DEBATT Det är i skrivande stund en vecka kvar till höstdagjämning, dagen då mörkret brukade återvända. Men år 2017 rör vi oss i trygga led-upplysta stråk, vi njuter av parker där träden är klädda i ljusslingor och parkerar våra bilar i ett hav av gult högtrycksnatrium. Vår äldsta fiende, natten, är besegrad men rädslan för mörker består.
För tre år sedan räknade OECD ut att nästan en femtedel av jordens elproduktion gick åt till artificiell belysning. Det motsvarade då 1 900 megaton koldioxid varje år. Led-tekniken välkomnades som en räddare i nöden och varje kvicksilverlampa skulle bytas ut. I Sverige är vi på god väg och de diodförsedda lyktorna är nu mer regel än undantag. Men eftersom led-lamporna är så billiga hittar vi de snart sagt överallt.
Istället för att placera en gatlykta var 50 meter minskar vi avståndet till 20. Istället för att bara belysa backen monterar vi dubbellampor som lyser upp både himmel och gångväg. I trygghetens namn skapar vi en ljus tillvaro som bekämpar såväl brott som rädsla.
Alla som har betraktat en lampa har också sett insekterna som dras till den. Deras försök att navigera efter månen slutar ofta i en utdragen dödsdans. Kvicksilverlampor är värre ur den aspekten, de lockar till sig insekter i högre grad än vad moderna diodalternativ gör. Men det vägs upp av att mängden lampor har ökat.
I augustinumret av Nature presenterades data som visar att pollinering minskar med över 60 procent i växtsamhällen som lyses upp nattetid. Nattfjärilar når helt enkelt aldrig fram till några blommor längre. Fältförsöken, som gjordes i Schweiz, visade på en signifikant minskad fruktproduktion. Översätter man det till tropiska förhållanden, kan man bara tänka sig hur stor ekonomisk effekt det kan få i framtiden.
Begreppet ljusföroreningar är en relativt ny bekantskap i Sverige, ändå har astronomer arbetat i ett par decennier för att upplysa om mörkrets flykt. Få stadsbarn har sett en riktig stjärnhimmel och man måste söka sig allt längre bort för att inte se tätorternas sken på himlavalvet. Men det som nyss var ett city-problem är i dag lika utbrett på landsbygden. Varje bykyrka lyses upp med strålkastare från alla väderstreck. Torn och fasad badar i glitter och syns över hela bygden, till mångas förundran och glädje.
För visst kan ljus vara vackert. Men i tornet och på vinden sitter långörade fladdermöss. De väntar förgäves på natten och tryggheten. I miljoner år har de förfinats för ett liv i mörker, där inga rovfåglar når dem, där de kan jaga insekter i fred. Och i hundratals år har de funnit en fristad i svenska kyrkor och ätit skadedjur på vindarna. Nu svälter de sakta ihjäl.
Det finns många exempel på hur djurlivet påverkas av artificiellt ljus. Det är inte bara typiskt nattaktiva djur som tar skada. Bland annat har fåglar och fiskar svårt att navigera över längre avstånd och flera djur får förändrade års- och dygnsrytmer. Även människan. När vi utsätts för konstant ljus minskar halterna av melatonin och vi får svårigheter att sova, något som i hög grad påverkar den psykiska hälsan. Dessutom har melatoninhalter visat sig ha en koppling till cancer.
Det finns alltså all anledning att studera de effekter som den ständiga dagen har på oss och införa bygglov och krav på miljöprövning varje gång nya lampor ska sättas upp.
