte från försörjningsstöd.
Arbetsförmedlingen, och inte de arbetslösa, bör matcha de arbetslösa med arbeten så att den arbetslöse blir inkopplad först när det är dags att gå på anställningsintervju.
De som lever på försörjningsstöd bör inte tvingas till arbete överhuvudtaget. Om man trots så usel ekonomi ändå tackar nej till ett riktigt jobb så har man förmodligen goda skäl. Försörjningsstödet bör vara villkorslöst, lika för alla, gå att leva på överallt och vara relaterat enbart till inkomst och inte till egendom eller hyra. Skattemyndigheten, istället för socialtjänsten, bör betala ut pengarna helt automatiskt varje månad och utan att det behöver göras någon ansökan. En sådan garantiinkomst pressar upp lägstalönerna. Då ökas köpkraften vilket också är bra för företagen, och för medborgarna ökar hälsan och tryggheten!
Det finns gott om pengar – det är resurser det är ont om!
