Venezuela är mer splittrat än någonsin, efter att några oppositionella guvernörer låtit sig sväras in i president Nicolás Maduros hårt kritiserade författningssamling. Landets politiska kris har förvärrats av efterspelen till Venezuelas regionalval den 15 oktober.
Två dagar före valdagen meddelade Nicolás Maduro att samtliga valda guvernörer måste underordna sig landets nya konstituerande församling. De som vägrar lyda under denna kommer att förklaras olagliga och förvägras att tillträda sina poster, slog han fast.
Till en början protesterade oppositionen samstämmigt och bojkottade invigningsceremonin för de nya guvernörerna den 18 oktober.
Den 23 oktober gick dock fyra av de oppositionella guvernörerna med på att lova trohet inför den konstituerande församlingen. Tidigare har oppositionen inte erkänt församlingen, som inrättades av president Nicolás Maduro i augusti i syfte att skriva om landets grundlag.
Oppositionen har hävdat att författningssamlingen, som har ersatt den folkvalda nationalförsamlingen, tar landet mot diktatur då den uteslutande består av anhängare till socialistpartiet som presidenten och hans regering tillhör.
När det socialdemokratiska partiet Acción Democrática slutligen lovade trohet till författningen, var kritiken från övriga oppositionspartier därför omedelbar. Tidningen El Nacional meddelade att oppositionsalliansen, Mesa de la Unidad Democrática, kommer att upplösas. Därmed tros oppositionens position försvagas ytterligare inför nästa års presidentval.
Medan president Nicolás Maduro menade att regionalvalen var ett uttryck för demokratin i Venezuela, vägrade oppositionen dessutom att erkänna sig besegrade i 17 av landets 23 valdistrikt.
Resultatet innebär visserligen att oppositionen vann dubbelt så många regioner som vid motsvarande val 2012, men bara ungefär en fjärdedel av vad väljarundersökningar visade innan årets regionalval.
Framför allt väckte regimens valvinster i regionerna Miranda och Lara, som traditionellt hör till oppositionens starkaste fästen, misstankar om valfusk bland oppositionspartierna.
– Varken venezuelaner eller omvärlden kommer att köpa det här påhittet. Vi spelade enligt reglerna med ett demokratiskt samvete, men det här valsystemet är inte trovärdigt, sa oppositionens kampanjchef Gerardo Blyde vid en presskonferens efter valresultatet.
Liknande anklagelser riktades mot valmyndigheten efter valet till den konstituerande församlingen i slutet av juli. Nyhetsbyrån Reuters kom då över dokument från det brittiska röstteknikföretaget Smartmatic, som indikerade att åtminstone en miljon röstsedlar hade manipulerats. Venezuelanska myndigheter förnekade alla anklagelser om fusk.
Men oppositionens kritik gäller inte bara brist på transparens. Röstande rapporterar att så kallade ”colectivos”, väpnade grupper som stödjer regimen, hindrat personer att tillträda vallokalerna.
Ännu starkare kritik väckte det faktum att 273 röstlokaler, främst i oppositionens traditionellt starka områden, förflyttades mindre än tre dygn innan valet ägde rum.
Regeringen motiverade förflyttningarna med säkerhet och hänvisade till oroligheterna som uppstod vid valet i juli. Oppositionen menar att det verkliga syftet var att försvåra för oppositionens anhängare att rösta.
Oppositionella ledare har gjort sitt bästa för att kalla sina anhängare till protester efter regionalvalet. Vårens demonstrationer, som enligt oppositionens siffror samlade upp till en miljon människor, känns dock långt borta.
– Jag bryr mig inte längre om vad oppositionen säger, för de är inte seriösa i vad de uttrycker och gör. Så om de kallar till protester svarar jag: lycka till, säger studenten Fransesco Gonzales.
Fransesco Gonzales deltog i vårens demonstrationer, men säger att han nu insett att det ”inte är den rätta vägen”.
– Jag tror inte på oppositionen längre, och regeringen svälter folk till döds. Nu vet jag inte längre vem jag ska tro på eller vad jag ska stödja. Samtidigt har jag inte ätit på hela dagen. Tänk dig själv, vad ger det för motivation att ge sig ut på gatan och demonstrera?
