Matilda Brinck-Larsen

Du berättade för mig hur din man blev avrättad hur du skickade din äldste son först, och sen din yngste, han på bussen. (…)

Din yngste var bara 11 när du skickade iväg honom, han är 17 idag, du vet det, att han är yngre än din äldste son, men plötsligt blev han äldre än den du fött först. Migrationsverket; sa så. Ingen frågade dig, en mamma, hans mamma. Rohollas mamma. Ni var separerade i 6 år, du bar din oro, bad att dina barn var i tryggt förvar, sen fick ni 9 månader ihop, din äldste son, har fått uppehållstillstånd, du ett avslag, din yngste satt på bussen vid 7 tiden ikväll, från förvaret, mot Afghanistan.

Han ringde dig under eftermiddagen (…) Hörde honom berätta Om shampoo flaskan han drack ur, för att se om det hjälpte om ifall att han kräktes och då fick stanna kvar. (…) du hade fått besked om deportationen
kl 21, igår, idag fick du inte komma in,
ge en kram, säga hejdå (…).

Bussen gick, ditt skrik, sitter kvar i min ryggmärg.

Matilda Brinck-Larsen om när hon försöker stötta Fatemeh Vakilis vars yngsta son tvångsutvisades till Afghanistan häromveckan. Det efter att de först lyckats återförenas efter sex långa år isär.