Julmat Khan som ursprungligen kommer från turistorten Digha i delstaten Västbengalen i Indien kom till kuststaden Broome i västra Australien för 14 år sedan. Han är en av dem som valt att slå sig ned i en mindre stad.
Endast 20 procent av dem som migrerar till Australien slår sig ned i mindre samhällen, istället för populära metropoler som Sydney och Melbourne. Omkring en tredjedel av landets befolkning på 24 miljoner bor i dessa områden.
De inflyttade betraktas som ett sista alternativ för de mindre samhällen som behöver fler invånare. Enligt den politiska tankesmedjan Regional Australia Institute, RAI, borde denna grupp vara högsta prioritet.
– Livsstilen och den lugna lunken liknar det jag är van vid från min hemstad och är perfekt när man har barn. Mina föräldrar var jordbrukare men jag är utbildad kock. Jag driver min egen restaurang här och improviserar utifrån min mors och min mormors recept från Västbengalen och Odisha och skapar mina egna rätter, säger Julmat Khan som är trebarnsfar.
Han berättar att de mal sina egna kryddor och förbereder egen paneer som är en indisk färskost.
– Det har blivit en succé här i den mångkulturella mixen av lokalbefolkning och turister. Antalet turister har ökat genom att fler kryssningsfartyg lägger till längs Kimberleykusten, vilket är bra för affärerna.
Broome har en stor pärlindustri och här lever yawurufolket som tillhör den aboriginska ursprungsbefolkningen. Staden har haft en stor blandning av kulturer sedan 1800-talet och har under årens lopp lockat till sig japaner, kineser, malaysier, filippinier, britter, nyzeeländare, tyskar, sydafrikaner och under de senaste åren även thailändare och indier.
Indierna utgör knappa fem procent av de som anlänt till Broome de senaste tio åren. Staden har en befolkning på 16 000 och medelåldern ligger på 33 år, enligt landets statistiska centralbyrå.
RAI har analyserat folkräkningsdata mellan 2011 och 2016 och upptäckt att i 151 orter har inflyttning från andra länder varit en motvikt till minskande befolkningar. Siffror visar att staden Darwin 2011 hade 45 400 invånare födda i Australien och 19 400 födda någon annanstans. Fem år senare hade staden 44 900 invånare födda i Australien och nära 25 000 som fötts i något annat land.
Genom att flytta till landsbygden och mindre städer bidrar migranter inte enbart till befolkningsstabilitet och tillskott av yngre invånare som kan bilda familj, utan de bidrar också till en mångfald i lokalsamhället och till att nya jobb skapas. Framför allt fyller de behov där det råder brist på arbetskraft, både bland sjukvårdspersonal men även inom enklare yrken visar RAIs analys.
Den lilla jordbruksstaden Nhill i sydöstra delen av delstaten Victoria hade tidigare allt färre invånare i arbetsför ålder. När 160 karener togs emot av humanitära skäl ledde det till en ökad tillgång på arbetskraft. Under en femårsperiod beräknas det ha haft stor ekonomisk betydelse avseende bruttoregionalprodukten, den regionala motsvarigheten till det nationella måttet. Tillskottet beräknas motsvara ett värde av 41,5 miljoner dollar, enligt en rapport publicerad i mars 2015 av AMES Australia och revisionsbyrån Deloitte.
När det börjar gå bra för en grupp migranter i regionala samhällen följer en snöbollseffekt där både de tidigare invånarna och de som flyttat dit uppmuntrar fler att bosätta sig där, enligt RAIs rapport The Missing migrants. Det blir viktigt att locka till sig människor med viktiga kunskaper för att säkra ortens framtid. Att slå sig ner i regionala samhällen kan också underlätta för migranter, särskilt de som kommer från jordbrukssamhällen och som hellre bor på landsbygden än i städer, enligt rapporten.
År 2004 skapade den australiska regeringen incitament för att förmå yrkesutbildade som söker arbetsvisum att flytta till mindre samhällen.
– Regeringen vill uppmuntra alla migranter att utforska Australien och söka uppehållstillstånd och anställning i regionala samhällen. Vi har ett nära samarbete med regionala myndigheter och delstatsregeringar för att utveckla specialutformade program för att fylla platser där det råder brist på kompetens, vilket ger ett uppsving för den lokala ekonomin, säger David Wilden som arbetar på departementet för migration- och medborgarskapsfrågor.
Många migranter föredrar större städer eftersom det uppfattas som att utbudet av utbildning, arbeten och sjukvård är bättre där, samtidigt som det finns större möjligheter att träffa andra från samma kulturella och språkliga bakgrund. Rapporten från RAI understryker att regionala samhällen måste satsa på att se till att det finns arbetstillfällen, bostäder till överkomliga priser, tillgång till utbildning, sjukvård, allmänna kommunikationer och barnomsorg.
Internationella migrationsorganisationen, IOM erbjuder en fem dagar lång kurs om landets kulturella förhållanden för nyanlända. Den finansieras av landets socialdepartement och sedan 2003 har 80 000 personer gått kursen.
– Det är det första steget. Sedan fortsätter det med ett program med praktiska råd och information sedan de installerat sig i sitt nya hem. Vi ger vägledning när det gäller arbete, utbildning och sjukvård. Framför allt uppmuntrar vi människor till att bli självständiga, säger chefen för programmet, Constanze Voelkel-Hutchison, till IPS.
Men det är inte alltid lätt för migranter att bli accepterade i de regionala samhällena.
– Kulturella, sociala och religiösa skillnader kan vara svårt för mer sammansvetsade och konservativa samhällen att omfamna. Men å andra sida finns det en större acceptans när migranter bidrar till befolkningsstabilitet och regional tillväxt, säger David Radford från Hawke-European Union centre vid University of South Australia.
