Frizon för nyanlända och papperslösa hbtq-personer

Cihan Arikan är född och uppvuxen i en mindre stad i Turkiet och studerade vid universitetet i Istanbul när han ansökte om och kom in som internationell student vid universitetet i Lund.

– I Turkiet kände jag mig inte så trygg. Jag såg inte möjligheten för att leva det liv jag ville där.

Cihan Arikan hade tidigt upptäckt att han som hbtq-person inte skulle kunna leva ett fritt liv i landet där han växte upp.

– Dessutom har jag alltid varit intresserad av andra länder och kulturer och att lära mig språk. Så det fanns både ett personligt och ett akademiskt intresse. Jag har studerat mycket för att få möjligheten att åka till andra länder.

Det har nu gått sju år sedan han kom till Lund och universitetet där. Efter att hans tvååriga studier var det en stressig tid eftersom den som är utbytesstudent inte får stanna i Sverige. Men efter ytterligare studier i Sydkorea kunde Cihan Arikan återvända hit. Då var det Malmö han bosatte sig i. Där finns det många som arbetar med hbtq-frågor på olika sätt.

– När jag kom till Malmö var det spännande att upptäcka att det fanns grupper här som jag kände att jag tillhör. Jag engagerade mig i organisationer och skapade ett nätverk som jag inte hade i Lund. Det var min ingång till det svenska samhället.

Behov av en trygg plats

Den första organisation han arbetade med var den som numera heter SQI Syd (Svenskt hbtq initiativ).

– Det var från början hbtq-personer från arabiska länder som startade organisationen och den började attrahera även andra hbtq-personer med migrantbakgrund.

En av de första arrangemangen organisationen stod bakom var att bjuda Ludovic-Mohamed Zahed till Regnbågsfestivalen i Malmö. Han är den homosexuella imamen från Paris som blivit känd för att han har startat en hbtq-vänlig moské.

Cihan Arikan är fortfarande aktiv i SQI Syd men inte längre en av de drivande. Det finns så många andra som vill engagera sig. I stället lägger han främst sin tid på RFSL, både lokalt och nationellt. Han arbetar framför allt med RFSL Newcomers, det nätverk som startade i Malmö och nu finns på ett femtontal orter runtom i landet. Där erbjuds en frizon för nyanlända och papperslösa hbtq-personer som har behov av en trygg plats där de kan möta andra i liknande situation.

Hot på flyktingboende

Sverige är ofta det tryggaste landet för en hbtq-person, men det är inte tryggt nog ändå. Många nyanlända har till exempel erfarenhet av att hamna på flyktingboenden långt ute på landet där de måste dela rum med personer som har samma åsikter om deras sexuella läggning som finns i de samhällen de har flytt ifrån. Det är inte ovanligt med hot och både verbala och fysiska trakasserier från andra asylsökande. Enligt Cihan Arikan är landets enda hbtq-certifierade boende för vuxna, i Surahammar, i själva verket ett av de mest otrygga.Bland annat eftersom det ligger så långt från någon stor stad med hbtq-nätverk att få stöd från. Efter trakasserier har hbtq-personer flyttat därifrån. Det boendet ska nu stängas eftersom behovet av asylboenden har minskat.

Träffarna som RFSL Newcomers håller i är viktiga andningshål, som en del åker långt för att kunna vara med på. Där erbjuds allt från fika, festligheter och utflykter till möjlighet att lära sig svenska, seminarier om sexuell hälsa och inte minst juridisk rådgivning.

Bristande kunskap

Det är inte ovanligt att asylsökande hbtq-personer upplever att de blir ifrågasatta när de söker asyl med hänvisning till sexuell läggning eller könsidentitet. Ibland anger de inte heller dessa skäl från början, eftersom det efter dåliga erfarenheter finns en extra stor misstro mot myndigheter inom gruppen. RFSL Newcomers menar också att kunskapen kring dessa frågor ofta brister på Migrationsverket.

– Det kan komma frågor som ”hur kom det sig att du började tänka att du är en hbtq-person?” ”I vilken ålder kom de tankarna?”. Detta är ett väldigt västerländskt perspektiv. Du har kanske inte ens tid och energi för de tankarna om du är tio år gammal i ett land som du måste fly från.

Det finns också de som har fått frågan om när de ”kom ut”, trots att de kommer från länder där detta är förenat med fara för livet.

– Att vara hbtq-person är inte samma sak överallt i världen. Det är väldigt komplext och ofta svårt för personer som söker asyl att förstå frågorna och förklara med rätt ord. Ibland är det också svårt eftersom Migrationsverket antar saker, den asylsökande kan till exempel förväntas prata om skam och några har frågat oss ”varför ska jag känna skam?”, berättar Cihan Arikan.

Det är därför vanligt att hbtq-personer inte blir bedömda som trovärdiga och får avslag på sina asylsökningar.

”Att vara hbtq-person är inte samma sak överallt i världen. Det är väldigt komplext och ofta svårt för personer som söker asyl att förstå frågorna och förklara sin historia med rätt ord.”

Säkert på pappret

RFSL Newcomers stöttar också personer som söker asyl i Sverige men har svårt att få det eftersom de kommer från länder på västra Balkan, som Albanien, som på pappret är ett samhälle där det är förbjudet att diskriminera hbtq-personer.

– Där finns lagar som är ganska uppdaterade efter integrationen med EU, och det är ju bra att det finns en diskrimineringsombudsman i Albanien, men det fungerar inte. Personer som anmäler hatbrott till polisen blir ännu mer utsatta efter att de har anmält. Men nästan alla som kommer därifrån till Sverige utvisas eftersom deras länder anses säkra, och många återvänder hit igen. Ofta tappar vi kontakten med dem och vet inte vad som händer, en del gömmer sig och kommer tillbaka efter ett eller två år.

Arbetar internationellt

Sedan något år tillbaka sitter Cihan Arikan i RFSLs förbundsstyrelse. Den arbetar inte bara med frågor som rör Sverige utan även internationellt med stöd till hbtq-personer. Tillsammans med Sida och Forum Syd stödjer de organisationer i andra länder. RFSL gör också uttalanden, som kring situationen för hbtq-personer i Tjetjenien, och skriver remissvar till regeringen.

– Många i förbundsstyrelsen har olika perspektiv på de frågor vi arbetar med. Jag tycker det är jättespännande och lär mig mycket. Men jag känner också att jag bidrar själv, inte minst i asyl- och migrationsfrågor. Jag kan berätta om de olika behov som finns, att den kanske mest utsatta hbtq-gruppen just nu är de asylsökande och papperslösa.

Cihan Arikan arbetar också mot rasism och de fördomar som har att göra med etnisk bakgrund och religion.

– För det mesta är jag trygg i Sverige men det finns saker som jag var tryggare med i Turkiet, till exempel min bakgrund som muslim. Det var inget jag behövde förklara förut. Och det finns ju islamofobi inom hbtq-gruppen precis som inom alla andra delar av samhället.
Han upplever till exempel att hbtq-personers rättigheter kan användas som argument mot flyktingmottagande och tycker att det är en fråga som behöver lyftas.

När vi träffas ska han snart åka på en årlig konferens i Amsterdam där hbtq-personer med muslimsk bakgrund träffas och diskuterar just frågor som denna. Frågan fick också en del fokus under Stockholm pride under det två dagar långa asylforum som hölls där.

– Annars kan rätten till ens sexuella läggning ställas mot en annan mänsklig rättighet, den att fly från krig, påpekar han.