Krönika

Mitt liv som göteborgare

År 1992 fick jag en lägenhet i andra hand på Johanneberg i Göteborg. Jag minns första dagen när vi flyttade möblerna och flyttkartongerna från flyttbilen till den trånga hissen. Två vänner hjälpte mig med flytten.

Ett ungt par som kom ut från ingången tittade lite häpet på oss och frågade om vi skulle flytta in där. Min vän svarade smått sarkastiskt att det inte var vi som skulle flytta in. Det är han som flyttar hit och vi hjälper bara honom, sa han.

Jag minns dagen efter när det ringde på dörren. Min vän dammsög lägenheten och jag packade upp flyttkartongerna. Musikvolymen var hög på grund av dammsugaren. Jag sänkte volymen och öppnade dörren.

Det var en medelålders kvinna som klagade över ljudet. Jag bad om ursäkt och sa att vi inte ska höja ljudet igen. Hon fortsatte berätta för mig att klockan var fyra på eftermiddagen och att det fanns barn i huset som sov. Och vidare om hur en för övrigt skulle bete sig här i Sverige. Jag stängde till slut dörren framför näsan på henne.

Några dagar senare fick min vän som hade lägenheten ett brev från hyresvärden. Det hade kommit klagomål om tre iranier som bodde i lägenheten och som jämt bråkade med varandra. Hyresvärden ville bestämt att jag skulle flytta från lägenheten. Jag tog bort mitt namn från dörren. Det hände då och då att jag mötte personen på vägen utanför huset. Jag försökte samla all min kraft för att se trevlig ut, hälsade och låtsades som om ingenting hade hänt. Det var mitt sätt att ge igen, att säga att jag bodde kvar, att jag vann trots allt.

Jag har flyttat massor av gånger under de 23 år som jag har bott i Göteborg. Jag har mest bott i olika förorter och längst i Kortedala. År 2000 när jag flyttade tillbaka efter fyra år i Stockholm (Husby och Alby) fick jag en lägenhet i Bergsjön. Jag kände inte direkt att jag ville bo i Bergsjön med allt jag hade hört om området. Jag tog lägenheten ändå. Bergsjön låg intill Kortedala och jag tänkte att jag så småningom skulle byta och flytta dit. Jag bodde i Bergsjön i nästan tio år och hade aldrig något problem där. Sedan flyttade jag till Hisingen för att komma närmare arbetsplatsen.

Jag minns att jag hade en diskussion med en vän angående förorterna. Det var bilbränder och stenkastning mot polisen i en av Göteborgs förorter, där min vän var uppvuxen. Min vän var upprörd över allt som hände där och över alla dem som inte vill anpassa sig till svenska värderingar, som medvetet pratar fel svenska, som väljer att bo kvar där.

Jag minns att jag blev erbjuden en tjänst som fältare i Bergsjön. De var glada att jag som själv bor i området hade sökt tjänsten. Jag tackade nej trots att jag var utförsäkrad från a-kassan och desperat efter jobb. Jag visste inte vad jag kunde erbjuda för alternativ i Bergsjön för ungarna som blivit småkriminella. Jag började vikariera i olika skolor istället.

Jag minns att mina favorittröjor och jeans var borta efter en tvätt på tvättstugan på Johanneberg. Jag har inte blivit bestulen på något någon annanstans där jag har bott. Och jag minns att två år efter att jag flyttade från Bergsjön blev två tjugoåringar avrättade i min gamla lägenhet. Det sas att det handlade om en gänguppgörelse.

Hela det regnbågsmotstånd som ställer sig upp för alla människors lika värde i Göteborg 30 september. No pasaran.

Att våldsamma nazister fritt får marschera på gatorna, uniformade och med fanor, utan att detta leder till något åtal mot dem.


Nummer 198 tis 26/9-17

Fler nummer

Innehåll

Nummer 198

tis 26/9-17 Fler nummer