Cannabis – en fara för ungdomen, en medicin, en harmlös substans som kan brukas för rekreation? De svartvita beskrivningarna gör det svårt att mötas i en nyanserad debatt. Det skriver Josefin Månsson i en presentation av sin avhandling på veckans Under ytan, som är del 3 i Syres serie om narkotikapolitik.
Vad är cannabis och hur ska samhället hantera denna substans? Detta har fram tills alldeles nyligen verkat vara enkla frågor i Sverige. I Sverige har det funnits ett massivt stöd för de strikta och restriktiva lagarna som förbjudit all slags hantering av cannabis.
För att låna en metafor av sociologerna och alkoholforskarna Nils Christie och Kettil Bruun har substansen varit en synnerligen ”god fiende” – det vill säga något som alla politiska partier och en majoritet av allmänheten har varit överens om att man ska bekämpa.
Men sedan några år tillbaka har västvärlden svårt att komma överens om vad cannabis är och hur det ska regleras, hur vi ska se på konsumenterna och hur vi ska se på effekterna av substansen. Detta är också den bakgrund mot vilken mitt avhandlingsprojekt Cannabis discourses in contemporary Sweden har formulerats och analyserats.
En het potatis
Projektet påbörjades 2011, en tidpunkt då inget land och ingen stat hade legaliserat cannabis, men flera länder valt att avkriminalisera substansen.
Vid denna tidpunkt fanns också tydliga signaler på att den allmänna opinionen om cannabis höll på att förändras i delar av västvärlden. Den svenska nolltoleransen, vår syn på cannabis som en farlig drog, och våra strikta lagar mot cannabisanvändning började bli ifrågasatta internationellt. Från olika håll hördes vetenskapspersoner, lobbyister, politiker och lekmän som hävdade att cannabis inte alls är så farligt som vissa av våra lagliga droger, till exempel alkohol och tobak, och att dess användning faktiskt kan vara både okomplicerad och medicinsk.
Och under avhandlingsprojektets gång blev det allt tydligare att cannabis verkligen var en ”het potatis” i internationell policy och debatt. Både rekreationell och medicinsk användning av cannabis har legaliserats i flera länder och amerikanska stater, vilket bryter mot både internationell såväl som nationell narkotikalagstiftning. Dessutom har det sätt som Sverige hanterar cannabis kritiserats för att vara kontraproduktivt av både politiska ledare (till exempel i sammanslutningen Latin American Commission on drugs and democracy) och forskare (till exempel i det europeiska projektet ALICE RAP) då det hävdas att kriminaliseringen i sig gör mer skada än nytta.
I dag är cannabis onekligen en av världens mest diskuterade och debatterade substanser.
Svartvita bilder
Att cannabis är en substans som är svår att kategorisera är också en central slutsats i min avhandling.
Jag har analyserat diskussioner, eller ”prat”, om cannabis på olika arenor i Sverige – på diskussionsforum på internet, i tidningsartiklar, och i presentationer av exempelvis forskare och socialarbetare från informationskonferenser om cannabis. Den sammantagna bilden visar att cannabis kan skrivas fram som en ganska harmlös substans, som medicinsk och som mycket skadlig.
De mer liberala diskussionerna återfinns främst på nätforum, där cannabis beskrivs som en vanlig handelsvara som kan konsumeras rekreationellt av ansvarstagande vuxna. Jämförelser med hur vi konsumerar och hanterar alkohol i Sverige i dag är mycket vanliga i dessa diskussioner.
I dags- och kvällspress och på informationskonferenser om cannabis pratas det i huvudsak om cannabis som en både skadlig och illegal substans. Helt centralt i detta prat är också att lyfta fram cannabis som särskilt skadligt för den fysiska, psykiska och sociala utvecklingen hos unga användare. I dessa diskussioner jämförs cannabis med andra illegala substanser, till exempel heroin.
Cannabis kan alltså beskrivas väldigt olika, vilket innebär att olika typer av cannabispolitik förs fram som helt nödvändiga för att hantera dessa olika beskrivningar av substansen och brukarna. I analysen blev det också tydligt vilket svartvitt förhållningssätt som råder i pratet om cannabis, vilket gör det svårt för olika perspektiv att mötas och att säga något nyanserat om substansen i Sverige i dag.
