Jennys matresa del 3: Vi har ätit oss igenom Malmö, Helsingborg och Göteborg. I vårt projekt att undersöka det
veganska utbudet i Sveriges tio största städer, har vi nu kommit fram till Östergötland. Linköping är landets sjunde största stad och Norrköping är den tionde. Finns det något spännande att testa här?
Tåget är fyra timmar försenat. Det ställer våra planer lite på ända dessvärre. Vår plan var att stanna i Linköping ett dygn och därmed hinna med två luncher och en middag. Nu återstår tyvärr bara två måltider. Vi tycker det är lite synd på en så pass stor stad som Linköping.
Jag är själv östgöte och har besökt Linköping många gånger. Jag och mitt sällskap sitter på hotellrummet och försöker planera återstoden av dagen. Om vi äter en pizza nu med detsamma, kanske vi även orkar en middag. Låt det bära eller brista.
Vi beger oss till Food house på Ågatan. Vi har hört mycket gott om dem och deras veganmeny. Vi hittar menyn framme vid disken och beställer varsin pizza. Vi slår oss ner och snart har vi maten på bordet. Pizzorna är riktigt snygga. Stora med perfekt gräddade kanter och topping som är smakfullt utbredd. Ibland funderar jag på vad det är som gör att vissa pizzor är ordentligt tråkiga, medan andra får högsta betyg vid blotta åsynen. Food houses pizzor är faktiskt några av de bästa jag testat.
Vår naiva plan att även orka med middag, faller fullständigt. Nästa dag hinner vi i stället med en tidig lunch innan resan går vidare. Vi har snokat upp ett ställe som heter Babettes kafferi – ett White guide-premierat kafé som sitter ihop med Baptistkyrkan. Jag och sällskapet beställer två av de fyra rätterna. Det finns burgare och sallad, men jag väljer en smörgås och sällskapet en chili. Smörgåsen är absolut trevlig, men behållningen är chiligrytan, som presenteras i en stor syltburk. Lagom het, serverad med bröd och nachos. En bra avslutning innan vi far vidare till nästa resmål.
Pendeltåget till Norrköping tar en knapp halvtimme. Solen gassar och Peking – som ju staden kallas – har vaknat på sin allra bästa sida. Norrköping känns som hemma. Jag har själv bott här under några år. Vi lämnar av våra väskor och letar sedan upp ett ställe för eftermiddagsmat. Det får bli helt veganska Trottoarbaren i området som kallas Hallarna.
På innergården vid Hallarna ligger rockklubben Dynamo. Här inne huserar Trottoarbaren. Jag har testat deras mat tidigare, när de hade en foodtruck ute på stan, men nu serveras krubb inomhus. Vi väljer en lasagne och en curryrätt. Det är mörkt, så till den grad att vi knappt ser maten, men det smakar bra. Enkelt men vällagat. Tid har lagts på smakerna.
Framåt kvällen blir vi nyfikna på Norrköpings pizzautbud. Det vore roligt att göra en jämförelse med grannstaden. Vi söker upp L’Amore, som är en hyfsat snygg pizzeria med ambitionen att agera kvällsrestaurang. Vi beställer varsin pizza från veganmenyn men nej, de här kan inte mäta sig med Food house. Inte på långa vägar.
Östergötland är som sagt mina barndomstrakter, och innan vi nästa dag tar en avstickare hem till bruksorten Finspång, känner vi att det är bäst att proppa i oss lunch. Utbudet i Finspång lämnar en del övrigt att önska. Vi väljer Eugeniadotters kafé på Kungsgatan och slukar varsin soppa från den helt veganska menyn. Enkelt men gott, i synnerhet med en liten efterrättskaka. Snart bär det av norrut för att undersöka Örebro.
Linköping:
• Food house,
Ågatan 8
• Babettes kafferi,
Stora badstugatan 4
Norrköping:
• Trottarbaren,
Tunnbindaregatan 37• L’Amore restaurang,
Prästgatan 5A
• Eugeniadotters kafé och bistro,
Kungsgatan 76
