Hur kommer staden al-Raqqa och dess omkringliggande områden att styras i framtiden, och vilka grupper får inflytande i regionen? Det är kärnfrågor sedan kronjuvelen i IS självutropade kalifat slutligen fallit.
– Det är komplicerat. Den grupp som USA har stöttat och som nu har sparkat ut IS, Syriens demokratiska styrkor (SDF), består av både araber och kurder. Och det är rätt många araber inblandade, säger författaren och Syrienkännaren Aron Lund till TT.
– Men det är kurder som leder alltihop, och det är kurdiska grupper som är närstående PKK, fortsätter han.
PKK är terrorstämplat av USA, EU och Turkiet. Just Turkiet har vädrat stark kritik mot USA:s stöd till kurderna.
USA har samtidigt varit väldigt noga med att det framtida styret av al-Raqqa ska ha en lokal arabisk prägel. Det skulle vara politiskt känsligt med ett scenario där en kurdisk styrka tar över den i huvudsak arabiska staden.
– SDF har satt upp ett råd (RCC) med civila som ska gå in och ta över. Och det består säkert av en hel del respekterade klanledare och affärsmän och lokalt inflytelserika personer. Så man ska inte vifta bort det som en helt meningslös marionettorganisation, säger Aron Lund, men tillägger att det fortfarande är den kurdiska milisen som styr SDF och som drar i de politiska trådarna.
Den Turkietbaserade oppositionsgruppen Syriska nationella koalitionen gör också anspråk på att styra al-Raqqa och har bildat ett eget råd: al-Raqqas provinsialråd. Men det ses som orealistiskt att gruppen skulle lyckas få något som helst inflytande i regionen.
– Den oppositionen har stöd av Turkiet mot IS, och ännu mer mot kurdiska grupper som är knutna till PKK. Men de har inga väpnade styrkor på marken runt al-Raqqa, säger Lund.
– IS har markstyrkor, liksom USA-stödda SDF och de syriska regeringsstyrkorna med ryskt och iranskt stöd. Där har du de parter som kan tävla om makten i östra Syrien.
För att kontrollera områden i Syrien just nu spelar inte medborgarnas godkännande speciellt stor roll, utan det handlar väldigt mycket om vapenmakt.
– Med ren vapenmakt känns det väldigt troligt att SDF kan behålla makten i området.
TT: Hur stor är möjligheten att al-Raqqa införlivas i det område som kurderna kallar Rojava?
– Det är just det som händer. Man kommer säkert att skapa ett lokalt råd som inte formellt är en del av Rojava. Det kan bli lite olika konstruktioner för att inte provocera Turkiet eller al-Assad mer än nödvändigt, säger Aron Lund.
– Men i praktiken kommer beslutsmakten löpa tillbaka till samma utgångspunkt ändå. Man kan hitta på massa frontorganisationer och råd och allt möjligt. Men ingen av de här organisationerna är intresserade av att dela makten.
Den stora frågan är hur beroende ett framtida al-Raqqa – mer eller mindre knutet till Rojava – blir av president Bashar al-Assads regering. För att få i gång elektricitet och andra samhällsfunktioner i staden krävs samarbete med Damaskusregeringen. Historiskt sett har Damaskus kunnat nå ganska långtgående överenskommelser med kurderna eftersom de har haft ungefär samma fiender.
– Sedan är frågan i vilken mån den syriska regeringen kan använda det för att utöva politiskt inflytande i al-Raqqa. Om de står för lönerna till lärare och ingenjörer – till dem som behövs för att driva en stad. Om det är de som står för el och handel och visst bistånd, och om det är Damaskus man åker till för att få ut vissa dokument. Då får regeringen ett visst inflytande.
TT: Finns det risk för en konflikt mellan Assadregimen och SDF om al-Raqqa?
– Det finns fortfarande stora IS-kontrollerade områden öster om al-Raqqa, längs den irakiska gränsen. Där finns kanske potential för sammanstötningar när bägge sidor nu försöker plocka åt sig vad som går, som oljefält och vissa pipelines, logistiska knytpunkter och gränsövergångar. Skulle det bli en sådan konflikt kan det ta fart i al-Raqqa, eller i södra al-Raqqa också.
Samtidigt får parterna stöd av USA respektive Ryssland, och de är mycket angelägna om att inte hamna i konflikt med varandra.
Bakgrund: Al-Raqqa och striderna i östra Syrien
