Glöd – Debatt

Varför nekar Vattenfall miljöhänsyn i Luleälven?

DEBATT ”Grön, förnyelsebar och miljövänlig.” De vackra omskrivningarna är många när det gäller den el som statliga Vattenfall producerar i Luleälven. Verkligheten ser brutalt annorlunda ut. Älven är död, exploaterad utan tillstymmelse av hänsyn till miljön. Europas längsta torrlagda älvfåra, 17 km.

Vattenfall påstår att Luleälven är ”långt ifrån död”. Det är respektlöst, när lokalbefolkningen står med milslånga torrlagda älvfåror, förstörda ekosystem och omintetgjorda möjligheter till utkomst. Med tilltagande drunkningsolyckor på grund av hänsynslös korttidsreglering i de före detta fjällsjöarna, vilket orsakar plötsliga vakar där isen bar några timmar tidigare.

Under flera års tid har engagerade begärt att få skriva en EU-ansökan för att få bidrag till miljöåtgärder i den skövlade Luleälven. Möjligheten till 60 procents finansiering från EU finns, som skulle kunna användas till miljöhänsyn, återställning av biologisk mångfald och framtagande av både ekonomiskt och ekologiskt hållbara lösningar. Vi begär ett projekt där frågan om så kallad reglerkapacitet och kostnader utreds.

Sverige behöver bidra med 40 procent i ”egenandel”. Den mycket enkla lösningen på det är att Vattenfall släpper knappt 5 procent av total kapacitet från Letsi kraftverk i tre år, tillbaka till den nu torrlagda 17 km långa älvfåran. Det skulle ”kosta” cirka 15 miljoner i minskad vinst av Vattenfalls drygt halva miljard årligen från Letsi. Med det som egen insats (och fantastisk miljövinst) skulle vi via regeringen eller central myndighet kunna söka EU-bidrag motsvarande 65 miljoner kronor för miljöåtgärder och innovativa lösningar för kostnadseffektiv och hållbar vattenkraft.

Med ett sådant EU-bidrag skulle vi kunna återfå ett fantastiskt eldorado lokalt med återskapade möjligheter till turism och en lång rad utkomstmöjligheter när den biologiska mångfalden är återställd.

Det finns ingen motsättning lokalt mot att fortsätta ta vara på Luleälvens enorma bidrag som elproducent. Det ovärdiga är Vattenfalls och ansvariga politikers djupt nonchalanta ovilja att möta moderna miljökrav, samt giriga jakt på största möjliga vinst. Just nu finns ett lagförslag på remiss som bland annat. Vattenfall lobbat fram, vilket aviserar att Sveriges egna miljömål (antagna av riksdagen), och EUs vattendirektiv, kommer att kringgås för Luleälven. Det finns inget annat skäl för Vattenfall än att krama största möjliga vinst ur Luleälven, istället för att moraliskt stå för givna löften till regionen och ställa om till en kostnadseffektiv och modern hållbar vattenkraft.

Det är mycket lovvärt att Vattenfall planerar åtgärder i Luleälvens biflöden, det applåderas av lokalbefolkningen. Men Luleälvens huvudfåra är enorm, den är 45 mil lång och står för 20 procent av landets vattenkraftsproducerade el, 15 miljarder kWh per år! Det duger inte att blanda bort korten genom att hänvisa endast till åtgärder i biflöden, eller stora satsningar på miljöåtgärder i andra delar av landet.

Vattenfalls Claes Hedenström och miljö(!)chef Richard Holmgren skriver att ”miljöåtgärder i en reglerad älv ska, för att kunna genomföras, ge en väsentlig ekologisk effekt. Men, om åtgärderna samtidigt visar sig ha en stor negativ påverkan på elförsörjningen ska undantag tillämpas och åtgärderna utebli.”

Låt oss då ta reda på dessa frågor en gång för alla! Låt oss tillsammans skriva en EU-ansökan för hjälp till storskalig miljörestaurering i Luleälven. Egenandel 45 miljoner, EU-bidrag 65 miljoner ger fantastiska möjligheter till hållbar vattenkraft för 110 miljoner kronor!

Om Lilla Lule älv:

I Lilla Lule älv finns Letsi, en damm som skapar Letsimagasinet. Därifrån leds vattnet ned i en 8 km lång tunnel och släpps ut genom turbiner i Stora Lule älv
istället. Detta orsakar en 17 kilometer lång torrlagd älvfåra förbi byarna i Lilla Lule älv.


Nummer 199 fre 29/9-17

Ladda ner PDF Fler nummer

Innehåll

Nummer 199

fre 29/9-17 Fler nummer