För några veckor sedan deltog jag i en paneldiskussion om hur en bäst arbetar för att minska köttkonsumtionen. Lennart Bondesson (KD), kommunalråd i Örebro, berättade hur de ”lurar” eleverna att äta mindre kött genom att till exempel blanda ut kötträtter med mycket annat och alltid ställa köttet sist när eleverna ska ta mat. Det var också mycket prat om att vego måste bli trendigt eller som Camilla Björkbom, förbundsordförande på Djurens rätt, uttryckte det när hon citerade Fredrik Hedenus: ”det som behövs nu är att vegansk mat blir cool”.
Och visst är det bra om fler avstår från djurprodukter oavsett anledning, åtminstone just i stunden. Men vad händer på sikt om vego bara är en trend? Trender går alltid över och ersätts av annat. Om det är vego som gäller i dag så kan det vara en köttrend som ersätter i morgon. Om eleverna i skolan omedvetet äter köttfärssås med ovanligt lite djur i, kommer de då äta mindre djur när de kommer hem eller i framtiden?
Bilden av veganer och veganism har gått från att på 90-talet vara några som bränner Scanbilar till att på 10-talet vara en havrelattedrickande hipster på ett Södermalmskafé. Även om de bilderna är förenklade schabloner säger de ändå något om utvecklingen. Nej, långt ifrån alla veganer brände Scanbilar på 90-talet, tvärtom. Men en betydligt större andel än i dag gjorde kompromisslösa aktioner. Och nej, alla dagens veganer nöjer sig inte med att dricka havrelatte på Södermalm, Möllan eller i Majorna, långt ifrån. En hel del kämpar på ett fantastiskt sätt med politiska aktiviteter och samhällspåverkan varje dag, men det är oändligt många fler, både till antal och andel, som nöjer sig med att hitta och konsumera de senaste veganprodukterna.
Förstå mig rätt. Jag älskar att jag kan gå in på vart och varannat kafé på Södermalm, Möllan eller i Majorna och dricka en havrelatte. Jag tycker det är fantastiskt med alla människor som genom att ta fram nya produkter, starta restauranger, butiker etcetera gör det lättare att leva veganskt. Vi försöker själva bidra till att det ska vara lätt på Syre genom framför allt avdelningen Mat med Jenny.
Jag blir glad varje gång jag ser någon avstå från den stulna komjölken och välja växtbaserad mjölk istället i kaffet. Men om de bara väljer havrelatte för att det är trendigt just nu, hälsosamt, miljömässigt bra eller (vilket många komjölksdrickare vittnar om) smakar bättre än komjölkslatte. Vad hindrar dem då från att, när de druckit sin latte, gå in i den hippa butiken bredvid och köpa ett par trendiga läderskor eller en ulltröja?
Det är förstås sant och relevant att om köttfärsen blandas ut så att den innehåller hälften så mycket djur så spar det i stunden fler liv än om en fjärdedel avstår från djurfärsen helt. Det är också bra och en framgång för vegan- och djurrättsrörelsen att vego är trendigt.
Men för större, långsiktiga förändringar behövs en djupare medvetenhet och grundläggande systemförändringar. Därför är det nu, när vego är starkare än någonsin tidigare, viktigt att det inte bara blir en trend utan en bestående och djupgående systemförändring. För det krävs att djurförtryck, som pågår såväl i Sverige som i resten av världen, lyfts fram, minst lika mycket som nya veganprodukter.
Hen som dricker sin första havrelatte för att det är trendigt, gott, ekologiskt hållbart eller hälsosamt behöver göras medveten om det förtryck som inte bara komjölken utan även läderväskan och gelatingodiset bygger på. Eleverna behöver göras medvetna om varför de ska avstå köttet och inte bara luras i mindre kött. Först då kan vi få till en systemförändring som på riktigt och inte bara på marginalen befriar djur.
Havrelatten är lite som miljörörelsens laddstolpar. Det är förstås bättre att dricka havrelatte och köra elbil än att dricka komjölkslatte och köra en fossilbil. Men nya växtmjölkssorter kommer rädda djuren lika lite som en elbil räddar klimatet.
För båda sakerna behöver vi istället en medvetenhet som gör att fler är beredda att genomföra och vara en del av de stora systemförändringar som såväl klimatet som djuren behöver.
Pendeln som slagit från brännande av Scanbilar till lattedrickande behöver hitta ett jämviktsläge där radikal kamp och ökande djurrättslig medvetenhet åter får ta plats. Men inte bara hos en hård kärna militanta aktivister utan under former som inkluderar den bredd av människor som i dag omfamnar vegotrenden.
Hälsovegetarianen behöver bli en aktiv vegan. Lattehipstern behöver bli en medveten djurrättare. Och den miljömedvetna vegokonsumenten behöver bli en empatisk förespråkare av alla djurs rätt till sitt eget liv.
Inom EU diskuteras nu ett förbud som kan leda till ett stopp för minkfarmer.
Badsäsongen går mot sitt slut.
