De långvariga insatserna för att främja fred har misslyckats. Nu står Sydsudan inför den svåraste humanitära situationen på många år. ”Fred är inte något som skapas på en dag utan kräver gemensamma ansträngningar” sa Sydsudans vicepresident Taban Deng Gai i ett tal i FNs generalförsamling nyligen.
– Det här är sista chansen att rädda fredsavtalet i Sydsudan. Vi måste besluta oss nu, både individuellt och kollektivt, att göra mer för att få ett slut på denna konflikt, sa USAs FN-ambassadör Nikki Haley vid ett möte i säkerhetsrådet.
Fler än 2,5 miljoner människor har drivits på flykt till följd av konflikten i Sydsudan. Omkring 830 000 har flytt till grannländerna, främst till Etiopien, Kenya, Sudan och Uganda, enligt hjälporganisationen Oxfam America.
Trakasserier och godtyckliga fängslanden av journalister, tvångsrekrytering av barnsoldater, utbrett sexuellt våld och begränsade möjligheter för fredsbevarande styrkor att förflytta sig kännetecknar konflikten i Sydsudan enligt människorättsorganisationer som Human rights watch och Amnesty International.
– Under de 30 år som Oxfam har arbetat i Sydsudan har vi aldrig mött så akuta behov och svåra villkor, säger Abby Maxman från Oxfam America.
– Landet är mer sårbart än någonsin med konflikten som slagit mot många delar av landet samtidigt och en större tillgång till allt mer avancerade vapen.
Samtidigt har landet en kollapsande ekonomi, en osäker livsmedelsförsörjning och risken för hungersnöd ökar. Utan tydliga åtaganden från det internationella samfundet är landet mer sårbart än någonsin, säger Noah Gottschalk, rådgivare vid Oxfam.
Även om det är de olika grupperingarnas ansvar att ta itu med problemen i landet är det internationella samfundets uppgift att vägleda arbetet för en fredlig lösning för de tolv miljoner sydsudaneser som inte gett upp hoppet.
– Vi har inte gett upp om dem och vi har inte glömt dem. Vårt land är en vän som backar upp dem, säger USAs FN-ambassadör Nikki Haley.
FN, Afrikanska unionen och den regionala samarbetsorganisationen för Afrikas horn, Igad, enades nyligen om gemensamt försöka återuppliva den politiska processen i Sydsudan. De uppmanar alla parter att fokusera på att fredsavtalet från 2015 genomförs fullt ut inklusive den permanenta vapenvilan.
– För att få landet på fötter igen måste vi först konstatera vad konflikten är och inte är. Det handlar inte om en stamkonflikt, eftersom etnisk identitet inte är avgörande för lojaliteten. Det handlar inte om en militär konflikt, eftersom det är civila och inte soldater som drabbas värst av våldet.
– På många sätt är det inte heller en politisk konflikt eftersom det skulle innebära att det handlar om konkurrerande visioner för landet. Det handlar snarare om en slags gisslansituation, säger Abby Maxman från Oxfam America.
I juli i år möttes Afrikanska unionens kommission, sydsudanesiska representanter och FN-representanter i Juba för att diskutera möjligheterna att upprätta en hybriddomstol i Sydsudan för att pröva krigsförbrytelser. De kom då överens om de sista detaljerna, uppger Human rights watch.
Sydsudan är inte medlem av Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Landets ledare kan bara ställas till svars av domstolen genom en begäran från Sydsudans regering eller en begäran från FNs säkerhetsråd.
Sydsudan, världens yngsta nation, har fyllt sex år. Två år efter att landet blev en självständig stat bröt ett inbördeskrig ut när president Salva Kiir som tillhör folkgruppen dinka avsatte hela regeringen och anklagade sin forne vicepresident Riek Machar, som tillhör folkgruppen nuer, för att ha planerat en kupp.
Tre månader efter att ett fredsavtal undertecknats i december 2015 upplöste presidenten indelningen i 10 delstater och skapade 28 nya delstater. Det ledde till ökat våld i flera områden i landet.
En övergångsregering skapades i april 2016 men det lyckades inte minska våldet och sammandrabbningar fortsatte över hela landet.
När president Salva Kiir utsåg general Taban Deng Gai till ny vicepresident – Riek Machars politiska bundsförvant – väckte det häftiga reaktioner bland Riek Machar och hans anhängare. Det ledde till att oppositionen splittrades vilket förvärrade konflikten. En vapenvila bröts kort efter att Riek Machar flytt från huvudstaden.
