Årtionden av ekonomisk vanskötsel, hårda internationella sanktioner, arbetslöshet och höga levnadsomkostnader. Enligt iranierna själva är det ekonomisk osäkerhet som driver de regimkritiska demonstrationerna i landet.
– Livet är verkligen svårt. De höga priserna pressar mig verkligen. Min man är statsanställd men hans lön är inte på långa vägar tillräcklig för att vi ska få det att gå ihop, säger Farzaneh Mirzaie.
Den 42-åriga tvåbarnsmamman i huvudstaden Teheran berättar för nyhetsbyrån AFP att stora delar av hennes familj arbetat åt en mattfabrikant, men inte nu längre.
– Ägaren av fabriken har inte råd att köpa tråd till mattor så han har sparkat allihop. Hur ska de överleva?
De stora demonstrationerna, som nu övergått till att riktas mot regimen i sig, började i torsdags och siktade då på ekonomiska svårigheter och höjda priser. Det sjunkande oljepriset och sanktionerna har slagit mot Iran, under flera år har ekonomin också misskötts och stora pengar har lagts på krigföring i andra länder i regionen.
Nu är den officiella arbetslösheten kring tolv procent medan ungdomsarbetslösheten är mycket högre.
52-årige Nasser Khalaf har jobb, på ett oljebolag. Men han säger att två av hans söner är arbetslösa.
– Jag tror inte att människor gillar att vandalisera och sätta saker i brand, men det här är det enda sättet att göra deras röster hörda.
Många är kritiska också mot demonstranterna, och säger att våld och upplopp leder fel. Många är också djupt skeptiska mot USA:s president Donald Trump och hans politik gentemot Iran.
– Han bor i ett palats och här blir jag gripen. Vad kan Trump göra? frågar den 27-åriga sjuksköterskan Arya Rahmani.
Hon säger att hon ständigt känner oro för att få sparken, och attackerar president Hassan Rohanis ord om att demonstranterna bör använda korrekta metoder.
– Vad är korrekta metoder? Om jag kommer och säger ”Herr Rohani, jag är en utbildad person men jag är arbetslös”, ja, han skulle inte bry sig ett dugg.
Fakta: Iran
• Irans folkmängd 2017 uppgår till 80,6 miljoner invånare. Officiellt språk är persiska. Det övervägande antalet av befolkningen är muslimer, och sedan revolutionen 1979 är landet en islamisk republik. Ett särskilt expertråd övervakar att inga lagar och politiska beslut strider mot islam.
• Under de första åren efter revolutionen förföljdes, under ledning av landets politiska och religiösa ledare ayatolla Khomeini, stora grupper av oliktänkande och minoriteter.
• En stor politisk kris inträffade 2009 då president Mahmoud Ahmadinejad anklagades för valfusk, med massdemonstrationer och våld som följd.
• Presidentvalet 2013, då den reformvänlige Hassan Rohani vann, skapade förväntningar på en stor förändring. Förhoppningar knöts speciellt till kärnteknikavtalet med väst 2015, som skulle bryta landets isolering. Men ekonomin har inte återhämtat sig.
Källa: NE