Politisk problembeskrivning
Trots denna oenighet tycks alla aktörer vara överens om att en cannabispolitik måste vara baserad på det man ser som vetenskaplig evidens och riktiga forskningsresultat. Och även om man når olika slutsatser om hur man ska reglera substansen tycks alla kunna argumentera för att man har vetenskapen på sin sida.
Detta kan verka orimligt, men kan förstås genom att varje aktör tycks förlita sig på vetenskap som verkar rimlig inom respektive problembeskrivning; om problemet med cannabis är ungdomskonsumtion så blir studier om ungdomars användning viktiga, men om problemet med cannabis är att människor dör i narkotikakrig i Sydamerika framstår ett helt annat forskningsfält som relevant.
Från mitt perspektiv är dock fokus på huruvida en speciell politik är evidensbaserad eller inte missriktad. Istället menar jag att det är nödvändigt att se förbi diskussionerna om så kallad evidensbaserad politik och studera vad som sägs vara problemet med cannabis, eftersom denna definition alltid är djupt politisk snarare än vetenskaplig.
Dessutom menar jag att definitionen av problemet får verkliga konsekvenser för både brukare och professionella eftersom den utgör grunden för hur vi hanterar problemet rent praktiskt i samhället. I den professionella miljön som jag har studerat är bilden av cannabis som en farlig ungdomsdrog helt dominerande, vilket innebär att den styr till exempel socialarbetare och det sociala arbetets organisering att se på och hantera cannabis på ett visst sätt.
Med stöd i den australiensiska forskaren Bacchis teori om problemrepresentationer hävdar jag att den dominerande definitionen av cannabis kan styra vilka grupper som uppmärksammas och får tillgång till hjälp och vilka grupper som glöms bort. Rent konkret kan det alltså tänkas att fokus på ungdomar, en kategori definierad av ålder, kan avleda fokus från andra sociala strukturer som kan vara med och påverka människors livsutsikter såsom klass, kön och etnicitet. Det är också möjligt att en sådan problembeskrivning gör att vuxna cannabisanvändare kan ha svårare att få hjälp eftersom de inte syns i diskussionerna.
En förändrad politik
En slutsats i min avhandling är att cannabis, användningen och användarna definieras och konstrueras på flera olika sätt i Sverige i dag. Jag ser också att de internationella förändringarna i cannabisfrågan påverkar diskussionerna om substansen i Sverige, både som avskräckande exempel och som förebild för framtida cannabispolitik.
Det kan därför vara viktigt att både praktiker och politiker kan ta till sig dessa olika definitioner och konstruktioner av cannabis, eftersom en alldeles för snäv definition av cannabis blir svårhanterlig i den samtida politiken, praktiska hanteringen och debatten.
Beroende på vem som pratar och i vilken miljö är det möjligt att cannabis är en medicinsk substans likaväl som en lätt rekreationssubstans och en skadlig och beroendeframkallande substans. Om det är så att alla dessa konstruktioner av substansen på något vis är verkliga, bör den samhälleliga hanteringen av substansen vara mer nyanserad än vad dagens svenska förbudspolitik kan erbjuda.
Om vi väljer att se alla dessa olika konstruktioner som viktiga är det kanske möjligt att en förändrad politik kan erbjuda stöd för dem alla: tillgång till medicinsk marijuana kan erbjudas, rekreationellt bruk bland vuxna användare kan tillåtas och bruk som upplevs som problematiskt kan både förebyggas och behandlas.
Josefin Månsson är doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Referenser:
ALICE RAP (2014). Policy Brief 5. Cannabis – from prohibition to regulation. “When the music changes so does the dance.” ALICE RAP Policy Paper Series. Hämtad från: www.alicerap.eu/resources/documents/cat_view/1-alice-rap-project-documents/19-policy-paper-series.html
Bacchi, C (2009). Analysing policy: What’s the problem represented to be? French Forests NSW: Pearson Australia
Christie, N & Bruun, K (1985). Den goda fienden: Narkotikapolitik i Norden. Stockholm: Rabén & Sjögren
Latin American Commission on Drugs and Democracy (2009). Drugs and democracy: Toward a paradigm shift. Hämtad från: www.globalcommissionondrugs.org/wp-content/uploads/2016/06/drugs-and-democracy_statement_EN.pdf
Månsson, J (2017). Cannabis discourses in contemporary Sweden: Continuity and change. Akademisk avhandling i socialt arbete. Stockholm: Stockholms universitet, Institutionen för socialt arbete.
