Radar · Nyheter

Småpartier kämpar för utrymme i Stockholmspolitiken

Staden är stor och resurserna små. Att ta plats i Stockholms stadshus kan te sig nära nog omöjligt för ett litet parti. Syre Stockholm pratar med två partiaktivister som stretar i motvind. Den ena hoppas på ilska över byggplaner, den andra på att oro för övervakning ska lyfta hans parti.

3 157 röster eller 0,5 procent. Mer än så blev det inte i valet 2014 för Stockholmspartiet, det största av de partier som ställde upp i kommunvalet utan att lyckas ta sig in i kommunfullmäktige. 

Strax efter kom Piratpartiet med 0,4 procent. Vad får dem att hålla modet uppe? Hos båda partierna ser man nu tecken på att deras hjärtefrågor får en ökad betydelse.

– Många är missnöjda med den politik som förs i stadshuset. När jag talat vid demonstrationer mot Nobelcenter har folk kommit fram och sagt ”Roligt att ni finns kvar, ni behövs i politiken”, säger Elisabet Delang, ordförande för Stockholmspartiet.

Planerna på ett Nobelcenter på Blasieholmen  är för Elisabet Delang sinnebilden för en politik som inte värnar Stockholms stadsmiljö. En bred majoritet i stadshuset ser projektet som ett sätt att låta Nobelprisets glans skina starkare över staden. Det nya centret ska rymma såväl turister som vetenskapliga konferenser.

Men Elisabet Delang invänder mot placeringen och utformningen.

– En stor fyrkantig låda ska in på ett trångt utrymme. Det är lite som att klämma in en spis i badrummet.

Nobelcentret är bara ett exempel på en stadsplanering som inte värnar Stockholms karaktär och som inte tar hänsyn medborgarnas vilja, menar Elisabet Delang. Ett annat är planerna på en stor Apple-butik i Kungsträdgården.

– Ett stort amerikanskt företag ska inte kunna köpa upp stockholmarnas trädgård.

Liksom Stockholmspartiet som åkte ur stadshuset 2002, tycks Piratpartiet ha sin storhetstid bakom sig. Heta debatter om fildelning och signalspaning tog dem 2009 in i EU-parlamentet.

En plats i Stockholms kommunfullmäktige har aldrig varit nära och en del undrar nog vad de skulle göra där. Vad har hjärtefrågan om ett fritt och öppet internet med kommunpolitik att göra?

– Det är en princip man kan tillämpa även utanför nätet. Det behövs också fler fysiska rum för idéutbyte och kreativitet, säger Anders Erkéus, styrelseledamot för Piratpartiet i Stockholms stad.

Som ett led i det vill Piratpartiet stödja och inrätta så kallades ”maker spaces”, en slags öppna verkstäder för eget skapande där man kan såväl sy på symaskin som programmera eller arbeta med 3D-skrivare.

Att Piratpartiet tagit ställning för basinkomst – att staten fördelar pengar till människor utan motkrav – är ett annat exempel på hur erfarenheter från internet går att överföra till den fysiska världen, menar Anders Erkéus.

– Det vi sett på nätet är att folk skapar alla möjliga grejer utan att kräva betalt om man har någon sorts materiell grundtrygghet. Folk konstruerar fantastiska datorprogram som man lämnar ifrån sig och ägnar sina liv åt att blogga om sina intressen.

På kommunal nivå kan små steg tas i den riktningen genom att sänka de krav socialtjänsten ställer på den som söker försörjningsstöd, enligt Anders Erkéus.

– Vi vill ha en mindre auktoritär socialtjänst.


Övervakning oroar Piratpartiet. Foto: David Magnusson/TT

Men kanske står partiets hopp om ett lyft till något annat: oron för ett övervakningssamhälle.

– Den som följer nyheterna nu kan se hur övervakningen av medborgare bara blir värre. Allt större befogenheter ges till polismyndigheter som får precis vad de pekar på.

Ett exempel är enligt Anders Erkéus regeringens förslag om att låta polisen och Säpo använda sig av trojaner för att följa allt som händer på misstänktas datorer och telefoner. Ett kraftfullt verktyg som bara ska användas för att bekämpa de grövsta brotten, menar förespråkarna.

Men Anders Erkéus menar att erfarenheter visar att nya tvångsmedel med tiden blir lockande att använda för att utreda även mindre allvarliga brott.

– 2005 när polisen först sa att de ville ha de statliga trojanerna var reaktionen att ”det här är tio gånger värre än Orwell”. Nu är det på gång.

Cambridge analyticas insamling av uppgifter från miljontals Facebookanvändare visar på risker med de stora nätjättarna, enligt Anders Erkéus. Han tycker Stockholms stad borde göra vad de kan för att minska beroendet av dem, exempelvis genom att skolelever får möta alternativ till de stora.

– Jag undviker Google som sökmotor sedan länge. Det finns massor av andra som inte registrerar allt vad man håller på med, som duckduckgo.com.

Anders Erkéus och Elisabet Delang gnetar på, trots till synes minimala chanser att ta sig in i kommunfullmäktige. Frånvaron av det mandatstöd som partierna i Stadshuset åtnjuter gör det svårt att nå ut i en stad av Stockholms storlek.

I höstens val höjs tröskeln ytterligare när småpartispärrar införs i kommunvalet. I kommuner som Stockholm med flera valkretsar kommer tre procent krävas för mandat. Tanken är att det ska bli lättare att forma majoriteter. Men demokratin får betala, tycker Elisabet Delang.

– De som redan sitter vid makten får lättare att hänga sig kvar, medan vi andra får svårare att ta oss in, säger hon.

Småpartier i Stockholm